”Hoppa ner i floden!”
Elvin Jerome Laceda
Pampanga, Filippinerna
Illustration Gary Alfonso
En dag bad mormor mig att ta lite mat som hon hade lagat till min moster. Det var en varm lördagseftermiddag och det var mycket annat jag ville göra i stället för att gå ett ärende åt mormor. Jag sa att hon skulle be en av mina kusiner att göra det i stället, men hon insisterade på att det skulle vara jag.
Det gick en timme och jag började känna att jag borde göra det som mormor hade bett mig om. Jag tog maten och gav mig av till min mosters hus. Det var långt dit och när jag väl hade kommit fram ville jag inte stanna kvar så länge.
Min moster och hennes fem månader gamla baby låg i en hängmatta som var fastbunden vid två små mangoträd. Träden stod vid en flod som rann bakom huset. Jag gick fram till dem för att ge henne maten. Plötsligt gick repen till hängmattan av. Min moster och hennes barn rullade ner i floden. Jag blev vettskrämd. Jag kunde inte simma, och det fanns ingen i närheten som kunde hjälpa oss. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Genast hörde jag Andens röst: ”Hoppa i!”
Utan att tveka en sekund hoppade jag. Som väl var hittade jag babyn efter bara några sekunder, och min moster kunde själv ta sig upp ur vattnet. När jag kom upp ur vattnet med babyn kunde jag knappt tro det som hade hänt. Jag hoppade ner i en flod fastän jag inte kunde simma, men eftersom jag lyssnade på Anden räddades min lilla kusin och jag från att drunkna.
Jag insåg hur viktigt det är att vara uppmärksam och lyssna på den vägledning och inspiration som Gud ger oss genom den Helige Anden. Jag är tacksam för att jag så småningom gjorde det som mormor bad mig om och tog maten till min moster. Jag vet att vi måste anstränga oss för att vara lyhörda för andliga maningar så att vi kan vara Guds händer och hjälpa hans barn.