Evangelieklassiker
Den där strålande söndagsmorgonen
Anpassat från ett tal under generalkonferensen i oktober 2006.
Den dagen krossade den uppståndne Herren dödens bojor. Han uppsteg ur graven och visade sig i härlig triumf som hela människosläktets Frälsare.
Vi vet vad uppståndelsen är – andens återförening med kroppen i dess fullkomliga form.
Kan ni föreställa er det? Ett liv i våra bästa år? Aldrig vara sjuk, aldrig ha ont, aldrig vara nedtyngd av de motgångar som vi så ofta ansätts av i jordelivet?
Uppståndelsen är det centrala i vår tro som kristna. …
När Frälsaren uppstod från graven gjorde han … vad ingen annan kunde göra. Han krossade dödens bojor, inte bara för egen del utan också för alla som någonsin har levt – rättfärdiga och orättfärdiga. …
Han gjorde denna gåva tillgänglig för alla. Och med denna storslagna handling mildrade han den förödande och förtärande sorg som gnager i själen hos dem som har förlorat älskade nära och kära.
Jag tänker på hur mörk den fredag var när Kristus lyftes upp på korset.
Jorden bävade och mörknade.
De onda människor som hade traktat efter hans liv jublade. …
Den dagen brast förlåten i templet.
Maria från Magdala och Jesu mor Maria var utom sig av sorg. … Den enastående man de hade älskat och ärat hängde livlös på korset. …
Apostlarna var förkrossade. Jesus, deras Frälsare – han som hade gått på vattnet och uppväckt de döda – var själv i ogudaktiga människors våld. …
Det var en fredag uppfylld av förödande och förtärande sorg. …
Jag tror att den fredagen när Frälsaren korsfästes var den mörkaste av alla dagar sedan jordens skapelse.
Men deras förtvivlan varade inte, för på söndagen krossade den uppståndne Herren dödens bojor. Han uppsteg ur graven och visade sig i härlig triumf som hela människosläktets Frälsare.
Genast torkade tårarna som hade runnit oupphörligt. De läppar som hade viskat kvalfyllda och sorgtyngda böner fyllde nu luften med underbar lovprisning, för Jesus Kristus, den levande Gudens Son, stod framför dem som … bevis på att döden bara är en början på en ny och underbar tillvaro.
Vi kommer alla att ha våra fredagar – dessa dagar när själva universum tycks ha gått i kras och spillrorna av vår värld ligger strödda runtomkring oss. …
Men jag vittnar för er i hans namn som besegrade döden – det kommer en söndag! I vår sorgs mörker – det kommer en söndag! …
Oavsett vår förtvivlan, trots vår bedrövelse, kommer det en söndag. I det här livet eller i nästa: Det kommer en söndag.
Jag betygar för er att uppståndelsen inte är en myt. Vi har personliga vittnesbörd från dem som såg honom. Tusentals människor i Gamla och Nya världen såg den uppståndne Frälsaren. De rörde vid såren i hans händer, fötter och sida. …
Efter uppståndelsen fick lärjungarna nya krafter. De färdades runt om i världen … och predikade djärvt om Jesus Kristus, den levande Gudens uppståndne Son.
Många av dem … dog som martyrer med vittnesbördet om den uppståndne Kristus på sina läppar.
Uppståndelsen förvandlade dem som bevittnade den. Borde den inte förvandla oss?
Vi ska alla uppstå från graven. …
Tack vare världens Frälsares liv och offer ska vi återförenas med dem vi älskat.
Den dagen ska vi jubla över att Messias övervann allt så att vi kunde få leva för evigt.
Genom de heliga förrättningarna som vi tar emot i helgade tempel, kan inte vår bortgång från denna korta jordiska tillvaro länge åtskilja det som har knutits samman av heliga band.
Det är mitt högtidliga vittnesbörd att döden inte är slutet på tillvaron. …
Må vi förstå och leva i tacksamhet för de oskattbara gåvor en kärleksfull himmelsk Fader ger oss som sina söner och döttrar och för löftet om den strålande dag då vi alla i triumf ska uppstå från graven.
Hur mörk vår fredag än är, så kommer det en söndag.