Att inbjuda framgången
Genom att helt enkelt fråga andra om de är intresserade av evangeliet, kan du hjälpa till att påskynda frälsningsarbetet.
Att dela med sig av evangeliet är ofta inte svårare än att ge en inbjudan, ställa en fråga eller delta i ett samtal. När vi i hjärtat förbereder oss för att dela med oss av evangeliet, leder Herren oss till dem som är redo att höra det.
”[Herren] har berett medel för oss till att sprida evangeliet på många olika sätt, och han hjälper oss i vårt arbete om vi handlar i tro för att utföra hans verk.”, sade president Thomas S. Monson under oktoberkonferensen 2013.1 Här är flera exempel.
Ta tillbaka cykeln
När Nick Barton och hans hustru Morgan flyttade till Arizona i USA där Nick skulle läsa juridik, började de be om missionstillfällen. ”Vi bad vår himmelske Fader att hjälpa oss bli mer uppmärksamma på den Helige Andens maningar och vara frimodiga nog att agera”, säger Nick.
En lördag behövde Morgan bilen i sitt jobb, så Nick cyklade till universitetsområdet. Men när det var dags att återvända hem var cykeln borta.
”Det var så vanligt med cykelstölder att polisen frågade om det fanns något som kunde identifiera den. Jag kom ihåg att Morgan hade fäst ett klistermärke på styret med texten ’Jag älskar dig.’”
Återigen uppsände Nick en bön. ”Jag frågade om det fanns något jag kunde lära mig av situationen”, berättar han. Sedan hoppade han på tåget för att komma så nära sitt hem som möjligt innan han ringde för att be sin hustru komma och hämta honom.
”Vid nästa tåghållplats såg jag en stor kille med bakåtvänd keps gå ombord, bärandes på min cykel! Jag såg texten ’Jag älskar dig’ på styret så jag visste att den var min”, säger Nick. Han knackade mannen på axeln.
”Jag sade: ’Jag måste fråga var du fått tag i den där cykeln’. Han svarade: ’På en loppis nedför gatan’.” Nick förklarade att hans cykel blivit stulen. Den unge mannen svarade att han inte var någon tjuv och att Nick kunde få tillbaka cykeln.
”Jag tackade honom och sade att jag skulle be polisen ringa honom så att ’loppisen’ kunde undersökas”, säger Nick. ”Han sade att han hette Harley och gav mig sitt telefonnummer. Jag sade att vi skulle dela på det som han betalt för cykeln eftersom vi båda råkat illa ut, och jag steg av tåget, glad över att ha fått tillbaka min cykel.”
Men det var bara början.
”Av ren nyfikenhet ringde jag Harley nästa morgon. Han sade att polisen tagit tag i det. Sedan frågade han om min hustru och jag ville hitta på något senare under dagen. Jag insåg att han försökte bli vår vän.
Eftersom det var söndag svarade jag att vi skulle till kyrkan men att vi gärna ville träffa honom någon annan gång. När jag avslutade samtalet slog det mig att det här var ett ypperligt tillfälle att missionera. Jag ringde upp igen och frågade om han ville besöka kyrkan med oss. Det ville han! Han var med på alla mötena och efteråt berättade han att han känt att talarna och lärarna talade direkt till honom.
Harley hade släkt utomlands så han flyttade strax efter att vi träffats”, berättar Nick. ”Men han blev vår vän, fick respekt för kyrkan, och en förvissning om att hans Fader i himlen brydde sig om honom.”
Tala med biträdet
”En dag, efter att ha lyssnat på ett konferenstal, fick jag en känsla av att jag borde tala med apoteksbiträdet i butiken”, berättar Hannah Rawhouser, även hon från Arizona. ”Rösten inombords sade: ’Han är en bra människa. Du borde bjuda in honom till en aktivitet i kyrkan.’”
Nästa gång Hannah var i apoteket såg hon efter honom men han var inte där. Ändå fortsatte maningarna.
”Några veckor senare stannade jag till där igen, och där var han. Jag trodde inte att jag hade så mycket tid på mig så jag gick rakt på sak. ’Går du i kyrkan?’ frågade jag. Han dröjde förvånat med att svara ja. Jag gav honom mitt visitkort. ’Ring mig någon gång’ sade jag och körde iväg. ’Nu har jag gjort mitt’, tänkte jag. ’Nu är det slut med maningar som pockar på.’”
Till hennes förvåning ringde han nästa dag och presenterade sig som Greg Eiselin. ”Han berättade senare att eftersom vi båda var unga singlar, trodde han att jag bad honom om en dejt”, säger hon. ”Men det slutade med att vi talade om religion i tre timmar och han började lära sig om kyrkan.” Idag verkar äldste Eiselin som heltidsmissionär i Montana i USA.
Fråga hissoperatören
Som 26-åring arbetade Robert G. Ellis Jr. som polis i en av senatens kontorsbyggnader i Washington D.C. i USA.
”Jag tillbringade mycket tid med att fundera över vad jag lärt mig om Jesus”, minns han. ”Min far och mor gick inte i någon kyrka men de lät mig gå, och jag hade tyckt om att besöka fler än ett dussin kyrkosamfund.” Som nygift ung vuxen kände han att han borde döpas – men i vilken kyrka?
”Jag var mycket bekymrad. Jag ville finna en kyrka som höll sig till Kristi lärdomar. Folk brukade säga att alla kyrkor var Herrens, men de tvekade inte att säga att andra samfund hade fel. Jag bad: ’Jag vill bli döpt men jag vet inte vilken kyrka jag ska sluta mig till.’”
Med Kristi ord: ”Bed och ni skall få” (Matt. 7:7) i åtanke, bad Robert ständigt. En dag när Robert var på jobbet kände han sig bekymrad igen och fick tårar i ögonen.
”Jag var rädd och visste inte om jag tänkte rätt eller fel. Då kom en fridfull känsla över mig. Utan att riktigt veta varför jag gjorde det, gick jag fram till en hissoperatör och frågade: ’Vilken kyrka tillhör du?’”
Hissoperatören var Norman Maxfield, en återvänd missionär som gick på Georgetown University.
”Han tittade upp från några böcker. Jag såg att han var förvånad. Han svarade: ’Jag är mormon. Hurså?’
Jag sade: ’Jag vill bli döpt men jag vet inte vilken kyrka jag ska sluta mig till.’
Han frågade: ’Vad tror du på?’
’Jesus Kristus’, svarade jag stolt.
Han frågade: ’Får jag berätta för dig om min kyrka, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga?’ När han berättade att Kristi kyrka återställts till jorden, visste jag att mina böner blivit besvarade. Känslan jag hade inombords var underbar.”
Det var i juni 1977. Idag är broder och syster Ellis medlemmar i kyrkan i Virginia i USA.
Lita på Herren
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum sade att ”när vi står som ”vittnen om Gud alltid och i allting” (Mosiah 18:9), kommer Herren att öppna vägar för oss att finna och på lämpligt sätt kunna meddela oss med dem som söker. Detta sker när vi söker ledning och när vi handlar av äkta och kristuslik kärlek till andra.”2
Nick, Hannah, Greg, Robert och Norman skulle alla hålla med om att det han sade är sant.