2016
En riktig pärla
Mars 2016


En riktig pärla

Författaren bor i Utah, USA.

Jetta ville spela piano, men kunde hon lämna sin familj?

”Med små och enkla medel uträttas mycket stort” (Alma 37:6).

Bild
a true pearl

Jetta Pearl Stewart drog av sig sin hätta och damp ner på verandan bredvid far. ”Vad är en pärla?” frågade hon honom.

Åttaåriga Jetta visste vad en pärla var, men hon älskade att höra fars svar. Som alltid förklarade far hur ett sandkorn växer inuti ostron, lager på lager, tills det blir en klar, skinande pärla.

”Pärlor skiner som du, min lilla Jetta Pearl”, sa han leende. Jetta log tillbaka. Hon tyckte om att vara hans pärla.

Under middagen den kvällen berättade far för Jetta han hade en viktig fråga till henne.

”Ända sedan du var liten har du haft en särskild fallenhet för musik”, sa far. Skulle du vilja lära dig spela piano?

Jetta spärrade upp ögonen. ”Oh ja!”

”Det skulle innebära att du får resa långt bort och bo hos din lärare ett tag”, sa mor. ”Ingen här i Milburn kan lära dig.”

Jettas leende bleknade. Hon hade aldrig varit borta från sin familj i mer än en dag. Och att vara långt borta …

”Men det är viktigt att vi utvecklar våra talanger, även när det är svårt”, sa far.

Mor nickade. ”Du måste arbeta mycket hårt”, sa hon.

Jetta älskade musik. Och hon hade alltid velat spela piano. Sakta spred sig ett leende i hennes ansikte. ”Jag ska spela piano!”

Men nästa morgon när Jetta såg far spänna hästarna för vagnen, kände hon sig inte alls ivrig. I dag var hon bara rädd. Hon hade inte trott att hon skulle resa hemifrån så snart.

Jetta klättrade sakta upp i vagnen bredvid far.

”Är du redo Jetta Pearl?”, sa han.

Jetta kände sig inte redo, men hon nickade. Vagnen rullade framåt.

Efter en stund kastade pappa en blick på henne. ”Vet du hur stolta din mor och jag är över dig?”

Jetta nickade. ”Men om ni behöver hjälp hemma då?”

Far log. ”Vi kommer verkligen att sakna dig, men det här är något som bara du kan hjälpa till med. Du kommer tjäna vår himmelske Fader genom att utveckla gåvorna han gav dig.”

Hon hade inte tänkt på det på det viset. Kunde hennes musikaliska talang verkligen vara en gåva från hennes himmelske Fader?

Far fortsatte. ”Det kommer ta tid, men lite i taget kommer du att bli bättre på att spela piano. Och sedan kommer du att kunna tjäna en massa människor.”

Jetta kände hur hennes rädsla började försvinna. Hon skulle lära sig att spela piano och tjäna sin himmelske Fader. Det skulle vara lite skrämmande, men hon visste att han skulle hjälpa henne.

Far blinkade. ”Lager på lager, blir min lilla Pearl klar och skinande.”

Precis som far hade sagt, lärde sig Jetta undan för undan att spela piano. Hon lärde sig till och med att spela orgel.

Efter några månader återvände Jetta hem. Den söndagen blev hon Milburns första organist! Hjärtat bankade när hon satte sig vid den stora orgeln, som samhället hade arbetat ihop för att köpa åt henne till att spela på. Den var så vacker att Jetta nästan var rädd att röra vid den. Hon fick sitta på en bok för att nå tangenterna.

Hon tog ett djupt andetag och började spela. Tonerna svepte över rummet, fylliga och vackra.

Jetta smygtittade på församlingen. Folk log när de sjöng. Jetta log också. Hennes spelande var långt ifrån fullkomligt, men hon använde sina talanger till att tjäna.

Hon kom ihåg fars ord: ”Pärlor skiner som du, Jetta Pearl.”

Bit för bit, lager för lager, gjorde hennes himmelske Fader henne till en riktig pärla.

Skriv ut