Tills vi möts igen
Uppståndelsen – början på odödligheten
Från ”Uppståndelsen”, Liahona, juli 2000, s. 16–19.
Döden är inte slutet på vår identitet.
Den uppståndne Kristus, av Robert T. Barrett
Jag undrar om vi tillfullo uppskattar den ofantliga betydelsen av vår tro på en bokstavlig, allmän uppståndelse? … Profeten Joseph Smith förkunnade:
”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himmelen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 49].
Varför valde profeten Joseph Smith, bland allt det underbara som Frälsaren uträttade, just vittnesbördet om hans död, begravning och uppståndelse som den grundläggande principen i vår religion …? Svaret ligger i att Frälsarens uppståndelse är central för det som Mormons bok kallar ”den omfattande och eviga planen för frälsning från döden” (2 Nephi 11:5).
På vår eviga färd är uppståndelsen det viktiga vägmärke som markerar slutet på dödligheten och början på odödligheten. … Vi vet också genom nutida uppenbarelse att utan att vår ande och kropp förenas i uppståndelsen skulle vi inte kunna motta ”glädjens fullhet” (L&F 93:33–34). …
Det ”levande hopp” som vi får genom uppståndelsen [se 1 Petr. 1:3] är vår förvissning om att döden inte är slutet på vår tillvaro utan bara ett nödvändigt steg i den planenliga övergången från dödlighet till odödlighet. Detta hopp förändrar hela perspektivet på livet i dödligheten. …
Förvissningen om uppståndelse ger oss styrka och perspektiv att uthärda jordelivets svårigheter som vi alla och de som vi älskar möter, till exempel fysiska, mentala eller känslomässiga brister som vi har med oss vid födseln eller får under jordelivet. Tack vare uppståndelsen vet vi att dessa jordiska brister bara är tillfälliga!
Förvissningen om uppståndelse ger oss också en kraftig sporre att hålla Guds bud under vårt jordeliv. Uppståndelsen är mycket mer än bara en förening av en ande och en kropp som hålls fången av graven. … Profeten Amulek lärde: ”Samma ande som är i besittning av er kropp den stund ni lämnar detta liv, samma ande har makt att ta kroppen i besittning i den eviga världen” (Alma 34:34). …
Förvissningen om att uppståndelsen ska inbegripa en möjlighet att vara tillsammans med våra familjemedlemmar – man, hustru, föräldrar, syskon, barn och barnbarn – är en kraftfull uppmuntran för oss att uppfylla vårt familjeansvar i jordelivet. Den hjälper oss leva tillsammans i kärlek i det här livet, i väntan på en glädjefull återförening och umgänge i nästa liv.