De heligas glädje
Glädje kommer av att man håller Kristi bud, övervinner sorg och svaghet med hans hjälp och tjänar som han tjänade.
Enos, en profet i Mormons bok och Lehis sonson, skrev om en mycket speciell upplevelse han hade när han var yngre. Medan han var ute och jagade ensam i skogen började Enos begrunda sin far Jakobs undervisning. Han sa: ”De ord jag ofta hade hört min far tala om evigt liv och de heligas glädje sjönk in djupt i mitt hjärta.”1 I sin själs andliga hunger knäböjde Enos i bön, en anmärkningsvärd bön som varade hela dagen och kvällen, en bön som gav honom mycket viktig uppenbarelse och förtröstan och viktiga löften.
Vi kan lära oss mycket av Enos upplevelse, men det som i dag står främst i mitt sinne är Enos minne av att hans far ofta talat om ”de heligas glädje”.
Under den här konferensen för tre år sedan talade president Russell M. Nelson om glädje.2 Han sa bland annat:
”Glädjen vi känner har väldigt lite att göra med våra omständigheter och allt att göra med vårt fokus.
När fokus i våra liv är på Guds frälsningsplan … samt på Jesus Kristus och hans evangelium, kan vi känna glädje vad som än händer – eller inte händer – i livet. Glädje kommer från och tack vare honom. … För sista dagars heliga är Jesus Kristus glädje!”3
De heliga är de som har ingått evangeliets förbund genom dopet och som strävar efter att följa Kristus som hans lärjungar.4 Sålunda består ”de heligas glädje” av den glädje som kommer av att man blir kristuslik.
Jag vill tala om glädjen som kommer av att man håller hans bud, glädjen som uppstår när man övervinner sorg och svaghet med hans hjälp och glädjen som är en naturlig följd av att man tjänar som han tjänade.
Glädjen av att hålla Kristi bud
Vi lever i en hedonistisk tid när många ifrågasätter vikten av Herrens bud eller helt enkelt ignorerar dem. Det är inte ovanligt att personer som trotsar gudomliga direktiv som kyskhetslagen, normen för ärlighet och sabbatens helgd tycks ha framgång och njuta av livets goda, ibland mer än de som strävar efter att vara lydiga. En del börjar undra om ansträngningarna och uppoffringarna är värda besväret. Israels forntida folk sa klagande:
”Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad vinner vi på att hålla hans bud och gå sörjande inför HERREN Sebaot?
Nu kallar vi de högmodiga lyckliga. De som handlar gudlöst får framgång, de sätter Gud på prov och kommer undan med det.”5
Vänta, sa Herren, på ”den dag jag utför mitt verk. … Då ska ni … se skillnaden mellan den rättfärdige och den gudlöse, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.”6 De gudlösa kanske ”gläds åt sitt verk en tid”, men det varar aldrig.7 De heligas glädje är varaktig.
Gud ser saker och ting ur deras sanna perspektiv, och han visar detta perspektiv för oss genom sina bud, vilket effektivt leder oss förbi dödlighetens fällor och fallgropar på vägen mot evig glädje. Profeten Joseph Smith förklarade: ”När hans befallningar ger oss undervisning är det ur ett evigt perspektiv, ty Gud ser på oss som om vi vore i evigheten. Gud bor i evigheten och betraktar inte tingen som vi.”8
Jag har inte träffat någon som funnit evangeliet senare i livet som inte önskar att de funnit det tidigare. ”Så många dåliga val och misstag jag kunde ha undvikit”, säger de. Herrens bud vägleder oss till bättre val och lyckligare resultat. Vi bör verkligen glädja oss och tacka honom för att han visar oss denna långt bättre väg.
Syster Kalombo Rosette Kamwanya från Kongo-Kinshasa, som i dag verkar i Elfenbenskustmissionen Abidjan Väst, fastade och bad som tonåring i tre dagar för att få veta i vilken riktning Gud ville att hon skulle gå. I en enastående syn en natt fick hon se två byggnader, en kyrka och det hon nu inser var ett tempel. Hon började söka efter och hittade snart kyrkan som hon sett i sin dröm. På skylten stod det ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga”. Syster Kamwanya lät döpa sig, och hon följdes av sin mor och sina sex bröder. Syster Kamwanya sa: ”När jag tog emot evangeliet kände jag mig som en fängslad fågel som släpptes fri. Mitt hjärta fylldes av glädje. … Jag visste att Gud älskar mig.”9
När vi håller Herrens bud kan vi mer fullständigt och lättare känna hans kärlek. Budens trånga och smala stig leder oss direkt till livets träd, och trädet och dess frukt, den sötaste och ”mest begärliga av allt”10, är en symbol för Guds kärlek och fyller själen ”med mycket stor glädje”11. Frälsaren sa:
”Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.”12
Glädjen av att övervinna med hjälp av Kristus
Även när vi trofast håller buden möter vi prövningar och tragedier som kan dämpa vår glädje. Men när vi strävar efter att övervinna dessa utmaningar med Frälsarens hjälp bevarar det både den glädje vi känner nu och den glädje vi ser fram emot. Kristus sa tröstande till sina lärjungar: ”I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”13 Det är när vi vänder oss till honom, lyder honom, förankrar oss i honom, som prövningar och sorg blir till glädje. Jag ger ett exempel.
År 1989 verkade Jack Rushton som president för Irvine stav i Kalifornien i USA. Familjen var på semester utmed kusten i Kalifornien när Jack bodysurfade och en våg svepte honom in i en sten under ytan. Han bröt nacken och fick svåra skador på ryggmärgen. Jack sa senare: ”Så fort jag slog i visste jag att jag hade blivit förlamad.”14 Han kunde inte längre tala eller ens andas på egen hand.15
Familj, släkt, vänner och stavsmedlemmar hjälpte broder Rushton och hans fru Jo Anne och byggde bland annat om en del av deras hem för att anpassa det till Jacks rullstol. Jo Anne blev Jacks huvudsakliga vårdare under de följande 23 åren. Med hänvisning till redogörelsen i Mormons bok om hur Herren besökte sitt folk i deras lidande och gjorde deras bördor lättare16 sa Jo Anne: ”Jag förundras ofta över hur lätt det känns att ta hand om min man.”17
Efter en justering av Jacks luftvägar fick han tillbaka talförmågan, och inom ett år kallades han som lärare i Evangeliets lära och som stavspatriark. När han skulle ge en patriarkalisk välsignelse lade en annan prästadömsbärare broder Rushtons hand på huvudet på personen som skulle ta emot välsignelsen och stöttade hans hand och arm under välsignelsen. Jack gick bort på juldagen 2012 efter 22 års hängivet tjänande.
Under en intervju sa Jack: ”Vi stöter alla på problem i livet, det är helt enkelt en del av vår tid på den här jorden. En del tror att religion eller tro på Gud skyddar en från hemska saker. Jag tror inte att det är poängen. Jag tror att poängen är att om vår tro är stark när hemska saker händer, vilket kommer att ske, så kan vi hantera dem. … Min tro sviktade aldrig, men det betyder inte att jag inte led av depressioner. Jag tror att jag för första gången i mitt liv prövades till mitt yttersta, och jag hade bokstavligen ingenstans att ta vägen, så jag vände mig till Herren och än i dag känner jag spontan glädje.”18
I dag sker ibland skoningslösa attacker på sociala medier och personangrepp mot dem som strävar efter att följa Herrens normer i fråga om klädsel, underhållning och sexuell renhet. Det är ofta ungdomar och unga vuxna bland de heliga, och kvinnor och mödrar, som får bära detta kors av hån och förföljelser. Det är inte lätt att resa sig över sådana missförhållanden, men kom ihåg Petrus ord: ”Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. De talar ont om honom, men han förhärligas i er.”19
I Edens lustgård befann sig Adam och Eva i ett oskuldsfullt tillstånd ”utan glädje eftersom de inte kände till sorg”.20 Som ansvariga varelser finner vi glädje genom att övervinna elände i alla dess former, må det vara synd, prövningar, svagheter eller något annat hinder för lycka. Det är glädjen av att gå framåt på lärjungeskapets stig, glädjen av att ha ”fått förlåtelse för sina synder och fått samvetsfrid”21, glädjen av att känna själen utvidga sig och växa genom Kristi nåd22.
Glädjen av att tjäna som Kristus tjänar
Frälsaren finner glädje i att åstadkomma odödlighet och evigt liv för oss.23 President Russell M. Nelson talade om Frälsarens försoning och sa:
”Liksom i allt annat är Jesus Kristus vårt främsta exempel, som ’för att nå den glädje som låg framför honom uthärdade … korset’ [Hebr. 12:2]. Tänk på det! För att vår Frälsare skulle kunna klara av den mest smärtsamma upplevelsen som någonsin uthärdats på jorden, fokuserade han på glädje!
Och vilken glädje låg framför honom? Säkerligen inkluderade det glädjen av att rena, bota och stärka oss, glädjen av att betala för alla deras synder som omvänder sig, glädjen av att göra det möjligt för dig och för mig att återvända hem – rena och värdiga – för att bo med våra himmelska föräldrar och familjer.”24
På liknande sätt består glädjen som ligger framför oss av att hjälpa Frälsaren i hans återlösningsarbete. Som Abrahams avkomlingar och barn25 är vi delaktiga i att välsigna jordens alla släkten ”med evangeliets välsignelser, vilka är frälsningens välsignelser, det vill säga evigt liv”26.
Det får mig att tänka på Almas ord:
”Detta är min glädje, att jag kanske kan bli ett redskap i Guds händer till att föra någon själ till omvändelse, och detta är min glädje.
Och se, när jag ser att många av mina bröder i sanning är ångerfulla och kommer till Herren sin Gud, då fylls min själ med glädje. …
Men jag gläds inte bara åt min egen framgång, utan min glädje är mer fullständig tack vare mina bröders framgång, de som har varit uppe i Nephis land. …
När jag nu tänker på dessa mina bröders framgång hänrycks min själ som om den var skild från kroppen, så stor är min glädje.”27
Frukten som kommer av att vi tjänar varandra i kyrkan är en del av den glädje som ligger framför oss. Även under tider av missmod eller stress kan vi tålmodigt tjäna om vi fokuserar på glädjen som kommer av att behaga Gud och föra med sig ljus, lindring och lycka till hans barn, våra bröder och systrar.
I Haiti förra månaden under invigningen av Port-au-Prince tempel träffade äldste David och syster Susan Bednar en ung syster vars make dödats några dagar tidigare i en tragisk olycka. De grät med henne. Men på söndagen var trots detta denna underbara kvinna på plats under invigningen för att välkomna alla till templet med ett mjukt leende.
Jag tror att de heligas största glädje kommer av att veta att Frälsaren för deras talan28 ”och ingen kan föreställa sig den glädje som [kommer att fylla] våra själar då vi [hör Jesus] be till Fadern för oss”29. Med president Russell M. Nelson vittnar jag om att glädje är en gåva till trofasta heliga ”som har uthärdat världens kors”30 och som ”medvetet försöker leva ett rättfärdigt liv, enligt Jesu Kristi undervisning”31. Må vår glädje alltid vara fullkomlig, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.