Min väg tillbaka till kyrkan
Författaren bor i Kalifornien i USA.
Jag försökte hitta svar utanför evangeliet, men allt jag fann var tomhet.
Fotoillustration Nathaniel Ray Edwards
Jag växte upp i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga men på college bestämde jag mig för att jag inte behövde kyrkan längre. Jag påbörjade ett ytligt, själviskt sökande efter ”sanning” på andra platser. När jag inte hittade några svar som gav mig frid eller glädje hamnade jag i ett djupt andligt mörker. Det kändes som om jag aldrig skulle bli glad igen.
Men jag kunde ändå se att jag hade varit lyckligare när jag var aktiv i kyrkan. Jag började mekaniskt gå i kyrkan igen, i hopp om att befrias något från det mörker som kontrollerade mitt liv. Men mina halvhjärtade försök gjorde ingen större skillnad. Jag fokuserade på mina studier i hopp om att de skulle distrahera mig från tomheten jag kände. Det hjälpte mig tillfälligt, men gav inte något riktigt svar.
Efter att ha snubblat omkring och insett att jag inte kom någonstans bestämde jag mig för att ta en paus från skolan och resa. Jag hade sparat lite pengar men de skulle inte räcka så länge. Innan jag gav mig av bestämde jag mig för att utöva riktig tro och betala tionde på min lilla besparing. Det var inte lätt. Jag skulle vara långt hemifrån, och snart skulle jag vara pank. Men jag hoppades ändå att det fanns en Gud, och jag visste att jag behövde hans hjälp.
Jag skrev en check för mitt tionde, skickade den till biskopen, packade ner min Mormons bok och gav mig av. Nästan genast kände jag värmen från Anden. Jag förundrades över hur tvivlet och sorgen ersattes av kunskap och optimism. Hela vägen från Idaho till Washington D.C. fick jag hjälp av medlemmar i kyrkan, och det viktiga var att de hjälpte mig utveckla tro och rättfärdiga önskningar. Jag kände mig som hemma överallt.
Efter en kort tid insåg jag att jag skulle behöva avbryta resan. Inte på grund av brist på pengar utan för att en mycket bättre resa väntade mig. När jag kom hem pratade jag med min biskop och min stavspresident. Med deras hjälp tjänade jag snart Herren som missionär.
Nu varje gång jag betalar mitt tionde eller pratar med ledare i kyrkan så tänker jag på ”början” av min sanna omvändelse. Sedan dess har jag upplevt upp- och nergångar men jag har hela tiden arbetat på att vara andligt stark. Jag ska alltid vara tacksam för att min himmelske Fader tog emot mitt lilla offer av tro och sträckte ut sin kärleksfulla arm mot mig.