Glädje: Mer än att vara på gott humör
Vi får lära oss att syftet med vår tillvaro är att ha glädje (se 2 Ne. 2:25). Så varför verkar glädjen ibland vara så svårfångad? Kanske är det för att vi inte förstår vad glädje egentligen är …och vad glädje inte är.
Vad är glädje?
Enkelt sagt är glädje en tillfällig stegring av vårt mentala tillstånd till en nivå högre än vad som är vår vanliga känslomässiga nivå.1 Det betyder med andra ord att det känns bra.
Det finns mycket som kan ge oss en känslomässig kick – att skoja med en vän, leka en rolig lek eller kanske äta något gott – men det varar inte länge. Det slutar ofta med att vi hoppar från den ena glädjekällan till den andra i ett försök att få tillbaka den känslomässiga kicken. Men finns det inte en glädje som varar?
Jo, men den är mer obestämbar än vi tror, och det är därför vi ofta missar den. Världen talar om för oss att ett värdefullt liv måste vara fyllt av äventyr, att våra dagar ska vara en oavbruten spännande resa längs en lätt, nöjesfylld väg. Men sanningen är den att vi inte behöver konstant spänning för att leva ”på ett sätt som bringar lycka” (se 2 Ne. 5:27). Varaktig glädje – det vi kan kalla sann glädje – är mer en stilla, beständig känsla av välbehag än ett uppenbart lyckorus. Nöjen och njutningar bleknar, men sann glädje är inte ett övergående tillstånd – den varar mycket längre. Om njutning är att uppnå en högre känslomässig nivå än den vanliga så är sann glädje som att höja den ”vanliga” känslomässiga nivån i sig.2
Man kanske tror att en förutsättning för beständig glädje är att vi har beständig framgång och frihet från smärta eller prövningar. Men studier visar att gynnsamma omständigheter inte garanterar glädje, och ogynnsamma omständigheter förstör den inte. Bland alla faktorer som påverkar vår glädje, är det i stället våra val som har störst inflytande.3 Äldste Ulisses Soares i de sjuttios presidentskap har sagt: ”Glädje avgörs av vanor, beteenden och tankemönster som vi på ett direkt sätt kan påverka med medvetna handlingar.” Glädje är mer än att bara vara på gott humör eller ha ett bekymmersfritt liv – det är ett sätt att tänka och leva som vi kan kontrollera. Nivåerna på vårt humör påverkas förstås av gener och uppfostran, men våra personliga val spelar stor roll. Kort sagt ”är lycka ett val som alla kan göra”.4
Hur kan jag vara glad?
Så hur ”väljer” vi egentligen att vara glada? Vad är den hemliga ingrediensen till vår ”lyckokaka”? Som äldste Soares har förklarat kräver sann glädje att vi länge och envist arbetar för något viktigare i livet. Viktor Frankl, en välkänd psykiater som överlevde förintelsen, menade att glädje är ”en … bieffekt av det personliga engagemanget i en sak som är större än man själv”.5
Och vad kan vara en större väg än den som Gud har berett åt oss? I vårt sökande efter glädje behöver vi inte gå längre än till vår himmelske Faders plan. Den heter ju ”lycksalighetsplanen” av en anledning! (Alma 42:8, 16). Skriftställe efter skriftställe vittnar om att vi får uppleva glädje när vi följer Guds plan (se 2 Ne. 2:13; Hel. 13:38). Vi räddas inte från varje bekymmer genom att leva rättfärdigt, men det ger oss större möjlighet att uppleva glädje i det här livet, och det leder till vår upphöjelse och eviga glädje i nästa värld.
Liksom med tro kan glädje försvagas eller stärkas, beroende på våra handlingar. Om du tillbringar din tid med att jaga efter tillfälliga nöjen, ”förs [din glädje] bort av varje vindkast” (Ef. 4:14). Men om du strävar efter att leva rättfärdigt utvecklar du en varaktig känsla av underliggande frid och välmående som hjälper dig att rida ut vilken storm som helst. Och när du prioriterar tro framför nöjen kan du upptäcka verklig glädje – den glädje som bara ”den verkligt ångerfulle och ödmjuke som söker efter lycka” (Alma 27:18) får uppleva.