Nåd och Jesu Kristi försoning
Vi kan få styrka att göra mer än vi inser.
Fotoillustrationer Welden C. Andersen
Sommaren 2012 hade Palakiko C. just tagit examen från high school i Hawaii och såg fram emot att gå på Brigham Young-universitetet och att verka som missionär. Palakiko hade gjort mycket för att förbereda sig för sin mission redan – han hade varit med heltidsmissionärerna en hel dag tre gånger, och han följde ofta med dem för att besöka och undervisa olika familjer om evangeliet.
En kväll började Palakiko och missionärerna att undervisa en familj där några var medlemmar. Det fanns fem barn i familjen mellan 8 och 14 år som inte var döpta.
”Vi besökte dem i sex veckor”, säger Palakiko. ”Varje vecka såg jag hur deras tro stärktes när vi undervisade dem om evangelieprinciper som skulle hjälpa dem att få evigt liv.”
Snart hade alla fem barnen tackat ja till inbjudan att döpas och frågade Palakiko om han kunde utföra dopen. Han gick entusiastiskt med på det. Att döpa dem skulle bli en förmån och en ära. Men för Palakiko fanns det en svårare utmaning: de bad honom också att tala om den Helige Anden under dopgudstjänsten.
Palakiko var inte så lite nervös. ”Hur ska jag kunna hålla ett tal den dagen som de skulle komma ihåg under resten av livet? Vad skulle jag säga?”
Trots sin oro visste Palakiko att han borde göra det och började förbereda talet redan samma dag.
”Jag gjorde allt jag kunde för att se till att allt skulle gå bra”, säger han. Han bad, läste skrifterna för att få vägledning och tröst, och gick igenom dopbönen i huvudet. På dopdagen gick dopen bra. Och när han höll sitt tal och fokuserade på att ha Anden med sig så kände han sig vägledd i det han skulle säga.
”Inte någon gång tidigare hade jag känt Anden mer än under det talet”, säger Palakiko. ”Jag är glad att jag kunde vara ett redskap i Herrens händer.”
Palakiko kunde göra det han behövde göra eftersom han fick styrka av nåden, eller den möjliggörande kraften i Frälsarens försoning.
Vad är Jesu Kristi möjliggörande kraft?
Eftersom vi alla syndar behöver vi lära oss om och tillämpa omvändelsens principer, ett grunddrag i Jesu Kristi evangelium. Utan Frälsarens offer skulle ingen av oss kunna övervinna synden och återvända till vår Faders närhet.
Att hjälpa oss övervinna synden är en aspekt av Frälsarens nåd. Men det finns också en annan. Nåd kan beskrivas som ”gudomlig hjälp eller styrka [som] ges genom Guds barmhärtighet och kärlek”.1 Genom Jesu Kristi nåd kan vi få styrka att ”göra gott och vara goda och tjäna utöver vår egen önskan och naturliga förmåga”.2 Som äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Ordet nåd … används [ofta] i skrifterna för att beskriva en stärkande eller möjliggörande kraft.”3
Palakiko välsignades av Frälsarens nåd att göra något som han kände att han inte kunde göra på egen hand. Samma kraft kan hjälpa oss alla på både små och stora sätt.
Hur får vi tillgång till Frälsarens nåd?
När vi behöver vägledning eller stöd eller styrka så kan Gud hjälpa oss. Men det beror på oss också. Vi måste söka hans hjälp och vara värdiga den.
Som äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”När vi lyder Herrens bud och osjälviskt hjälper hans barn, blir kraft från Gud en naturlig följd: Kraft att göra mer än vi kan av oss själva. Våra insikter, våra talanger, vår förmåga utökas eftersom vi får kraft och styrka från Herren.”4
Det här mönstret kan vi se hos Jasmine B. från Washington i USA som fick hjälp att hantera en sjukdom. Innan hon blev sjuk var hon en energisk ung kvinna som var duktig i skolans friidrottslag och tyckte om att gå upp tidigt för att vara med på seminariet.
Sedan började hon må dåligt. Hon gick ner åtta kilo mycket snabbt, och hur mycket hon än sov blev det svårare och svårare att gå upp och vara med på seminariet. Hon kunde inte springa lika bra som tidigare och kände sig hungrig, törstig och svag hela tiden.
Det gick över en månad innan hon började be om hjälp. ”Jag väntade så länge”, säger hon, ”därför att tanken på att be om hjälp var förnedrande, att erkänna att det faktiskt var något fel på mig. Det skrämde mig.”
Men hon ödmjukade sig och sökte Herrens hjälp, och hon fick svar. Hon gick till en läkare som upptäckte att hon hade typ 2-diabetes, vilket innebar att hennes kropp inte kunde producera insulin för att reglera socker. Diabetes har långvariga konsekvenser och måste kontrolleras noga. Medan läkarna gjorde upp en plan för att hjälpa henne hantera åkomman började hon oroa sig för att hon inte skulle kunna fortsätta springa.
”Jag slutade aldrig be medan jag kämpade för att förstå mitt nya liv och ha kontroll över sjukdomen”, säger hon. ”Jag bad om styrka och förståelse och att jag skulle kunna acceptera den prövningen. Jag skulle inte ha kunnat ta mig igenom de där svåra dagarna och veckorna utan bön.”
Jasmine gjorde otroliga framsteg. Inom två veckor efter att ha blivit diagnostiserad var hon tillbaka och tränade på banan, och senare det året gjorde hon bra ifrån sig i statsmästerskapen. ”Jag tror att min himmelske Fader har välsignat mig med en stark, sund kropp eftersom jag har strävat efter att vara ståndaktig i evangeliet”, säger hon. ”Att få diabetes var ingen katastrof. Med hans hjälp visste jag att jag skulle klara det.”
Genom Guds nåd och sitt beroende av honom kan Jasmine hantera sin sjukdom och ha stor framgång i livet.
Nåden är till för alla
Den här stärkande kraften, Kristi nåd, är till för oss alla. När du känner dig ensam eller överväldigad eller missmodig kan du tänka på att Herren Jesus Kristus gör sin nåd tillgänglig för dig.
Som äldste Craig A. Cardon i de sjuttios kvorum har sagt: ”När vi utövar tro på vår Herre Jesus Kristus stärker den möjliggörande kraften i hans försoning oss när vi som mest behöver det [se Jakob 4:7], och hans frälsande kraft heliggör oss då vi ’lägger av den naturliga människan’ [Mosiah 3:19]. Det ger hopp till alla, särskilt till dem som känner att vår återkommande mänskliga svaghet är bortom Frälsarens vilja att hjälpa och att rädda.”5