Under hela sitt jordeliv företog Frälsaren många resor – resan ut ur Betlehem och in i Egypten som barn, den 40 dagar långa vandringen i vildmarken, alla resorna till städer, byar och hem för att undervisa, bota och välsigna under sin verksamhet, samt många andra. Men det var en vandring som Frälsaren var tvungen att göra själv, och det var en vandring som bara han kunde uthärda.
”På påsksöndagen firar vi den mest efterlängtade och härliga händelsen i världens historia.
Det är dagen som förändrade allt.
Mitt liv förändrades den dagen.
Ditt liv förändrades.
Alla Guds barns öde förändrades.”
President Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, ”Nådens gåva”, Liahona, maj 2015, s. 107.
Lidande utan jämförelse
O min Fader, av Simon Dewey
”Ingen människa kan förstå hela innebörden av det Kristus gjorde i Getsemane.
Vi vet att han svettades stora blodsdroppar från varje por medan han tömde den bittra kalken som hans Fader hade givit honom.
Vi vet att han led, både till kropp och själ, mer än vad som är möjligt för människan att lida utan att dö därav.
Vi vet att hans lidande på något sätt, som är ofattbart för oss, tillfredsställde rättvisans fordringar, återlöste botfärdiga själar från syndens smärta och straff och gjorde nåden möjlig för dem som tror på hans heliga namn.
Vi vet att han låg framstupa på marken medan smärtorna och kvalen från en oändlig börda fick honom att skälva och önska att han inte behövde tömma den bittra kalken.”
Se äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum, ”Getsemanes renande kraft”, Nordstjärnan, Rapport från 155:e årliga generalkonferensen för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, 1985, s. 8.
Personlig tillämpning: Fastän vi kanske inte alltid inser det, led Frälsaren alla former av smärta under försoningen. Han förstår all slags fysisk smärta, allt från brutna ben till de allvarligaste kroniska sjukdomar, Han kände mörkret och förtvivlan i mentala åkommor som depression, ångest, missbruk, ensamhet och sorg. Och han kände varje andligt sår eftersom han tog på sig alla människors synder.
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”I ett ögonblick av svaghet kan vi utropa: ’Ingen vet hur det känns. Ingen förstår.’ Men Guds Son känner och förstår fullständigt, för han har upplevt och burit vars och ens bördor” (”Bära sina bördor med lätthet”, Liahona, maj 2014, s. 90).
Han var den enda som kunde göra det
Processionen till Golgata, av Bernardo Cavallino, Chrysler Museum of Art
”Det han gjorde kunde bara göras av gudomen. Som Faderns Enfödde i köttet ärvde Jesus gudomliga egenskaper. Han var den enda människa som någonsin fötts till jorden som kunde utföra denna oerhört viktiga och överjordiska handling. Som den enda syndfria människa som någonsin har levat på denna jord, var han inte underkastad andlig död. Genom sitt gudaskap hade han också makt över den fysiska döden. Således gjorde han det för oss som vi inte kan göra själva. Han lossade dödens kalla grepp. Han gjorde det också möjligt för oss att känna det lugnande inflytandet från den Helige Andens gåva.”
President James E Faust (1920–2007), andre rådgivare i första presidentskapet, ”Försoningen: Vårt största hopp”, Liahona, jan. 2002, s. 20.
Personlig tillämpning: Genom sin försoning lossade Frälsaren dödens band och återlöste oss alla från våra synder för att varje person skulle kunna få evigt liv. Han var den enda som kunde utföra en sådan skrämmande och omöjlig uppgift. När vi ställs inför allvarliga utmaningar kan vi få tröst av vetskapen att Frälsaren verkligen kan göra det omöjliga möjligt.
Han vände inte om
Kristi gravläggning, av Carl Heinrich Bloch.
”Slutligen, på en kulle som kallades Golgata, medan vanmäktiga efterföljare tittade på, spikades hans sårade kropp fast på ett kors. Han hånades och bespottades och förbannades obarmhärtigt. …
De plågsamma timmarna gick medan hans liv ebbade ut. Från hans uttorkade läppar kom orden: ’”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Och när han hade sagt detta gav han upp andan.’ …
Mästaren kunde ha ryggat tillbaka i sista ögonblicket. Men det gjorde han inte. Han steg ner under allt för att han skulle kunna rädda allt. Hans livlösa kropp lades skyndsamt men försiktigt i en lånad grav.”
President Thomas S. Monson (1927–2018), ”Han har uppstått!” Liahona, maj. 2010, s. 89.
Personlig tillämpning: Frälsaren led olidlig smärta, ensamhet och förtvivlan. Ändå uthärdade och avslutade han sin jordiska resa med värdighet. Han bad till och med sin Fader att förlåta dem som hade korsfäst honom. Tack vare hans fullkomliga exempel kan vi möta våra egna prövningar med värdighet, och med hans hjälp kan också vi härda ut till änden.
Alla vittnen om hans uppståndelse
Kvinna, varför gråter du? av Mark R. Pugh
”Jag tror på vittnena om Frälsarens uppståndelse, vilkas upplevelser och vittnesbörd återfinns i Nya testamentet: Petrus och hans kamrater de tolv, samt kära, rena Maria från Magdala, bland andra. Jag tror på de vittnesbörd som återfinns i Mormons bok: Aposteln Nephi tillsammans med den ej namngivna folkmängden i landet Ymnighet, bland andra. Och jag tror på Joseph Smiths och Sidney Rigdons vittnesbörd som, efter många andras vittnesbörd, förkunnade det mäktiga vittnesbördet i den här sista tidsutdelningen: ’Att han lever! Ty vi såg honom.’ Under hans allseende ögas blick står jag upp som vittne om att Jesus från Nasaret är den återuppståndne Återlösaren och jag vittnar om allt det som följer av det faktum att han uppstod. Må du få din övertygelse och tröst av samma vittnesbörd.”
Se äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum, ”Jesu Kristi uppståndelse”, Liahona, maj 2014, s. 114.
Personlig tillämpning: Fastän vi inte var bland dem som såg Återlösarens uppståndna och fullkomliga kropp kan vi ändå stå som vittnen om honom i dag. Han kan alltid vara det centrala i våra liv, oavsett i vilken tid eller på vilken plats vi är. Varje gång vi erbjuder våra hjärtan och händer för att tjäna andra; visar vänlighet, godhet och respekt mot alla; försvarar sanningen och vittnar om evangeliet, står vi som sanna vittnen om Jesus Kristus.
Vi behöver inte vandra ensamma
Detalj från Gå med mig, av Greg Olsen, kopiering förbjuden
”En av de trösterikaste delarna av denna påskhögtid är att tack vare att Jesus vandrade en sådan lång och ytterst ensam stig behöver inte vi göra det. Hans ensamma resa gav oss underbart sällskap under vår lilla del av samma stig – vår himmelske Faders barmhärtiga omsorg, hans älskade Sons osvikliga sällskap, den Helige Andens fullkomliga gåva, himlens änglar, släktingar på båda sidor om förlåten, profeter och apostlar, lärare, ledare och vänner. Alla dessa och fler håller oss sällskap under vår jordiska färd tack vare Jesu Kristi försoning och återställelsen av hans evangelium. Från Golgatas topp utbasuneras sanningen att vi aldrig kommer att lämnas ensamma eller utan hjälp, även om det ibland känns så. …
Må vi … stå med Jesus Kristus ’alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss], ända intill döden’, för det var sannerligen så han stod vid vår sida när det var intill döden och när han behövde stå alldeles och ytterst ensam.”
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum, ”Ingen var med honom”, Liahona, maj 2009, s. 88.
Personlig tillämpning: Tänk, den här påsken, på Frälsarens slutliga, ensamma vandring. Han offrade allt han hade för att du och varje människa på jorden ska kunna bli rena och få evigt liv. Lär av hans fullkomliga exempel. Ha honom i dina tankar och i ditt hjärta. Och kom alltid ihåg att du aldrig är ensam. Eftersom han uthärdade sin slutliga vandring helt och hållet ensam, överger han inte dig. Hans kärlek till dig är oändlig och oföränderlig, och han står redo att erbjuda dig frid, tröst och hopp när du fortsätter på din vandring. Hans försoningsgåva är oändlig och gavs till dig.