Vi talar om Kristus
Bördan lyftes bort
Efter att ha utsatts för övergrepp som barn kämpade jag i många år innan jag bestämde mig för att berätta om det för någon.
Jag satt nyligen på en hjälpföreningslektion där en syster läste ett citat om följderna av fysiska och sexuella övergrepp mot barn. Min första tanke var: ”Vad sorgligt.” Sedan fylldes jag av Anden som vittnade för mig om undren som kommer av Frälsarens försoning. Jag hade utsatts för sexuella övergrepp som liten. Under den hjälpföreningslektionen insåg jag att jag inte längre kände den smärta och rädsla som åtföljt det som överväldigat och skrämt mig i åratal. Det var ett underverk. Jag tackade Frälsaren i mitt hjärta för att han hade botat mig.
Som barn kämpade jag och skämdes i åratal innan jag bestämde mig för att berätta för någon att jag hade utsatts för övergrepp. När jag var tretton kände jag att det var dags att berätta om det. Efter en tjänandeaktivitet på en veckoträff gick jag till en ledare som jag litade på och som pratade lugnt med mig och tog med mig till biskopen samma kväll. Jag kände mig lättad över biskopens vänliga ansiktsuttryck när han bjöd in mig på sitt kontor. Jag minns att jag kände hur tyngden av alla år med hemligheter lyftes bort medan min biskop lyssnade. Jag minns hans uppriktiga tårar när han hörde min berättelse. Jag kände min himmelske Faders kärlek, och jag förstod att övergreppen inte var mitt fel och att jag fortfarande var ren och dygdig. Det var början på min väg mot läkedom, en väg som jag fortsatte på i många år.
Läkandet skedde inte på ett ögonblick – det var en process av frid, förståelse och svar som kom när jag studerade skrifterna, bad dagligen och lärde känna Jesus Kristus bättre. När jag studerade Frälsarens liv växte min kärlek till honom. Anden vittnade om sanningar för mig, bland annat om mitt värde som en Guds dotter. När jag överlämnade mitt hjärta till Herren, följde hans bud och försökte göra hans vilja så fylldes jag av tröst och frid. När jag lärde känna honom började jag känna mig själv. Till slut plågades jag inte längre av mitt förflutna. Bördan hade lyfts bort. Frälsaren hade botat mig.
Jag har en evig familj nu med en underbar make och tre vackra döttrar. Jag är välsignad nog att få arbeta med ungdomar och vittnar om att Jesu Kristi försoning kan hela oss från synd, fysisk smärta och brustna hjärtan. Jag vet det tack vare nåden som jag har fått uppleva – för jag omslöts för evigt ”av hans kärleks armar” (2 Nephi 1:15).