En välsignelse till mamma
Författaren bor i Utah i USA.
”Guds prästadömes kraft har återställts till jord. Guds sanning lyser åter klar, han givit oss sitt ord” (Barnens sångbok, s. 60–61).
Primär var över och tioårige Ruben letade efter missionärerna. De skulle följa med honom hem. Äldste Sánchez och äldste Rojas hade gett Ruben och hans storebror Diego missionärslektionerna och hade döpt och konfirmerat dem. Nu såg Ruben missionärerna som sina bästa vänner.
Ruben tittade in genom fönstret på en klassrumsdörr. Där var de! Men vad gjorde de? De hade lagt händerna på en man i församlingen och det såg ut som om de bad en sådan bön som de hade bett när Ruben konfirmerades.
När missionärerna kom ut ur rummet frågade han dem: ”Vad var det ni gjorde?”
”Vi gav broder Mendoza en prästadömsvälsignelse”, sade äldste Sánchez. ”Det är som en speciell bön, och den kan ge tröst, hjälpa någon att lösa ett problem eller bota någon som är sjuk.”
Nästa söndag efter kyrkan letade Ruben efter missionärerna igen. ”Kan ni komma hem till oss och ge mamma en välsignelse?” frågade han. ”Hon har väldigt ont i ryggen.”
De skyndade allihop hem till Ruben. Äldste Sánchez och äldste Rojas pratade med Rubens mamma. Hon var medlem i kyrkan men hade inte varit i kyrkan på länge.
”Vi har förstått att du inte mår bra, syster Garcia”, sade äldste Rojas.
”Jag har haft så ont i ryggen i flera veckor”, sade hon. ”Jag har träffat många läkare, men de har inte kunnat hjälpa mig.”
”Ruben bad oss att komma och ge dig en prästadömsvälsignelse”, sade äldste Sánchez. ”Vill du att vi ska göra det?”
”O ja, gärna”, sade mamma.
När missionärerna lade händerna på mammas huvud och gav henne en välsignelse så rann tårar nerför hennes ansikte. När de var klara kramade Ruben henne. ”Jag vet att välsignelsen kommer att hjälpa dig”, sade han.
Tre dagar senare kom missionärerna tillbaka för att se hur Rubens mamma mådde. ”Jag är så glad att se er”, sade hon till dem. ”Smärtan började försvinna när ni gav mig välsignelsen, och nu är den helt borta!”
”Vår himmelske Fader botade dig, syster Garcia”, sade äldste Sánchez. ”Och han låter oss hjälpa honom genom att använda vår prästadömsmyndighet till att välsigna dig.”
Söndagen därpå – och alla söndagar efter det – gick mamma i kyrkan tillsammans med Ruben och Diego. Hon visste att prästadömets kraft är verklig, och det visste Ruben också.