Är du mormon?
Carol A. Bowes, North Carolina, USA
Jag var långt hemifrån på en internationell konferens för mitt jobb. Hundratals personer var där, men jag var den enda från min stat och region.
En kväll hölls en middag för alla närvarande. När vi kom in i matsalen fick var och en av oss fyra kuponger som vi kunde använda i baren för att beställa alkoholhaltiga drycker gratis. Det slog mig hur lätt det skulle vara för någon långt hemifrån att frestas av ett sådant erbjudande och tänka att ingen skulle få reda på det. Det var en flyktig tanke, och jag gav tillbaka kupongerna till personen vid dörren.
Under middagen satt jag tillsammans med sju främlingar. Jag drack vatten medan vi åt, pratade, skrattade och utbytte information som skulle hjälpa oss i vårt jobb.
Morgonen därpå under frukosten hälsade jag på en man som hade suttit vid mitt bord. Jag blev glad när jag såg på hans namnbricka att han var från min hemstad – en stad jag inte hade bott i på 35 år. Efter high school hade jag lämnat hemmet för att studera, gifta mig och sedan flytta.
Medan vi samtalade om platser och evenemang som vi båda kände till frågade han mig om jag fortfarande hade släktingar där. Jag svarade att jag inte hade det men att jag hade många goda vänner där och att vi höll kontakt. Han frågade vilka de var och jag sade vad några av dem hette.
Efter några namn avbröt han mig och sade: ”Vänta, är du mormon? Alla som du har nämnt är mormoner.”
När jag berättade att jag var sista dagars helig berättade han vilka fina medborgare de där vännerna var och hur de hade tjänat samhället och varit goda föredömen för alla. I flera minuter berättade han om sin beundran för kyrkan och mina vänner och sade att de hade varit förespråkare för det goda i samhället.
När vi gick åt skilda håll undrade jag vad som kunde ha hänt om jag hade valt att använda de där kupongerna. Jag hade fått lära mig att välja det rätta av just de personer som vi hade pratat om. Det skulle ha känts obehagligt och pinsamt att behöva erkänna att jag var medlem i kyrkan om jag hade använt kupongerna.
Jag är så tacksam för de föredömen som de där värdiga, aktiva tjänande vännerna är – 35 år senare och över 320 mil från mitt barndomshem.