Vår Frälsares försoning

Äldste M. Russell Ballard

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ett tal under generalkonferensen i april 2004.

Om vi verkligen förstod Herren Jesu Kristi försoning så skulle vi förstå hur dyrbar var och en av Guds söner och döttrar är.

I januari 2004 drabbades min familj av en stor förlust när mitt barnbarn Nathan omkom i en flygolycka. Nathan verkade i den rysktalande Baltikum-missionen. Han älskade människorna och visste att det var en förmån att få tjäna Herren. Tre månader efter det att jag förrättat hans eviga vigsel till hans käresta Jennifer tog olyckan hans liv. När Nathan lämnade jordelivet och togs ifrån oss så plötsligt, vände vi vårt hjärta och sinne mot Herren Jesu Kristi försoning. Trots att det är omöjligt för mig att uttrycka hela innebörden i Kristi försoning, hoppas jag att jag kan förklara vad hans försoning betyder för mig och min familj och vad det också kan betyda för dig och din familj.

Frälsarens oskattbara födelse, liv, försoning i Getsemane örtagård, lidande på korset, hans begravning i Josefs grav och hans underbara uppståndelse, blev än mer verkliga för oss. Frälsarens uppståndelse försäkrar oss alla om att vi en dag kommer att följa i hans fotspår och uppstå vi med. Vilken frid, vilken tröst ligger inte i denna stora gåva som vi får genom Jesu Kristi kärleksfulla nåd, genom mänsklighetens Frälsare och Återlösare. Tack vare honom vet vi att vi kommer att träffa Nathan igen.

Inget uttryck för kärlek är större än den ädla försoning som Guds Son utförde. Utan vår himmelske Faders plan, som utarbetades innan världen var, skulle alla människor – forntida, nutida och framtida – i sanning ha varit utan hopp om evigt framåtskridande. På grund av Adams överträdelse skildes den dödliga människan från Gud (se Rom. 6:23) och skulle förbli åtskild om inte en utväg hittades som kunde vinna seger över döden. Vägen skulle inte vara lätt, för den krävde ett ställföreträdande offer av en som var syndfri och som därför kunde ta på sig världens synder.

Tack och lov uppfyllde Jesus Kristus modigt detta i det forna Jerusalem. Där, i Getsemane örtagårds stilla enskildhet, knäböjde Frälsaren bland de knotiga olivträden och på ett ofattbart sätt, som ingen av oss till fullo kan förstå, tog han på sig världens synder. Trots att hans liv var rent och utan synd, betalade han det slutgiltiga priset för synder – dina, mina och alla andras som har levt på jorden. Hans mentala, känslomässiga och andliga ångest var så stor att den fick honom att blöda ur varje por (se Luk. 22:44; L&F 19:18). Ändå led Jesus villigt så att vi alla kan bli renade – genom att tro på honom, omvända oss från våra synder, bli döpta genom rätt prästadömsmyndighet, ta emot den Helige Andens renande gåva genom konfirmation samt att ta emot alla andra nödvändiga förrättningar. Utan Herrens försoning skulle ingen av dessa välsignelser vara tillgängliga för oss, och vi skulle inte kunna bli värdiga eller förberedda att återvända för att bo i Guds närhet.

Jag tror att om vi verkligen förstod Herren Jesu Kristi försoning så skulle vi förstå hur dyrbar var och en av Guds söner och döttrar är. Jag tror att vår himmelske Faders eviga mål för sina barn oftast uppnås genom de små och enkla saker vi gör för varandra. Mitt i det engelska ordet för försoning finns ordet en. Om varje människa kunde förstå detta skulle det aldrig finnas en enda person som vi inte skulle bry oss om, oavsett ålder, ras, kön, religion eller social och ekonomisk ställning. Vi skulle sträva efter att efterlikna Frälsaren och skulle aldrig vara ovänliga, likgiltiga, respektlösa eller okänsliga mot andra.

Om vi verkligen förstod försoningen och varje själs eviga värde, skulle vi söka efter den vilsegångna pojken och flickan och varje annat vilset Guds barn. Vi skulle hjälpa dem förstå hur mycket Kristus älskar dem. Vi skulle göra allt vi kan för att hjälpa dem att förbereda sig för att ta emot evangeliets frälsande förrättningar.

När jag tänker på mitt barnbarn Nathan och hur mycket han betyder för oss, inser och känner jag tydligare hur mycket vår himmelske Fader måste bry sig om alla sina barn. Vi vill inte att Gud ska gråta på grund av att vi inte gjorde allt vi kunde för att dela med oss av evangeliets återställda sanningar till hans barn. Det är min bön att var och en av våra ungdomar ska försöka förstå försoningens välsignelser och att de ska sträva efter att vara värdiga att tjäna Herren på missionsfältet. Det var Jesus som sa: ”Om det vore så att ni arbetade alla era dagar med att ropa omvändelse till detta folk, och endast förde en enda själ till mig, hur stor skall då inte er glädje vara tillsammans med honom i min Faders rike!” (L&F 18:15; kursivering tillagd). Inte bara det, utan hur stor skall då inte Herrens glädje vara över den själ som omvänder sig! För var och en är dyrbar för honom.

Vår himmelske Fader sträcker sig efter oss genom vår Frälsares försoning. Han inbjuder alla att ”komma till Kristus, som är Israels Helige, och ta del av hans frälsning och hans återlösnings kraft” (Omni 1:26). Han har undervisat oss om att det är genom vår trofasta efterlevnad av evangeliets principer, genom att vi tar emot de återställda frälsande förrättningarna, genom oavbrutet tjänande och genom att hålla ut intill änden, som vi kan återvända till hans heliga närhet. Vad annat i världen är ens i närheten av att vara lika viktigt som att veta detta?

I dagens värld bedöms en persons värde tyvärr ofta av storleken på den grupp han eller hon når ut till. Det är på det sättet som media- och sportprogram betygsätts, hur en företagsledare ibland tillsätts och ofta hur en position i regeringen uppnås. Kanske är det därför som ”faderns”, ”moderns” och ”missionärens” roll sällan får stående ovationer. Fäder, mödrar och missionärer arbetar i mycket små grupper. Men i Herrens ögon är det kanske bara en grupp som är av varaktig betydelse – och det är just en person, var och en, du, jag och var och en av Guds barn. Det intressanta med försoningen, som är obegränsad och evig, är att den tillämpas individuellt – en person i taget.

Underskatta aldrig, aldrig hur dyrbar den enskilde är. Kom alltid ihåg Herrens enkla uppmaning: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” (Joh. 14:15). Sträva alltid efter att leva värdigt alla heliga välsignelser som Herren Jesu Kristi försoning innebär. I vår sorg när vår käre Nathan togs bort ifrån oss har vi fått den frid som endast vår Frälsare och Återlösare kan ge. Min familj har vänt sig till honom, en efter en, och vi sjunger nu med ökad uppskattning och insikt:

O vilken kärlek stor att han till jord kom ned
och för mig döden led!
O vilken kärlek stor, himmelsk kärlek stor!

(”Oändlig är kärleken”, Psalmer, nr 125.)

Må du ge till andra och själv ta emot varje välsignelse som Herren Jesu Kristi försoning erbjuder.