Varaktig och orubblig tillit
Tillit till Herren innefattar att lita på hans tidsplan och kräver tålamod och uthållighet som uthärdar livets stormar.
Vår son Dan blev mycket sjuk under sin mission i Afrika och togs till en vårdinrättning med begränsade resurser. När vi läste hans första brev till oss under sjuktiden väntade vi oss att han skulle vara nedslagen, men i stället skrev han: ”Även när jag låg på akuten, kände jag frid. Jag har aldrig varit så varaktigt och orubbligt glad i hela mitt liv.”
När min fru och jag läste de här orden, överväldigades vi av känslor. Varaktigt och orubbligt glad. Vi hade aldrig hört glädje beskrivas på det sättet, men orden genljöd av sanning. Vi visste att den glädje han beskrev inte bara var välbehag eller upprymdhet utan en frid och lycka som kommer när vi underkastar oss Gud och sätter vår lit till honom i allt.1 Vi hade också haft tillfällen i livet när Gud talade frid till våra själar och ingav oss hopp i Kristus även när livet var svårt och osäkert.2
Lehi lär att om Adam och Eva inte hade fallit, ”skulle [de] ha förblivit i ett oskuldsfullt tillstånd: Utan glädje eftersom de inte kände till sorg. …
Men se, allt har gjorts enligt hans visdom som vet allt.
Adam föll för att människorna skulle kunna bli till, och människorna är till för att de skall kunna ha glädje.”3
Paradoxalt nog förbereder oss svårigheter och sorger för upplevelser av glädje om vi bara litar på Herren och hans plan för oss. Den här sanningen uttrycks vackert av en poet från 1200-talet: ”Sorgen förbereder dig för glädjen. Den sveper våldsamt bort allting ur ditt hus, så att ny glädje kan få plats att inträda. Den skakar bort de gula löven från ditt hjärtas grenar så att friska, gröna blad kan växa i deras ställe. Den drar upp de gamla rötterna så att nya rötter gömda under dem får plats att växa. Vadhelst sorgen skakar bort ur ditt hjärta, tar långt bättre ting dess plats.”4
President Russell M. Nelson har sagt: ”Glädjen som Frälsaren erbjuder [oss] … är konstant och försäkrar oss om att våra ’lidanden skall endast vara ett ögonblick’ [L&F 121:7] och ska helgas till vårt bästa.”5 Våra prövningar och lidanden kan göra plats för större glädje.6
Evangeliets goda nyhet är inte löftet om ett liv fritt från sorger och prövningar, utan om ett liv fyllt av mål och mening – ett liv där våra sorger och prövningar kan ”uppslukas av glädjen i Kristus”.7 Frälsaren förkunnade: ”I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”8 Hans evangelium är ett budskap om hopp. Sorg tillsammans med hopp i Jesus Kristus innehåller löftet om bestående glädje.
Berättelsen om jarediternas resa till det utlovade landet kan ses som en liknelse om vår egen resa genom jordelivet. Herren lovade Jareds bror och hans folk att han skulle ”gå framför [dem] in i ett land som är utvalt framför alla jordens länder.”9 Herren befallde dem att bygga farkoster, och de gick lydigt till verket att bygga dem enligt Herrens anvisningar. Men medan arbetet fortskred blev Jareds bror bekymrad över att Herrens utformning av farkosterna hade brister. Han utropade:
”O Herre, jag har utfört det arbete som du har befallt mig, och jag har gjort båtarna på det sätt som du har anvisat mig.
Och se, o Herre, i dem finns inget ljus.”10
”Se, o Herre, vill du låta oss fara över detta stora vatten i mörker?”11
Har du någon gång utgjutit din själ inför Gud på det sättet? När du strävar att leva efter Herrens bud och dina rättfärdiga förväntningar inte infrias, har du någon gång undrat om du måste gå genom livet i mörker?12
Jareds bror uttryckte sedan ännu större oro över om de kunde överleva i farkosterna. Han ropade: ”Och dessutom skall vi förgås, ty i dem kan vi inte andas annat än den luft som finns i dem.”13 Har livets svårigheter ibland gjort att du haft svårt att andas och fått dig att undra hur du ska klara dig genom dagen eller, än mer, tillbaka till ditt himmelska hem?
Efter att Herren hade arbetat med Jareds bror för att lösa varje bekymmer förklarade han: ”Ni kan inte fara över detta stora djup utan att jag förbereder [en utväg för] er [ur] … havets vågor och de vindar som har utgått och de vattenflöden som skall komma.”14
Herren klargjorde att sist och slutligen kunde jarediterna inte klara sig fram till det utlovade landet utan honom. De stod inte vid rodret, och enda sättet för dem att klara sig över det stora djupet var att sätta sin lit till honom. Dessa upplevelser och Herrens undervisning tycktes fördjupa Jareds brors tro och stärka hans tillit till Herren.
Märk hur hans böner ändrades från frågor och bekymmer till uttryck av tro och tillit:
”Jag vet, o Herre, att du har all makt och kan göra vadhelst du vill till människans gagn. …
Se, o Herre, du kan göra detta. Vi vet att du kan utöva stor makt som för människors förstånd kan tyckas ringa.”15
Det berättas att jarediterna sedan ”gick … ombord på sina … båtar och styrde ut till havs och överlämnade sig åt Herren, sin Gud”.16 Att överlämna sig innebär att anförtro eller ge sig åt. Jarediterna steg inte i båtarna för att de visste exakt hur allt skulle fungera under deras färd. De steg ombord för att de hade lärt sig lita på Herrens makt, godhet och nåd, och de var därför villiga att överlämna sig själva och sitt tvivel och den rädsla de kan ha haft till Herren.
Vårt barnbarn Abe var nyligen rädd för att rida ett av djuren på karusellen som rörde sig upp och ner. Han ville ha ett som inte rörde på sig. Hans farmor övertalade honom till slut att det inte var farligt, så han litade på henne och gick ombord. Sedan sa han med ett stort leende: ”Jag känner mig inte trygg, men jag är trygg.” Det kanske var så jarediterna kände sig. Att lita på Gud kanske inte alltid känns tryggt till en början, men det ger glädje.
Resan var inte lätt för jarediterna. ”De [begravdes] många gånger … i havets djup på grund av de berghöga vågor som bröts över dem.”17 Men det står upptecknat att ”vinden aldrig upphörde att blåsa [dem] mot det utlovade landet”.18 Fastän det är svårt att förstå, särskilt när motvinden är hård och havet i uppror, så kan vi finna tröst i vetskapen att Gud i sin oändliga godhet alltid blåser oss hemåt.
Berättelsen fortsätter: ”Och så drevs de framåt. Och inget havsodjur kunde krossa dem och inte heller kunde någon val skada dem. Och de hade ständigt ljus, vare sig de var över vattnet eller under vattnet.”19 Vi lever i en värld där monstervågor av död, fysisk och psykisk sjukdom samt prövningar och svårigheter av alla slag slår emot oss. Men genom tro på Jesus Kristus och genom att välja att lita på honom, kan vi också ha ständigt ljus, vare sig vi är ovanför eller under vattnet. Vi kan ha förvissningen att Gud aldrig upphör att blåsa oss mot vårt himmelska hem.
Medan de kastades kring i båtarna ”sjöng [jarediterna] lovsånger till Herren, och [de] … tackade och prisade Herren hela dagen lång. Och när kvällen kom upphörde de inte att prisa Herren.”20 De kände glädje och tacksamhet också mitt under sina prövningar. De hade ännu inte kommit fram till det utlovade landet, men ändå gladdes de över den utlovade välsignelsen på grund av sin varaktiga och orubbliga tillit till honom.21
Jarediterna drevs fram på vattnet i 344 dagar.22 Kan ni föreställa er det? Tillit till Herren innefattar att lita på hans tidsplan och kräver tålamod och uthållighet som uthärdar livets stormar.23
Till sist landsteg jarediterna ”på det utlovade landets strand. Och när de hade satt sin fot på det utlovade landets stränder böjde de sig ned på marken och ödmjukade sig inför Herren och fällde glädjetårar inför Herren för hans överflödande och ömma barmhärtighet mot dem.”24
Om vi är trofasta i att hålla våra förbund kommer också vi en dag att komma hem till tryggheten och buga oss inför Herren och gjuta tårar av glädje för hans stora och milda barmhärtighet i våra liv, och även de sorger som bereder plats för mer glädje.25
Jag vittnar om att när vi anförtror oss åt Herren och konsekvent och orubbligt litar på Jesus Kristus och hans gudomliga avsikter i våra liv, ska han besöka oss med löften, tala frid till våra själar och ge oss hoppet ”att vi genom honom [ska] bli befriade”.26
Jag vittnar om att Jesus är Kristus. Han är källan till all glädje.27 Hans nåd är tillräcklig, och han har makt att frälsa.28 Han är världens ljus, liv och hopp.29 Han låter oss inte gå under.30 I Jesu Kristi namn, amen.