Jag kände Anden
”Jesus [sade]: ’Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana’” (Matt. 19:14).
Jag minns två enkla upplevelser jag hade som liten flicka. Båda visar hur Anden berör oss på speciella sätt oavsett hur gamla vi är.
Den första händelsen inträffade när min bror var sjuk. Min far ringde en man från vår församling som kom hem till oss och hjälpte till att ge en prästadömsvälsignelse. När familjen samlades före välsignelsen föreslog mannen att vi barn skulle gå ut därför att vi kanske skulle störa anden under välsignelsen. Far svarade vänligt att det var viktigt att varje barn var där under välsignelsen eftersom vår rena tro behövdes. Redan när jag var så liten kände jag inte bara Andens närvaro utan också den kärlek som min far hade till sina barn. Fars kärlek hjälpte mig att tro på och förstå min himmelske Faders kärlek till mig.
Några år senare framträdde vår familj på ett sakramentsmöte. Mor var en skicklig musiker. Men hon gav mina systrar och mig möjligheten att sjunga i stället för henne. Jag minns tydligt vilken sång hon var inspirerad att låta oss sjunga:
När Jesus gick bland oss här nere på jord,
han välsignade barnen, så kär.
Han sade: Låt barnen få komma till mig.
Vad jag önskar jag då varit där!
(”När Jesus gick bland oss”, Barnens sångbok, s. 35).
När mina systrar och jag sjöng sången kände jag mig varm och glad inuti. Mitt lilla vittnesbörd stärktes när den Helige Anden hjälpte mig känna att min himmelske Fader och Jesus Kristus älskade mig.
Jag är så tacksam för den Helige Andens välsignelse och kärleken från mina föräldrar och från min Fader i himlen.