Därför stillade de sin fruktan

Äldste David A. Bednar

i de tolv apostlarnas kvorum

Till skillnad från världslig fruktan som skapar oro och ängslan, är gudsfruktan en källa till frid, trygghet och självförtroende.

Jag minns tydligt en upplevelse jag hade som liten pojke. En dag när jag lekte med mina vänner, råkade jag krossa en fönsterruta till en affär nära vårt hem. När glaset splittrades och larmet skrällde paralyserades hjärta och sinne. Jag insåg genast att jag var dömd att tillbringa resten av mitt liv i fängelse. Mina föräldrar lirkade till sist fram mig från mitt gömställe under sängen och hjälpte mig gottgöra butiksägaren. Lyckligtvis omvandlades mitt fängelsestraff.

Rädslan jag kände den dagen var överväldigande och verklig. Ni har säkert upplevt mycket starkare känslor av fruktan efter besked om hälsoproblem, över att se en familjemedlem utsatt för svårighet eller fara eller av att observera skrämmande världshändelser. Vid sådana tillfällen uppstår en förlamande rädsla på grund av hotande fara, osäkerhet eller smärta, och genom upplevelser som är oväntade, ibland plötsliga, och som troligen får ett negativt resultat.

I våra dagliga liv kan ständiga reportage om kriminalitet och våld, svält, krig, korruption, terrorism, sjunkande värderingar, sjukdom och förgörande naturkrafter, skapa rädsla och ängslan. Vi lever verkligen i den tid som Herren förutsade: ”Och på den dagen skall … hela jorden … vara i uppror, och människornas hjärtan skall svika dem” (L&F 45:26).

Min avsikt är att beskriva hur fruktan kan jagas bort genom rätt kunskap om och tro på Herren Jesus Kristus. Jag ber innerligt att den Helige Anden ska välsigna oss alla medan vi talar om det här viktiga ämnet.

Dödlig rädsla

När Adam och Eva hörde Guds röst efter att de ätit av den förbjudna frukten, gömde de sig i Edens lustgård. Gud kallade på Adam och frågade: ”Var är du? [Adam] svarade: ’Jag hörde ljudet av dig … och blev förskräckt” (1 Mos. 3:9–10). Vi märker att en av fallets första följder för Adam och Eva var att uppleva rädsla. Denna starka känsla är en viktig del av vår jordiska tillvaro.

Ett exempel ur Mormons bok belyser kraften i hur kunskap om Herren (se 2 Petr. 1:2–8; Alma 23:5–6) kan förjaga rädsla och ge frid, även när att vi ställs inför stora svårigheter.

I Helams land skrämdes Almas folk av en framryckande lamanitisk här.

”Men Alma trädde fram och stod bland dem och uppmanade dem att inte vara förskräckta utan komma ihåg Herren sin Gud, så skulle han befria dem.

Därför stillade de sin fruktan” (Mosiah 23:27–28).

Märk att Alma inte stillade folkets fruktan. I stället rådde Alma de troende att minnas Herren och den räddning bara han kunde ge (se 2 Nephi 2:8). Och vetskapen att Frälsaren vakade över och beskyddade dem gjorde att folket kunde stilla sin fruktan.

En rätt kunskap om och tro på Herren gör att vi kan stilla vår rädsla eftersom Jesus Kristus är den enda källan till bestående frid. Han förkunnade: ”Lär av mig och lyssna till mina ord. Vandra i min Andes ödmjukhet, och du skall ha frid i mig” (L&F 19:23).

Mästaren förklarade också: ”Den som gör rättfärdighetens gärningar skall få sin lön, ja, frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen” (L&F 59:23).

Tillit till och förtroende för Kristus och att villigt lita till hans förtjänster, barmhärtighet och nåd leder till hopp genom hans försoning i uppståndelse och evigt liv (se Moroni 7:41). Sådan tro och sådant hopp inbjuder till vårt liv den ljuva samvetsfrid som vi alla längtar efter. Försoningens kraft möjliggör omvändelse och utsläcker den förtvivlan som orsakas av synden. Den stärker oss också till att se och göra gott och bli goda på sätt som vi inte kan förstå eller åstadkomma med vår begränsade förmåga i dödligheten. Ja, en av de stora välsignelser som kommer till en sann lärjunge är ”Guds frid, som övergår allt förstånd” (Fil. 4:7).

Den frid Kristus ger låter oss se dödligheten i evighetens perspektiv och skänker andligt lugn (se Kol. 1:23) som hjälper oss att ständigt ha vår himmelska bestämmelse i fokus. Så kan vi välsignas till att stilla vår fruktan eftersom hans lära ger mål och mening till alla delar av våra liv. Hans förrättningar och förbund styrker och tröstar i både goda och dåliga tider. Och hans prästadöme ger försäkran om att det som betyder mest kan bestå i både tid och evighet.

Men kan vi stilla den fruktan som så lätt och ofta ansätter oss i vår tid i världen? Svaret på den frågan är ett entydigt ja. Tre grundprinciper är av vikt för att kunna ta emot den här välsignelsen i våra liv: 1) fäst blicken på Kristus, 2) bygg på Kristi grundval och 3) gå framåt med tro på Kristus.

Fäst blicken på Kristus

Det råd Alma gav sin son Helaman gäller på samma sätt oss alla i dag: ”Ja, se till att du fäster blicken på Gud och får leva. (Alma 37:47). Vi bör fästa blicken på och ha Frälsaren i fokus alltid och överallt.

Minns hur Herrens apostlar var i en båt som kastades kring mitt i sjön. Jesus gick till dem, gående på vattnet. Men de kände inte igen honom och ropade till av rädsla.

”Jesus [sade] till dem: ’Var lugna. Det är jag. Var inte rädda.’

Petrus sade: ’Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet.’

Jesus sade: ’Kom!’” (Matt. 14:27–29).

Då gick Petrus på vattnet till Jesus.

Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: ”’Herre, hjälp mig!’

Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ’Så lite tro du har! Varför tvivlade du?’” (Matt. 14:30–31).

Jag tänker mig att Petrus genast och ivrigt följde Frälsarens inbjudan. Med blicken fäst på Jesus steg han ur båten och gick genom ett underverk på vattnet. Men när hans blick avleddes av vind och vågor blev han rädd och började sjunka.

Vi kan bli välsignade till att besegra vår rädsla och stärka vår tro när vi följer Herrens befallning: ”Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte” (L&F 6:36).

Bygg på Kristi grundval

Helaman lärde sina söner Nephi och Lehi: ”Och kom ihåg … kom ihåg att det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son, som ni måste bygga er grundval, så att när djävulen sänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när allt hans hagel och hans mäktiga storm piskar er, skall detta inte ha någon makt att dra er ned till eländets och det oändliga lidandets avgrund, tack vare den klippa som ni är byggda på och som är en säker grundval, och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla” (Helaman 5:12).

Förrättningar och förbund är byggstenarna vi använder för att bygga våra liv på Kristi och hans försonings grundval. Vi är fast förankrade till och med Frälsaren när vi värdigt tar emot förrättningar och ingår förbund, troget minns och hedrar dessa heliga löften och gör vårt bästa för att leva efter de förpliktelser vi tagit på oss. Och det bandet är källan till andlig styrka och förmåga i livets alla skiften.

Vi kan välsignas till att stilla vår fruktan när vi fast grundar våra önskningar och handlingar på Frälsarens säkra grund genom våra förrättningar och förbund.

Gå framåt med tro på Kristus

Nephi förkunnade: ”Därför måste ni sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv” (2 Nephi 31:20).

Den fasta uthållighet som beskrivs i den här versen är resultatet av andlig insikt och vision, uthållighet, tålamod och Guds nåd. Att utöva tro på Jesus Kristus, ödmjukt underkasta oss hans vilja och tidsplan i livet och ödmjukt erkänna hans hand i allt ger oss de fridgivande tingen i Guds rike som ger glädje och evigt liv (se L&F 42:61). Även när vi möter svårigheter och ställs inför framtidens ovisshet kan vi med glädje uthärda och leva ”ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt” (1 Tim. 2:2).

Vi kan välsignas till att stilla vår fruktan när vi tar emot den styrka som kommer av att lära oss och leva efter evangeliets principer och beslutsamt sträva framåt på förbundets väg.

Herrens fruktan

Skild från men besläktad med den fruktan vi ofta känner är ”gudsfruktan” (Hebr. 12:28) eller ”Herrens fruktan” (Job 28:28; Ords. 16:6; Jes. 11:2–3). Till skillnad från världslig fruktan som skapar oro och ängslan, är gudsfruktan en källa till frid, trygghet och självförtroende.

Men hur kan något som förbinds med rädsla vara uppbyggligt eller till andlig nytta?

Den rättfärdiga fruktan jag försöker beskriva innefattar en djup känsla av vördnad gentemot Herren Jesus Kristus (se Ps. 33:8; 96:4), lydnad mot hans bud (se 5 Mos. 5:29; 8:6; 10:12; 13:4; Ps. 112:1), och förväntan om en slutlig dom och rättvisa ur hans hand. Så gudsfruktan kommer av en rätt förståelse av Herrens Jesu Kristi gudomliga natur och mission, en villighet att underkasta sig hans vilja samt kunskapen att varje människa kommer att stå ansvarig för sina egna synder på domens dag (se L&F 101:78; Trosartiklarna 1:2).

Som skrifterna betygar är fruktan för Herren ”början till kunskap” (Ords. 1:7), den ”fostrar till vishet” (Ords. 15:33), är ”ett tryggt fäste” (Ords. 14:26) och en källa till liv” (Ords. 14:27).

Lägg märke till att gudsfruktan är oupplösligt förenad med tron på den yttersta domen och vårt personliga ansvar för våra önskningar, tankar, ord och handlingar (se Mosiah 4:30). Herrens fruktan är inte en motvillig ängslan över att komma i hans närhet för att dömas. Jag tror inte vi alls kommer att vara rädda för honom. Snarare är det utsikten att i hans närhet se tingen som de verkligen är i fråga om oss själva och att ha ”fullkomlig kunskap” (2 Nephi 9:14; se också Alma 11:43) om alla våra bortförklaringar, undanflykter och självbedrägerier. Till sist står vi utan ursäkter.

Var och en som levt eller kommer att leva på jorden ”skall ställas inför Guds skrank för att dömas av honom enligt sina gärningar, vare sig de är goda eller onda” (Mosiah 16:10). Om våra önskningar har varit rättfärdiga och våra gärningar goda, så blir hans skrank behagligt (se Jakobs bok 6:13; Enos 1:27; Moroni 10:34). Och på den yttersta dagen ska vi belönas med rättfärdighet” (Alma 41:6).

Och omvänt: Om våra gärningar är onda och våra handlingar ogudaktiga, blir domarskranket en orsak till förfäran. Vi kommer ”inte att våga se uppåt mot vår Gud, och vi skulle vara glada om vi kunde befalla klipporna och bergen att falla över oss och dölja oss för hans åsyn” (Alma 12:14). Och på den yttersta dagen kommer vi att ”lönas med ont” (Alma 41:5).

Som Predikaren sammanfattar saken:

”Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.

Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont” (Pred. 12:13–14).

Mina kära bröder och systrar, gudsfruktan förjagar all dödlig fruktan. Den förtar till och med vår oro för att vi aldrig kan vara goda nog, andligt sett, och aldrig kan uppfylla Herrens krav och förväntningar. Nej, vi kan faktiskt inte vara goda nog eller fylla måttet enbart av egen kraft eller förmåga. Våra gärningar och önskningar i sig frälser oss inte och kan heller inte göra det. ”Sedan vi har gjort allt vi kan göra” (2 Nephi 25:23), helas vi endast genom den nåd som ges oss enbart genom Frälsarens oändliga och eviga försoningsoffer (se Alma 34:10, 14). ”Vi tror [verkligen] att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar” (Trosartiklarna 1:3).

Gudsfruktan är att älska och lita på honom. När vi fruktar Gud mer, älskar vi honom mer fullkomligt. Och ”fullkomlig kärlek driver ut all fruktan” (Moroni 8:16). Jag lovar att gudsfruktans klara ljus driver bort dödsfruktans mörka skuggor (se L&F 50:25) när vi ser upp mot Frälsaren, bygger på honom som vår grundval och strävar framåt på hans förbundsstig med helgad hängivenhet.

Vittnesbörd och löfte

Jag älskar och vördar Herren. Hans makt och frid är verkliga. Han är vår Återlösare och jag vittnar om att han lever. Och tack vare honom behöver våra hjärtan inte vara oroliga eller modlösa (se Joh. 14:27), och vi kommer att bli välsignade till att stilla vår fruktan. Det vittnar jag om i Herrens Jesu Kristi heliga namn, amen.