Förbundsgemenskap
Att höra hemma hos Gud och att vandra med varandra på hans förbundsstig är att bli välsignade genom förbundsgemenskap.
Kära bröder och systrar! Det berättas om ett primärbarn som lär sig att be. ”Tack för bokstaven A, bokstaven B … bokstaven G.” Barnets bön fortsätter: ”Tack för bokstäverna Å, Ä och Ö. Tack himmelske Fader för siffran 1, för siffran 2.” Primärläraren blir orolig men väntar vist. Barnet säger: ”Tack för siffran 5, siffran 6 – och tack för min primärlärare. Hon är den enda som någonsin låtit mig be färdigt.”
Vår himmelske Fader hör faktiskt varje barns bön. Med oändlig kärlek kallar han på oss att komma och finna tro och gemenskap genom förbund.
Den här världen är full av hägringar, illusioner och fingerfärdiga trick. Det finns så mycket som verkar kortvarigt och ytligt. När vi lägger undan maskerna, fasaderna, massornas gillningar och ogillningar, längtar vi efter mer än flyktiga ytskikt, kortvariga kontakter eller jakten på världsliga egenintressen. Tack och lov finns det en väg fram till svar som betyder något.
Vad gäller Guds stora bud att älska honom och dem omkring oss genom förbund, gör vi inte det som främlingar eller gäster utan som hans hemmavarande barn.1 Den urgamla paradoxen gäller fortfarande. När vi förlorar vårt världsliga jag genom förbundsgemenskap finner vi och blir vi vårt bästa eviga jag2 – fria, levande, äkta – och fastställer våra allra viktigaste relationer. Förbundsgemenskap är att ingå och hålla högtidliga löften med Gud och med varandra genom heliga förrättningar som inbjuder gudaktighetens kraft att uppenbara sig i våra liv.3 När vi ger allt vi är i förbund, kan vi bli mer än vad vi är. Förbundsgemenskapen ger oss en plats, ett manus för livet och förmågan att bli något. Den frammanar tro till liv och frälsning.4
Gudomliga förbund blir en källa till kärlek till och från Gud, och därför också till och med varandra. Gud, vår himmelske Fader, älskar oss mer och känner oss bättre än vi älskar eller känner oss själva. Tro på Jesus Kristus och personlig förändring (omvändelse) medför barmhärtighet, nåd, förlåtelse. Dessa ger tröst åt smärtan, ensamheten och orättvisorna som vi upplever i jordelivet. I egenskap av Gud vill vår himmelske Fader att vi ska ta emot Guds största gåva – hans glädje, hans eviga liv.5
Vår Gud är en förbundets Gud. Till sin natur ”håller [han] förbund och visar barmhärtighet”.6 Hans förbund varar ”så länge tiden varar eller jorden består eller så länge det på dess yta finns en människa att frälsa”.7 Det är inte meningen att vi ska irra omkring i existentiell ovisshet och misstro, vi ska glädja oss över vördade förbundsrelationer som är ”starkare än dödens band”.8
Guds förrättningar och förbund är generella vad gäller villkoren och personliga vad gäller möjligheterna. Enligt Guds rättvisa kan alla individer överallt i alla tider ta emot samma förrättningar. Handlingsfrihet tillämpas – individen väljer om hon ska ta emot de erbjudna förrättningarna. Guds förrättningar utgör vägvisare på hans stig av förbund. Vi kallar Guds plan för att få hem sina barn för återlösningsplanen, frälsningsplanen eller lycksalighetsplanen. Återlösning, frälsning och celestial lycka är möjliga tack vare att Jesus Kristus ”åstadkom denna fullkomliga försoning”.9
Att höra hemma hos Gud och att vandra med varandra på hans förbundsstig är att bli välsignade genom förbundsgemenskap.
För det första, förbundsgemenskapen har sin grund i Jesus Kristus som ”det nya förbundets medlare”10. Allt kan samverka till vårt bästa när vi blir ”heliggjorda i Kristus … i Faderns förbund”11. Alla goda och utlovade välsignelser ges till dem som är trofasta intill änden. ”Deras välsignade och lyckliga tillstånd som håller Guds bud” är att vara ”välsignade i allt, både timligt och andligt” och att ”vistas hos Gud i … oändlig lycka”.12
När vi hedrar våra förbund kan vi ibland känna att vi befinner oss i änglars sällskap. Och det gör vi – de som vi älskar och som är till välsignelse för oss på den här sidan slöjan och de som älskar oss och är till välsignelse för oss från andra sidan slöjan.
Nyligen såg syster Gong och jag förbundsgemenskap i dess mest ömsinta och bästa form i ett sjukhusrum. En ung pappa var i desperat behov av en njurtransplantation. Hans familj hade gråtit, fastat och bett om att han skulle få en njure. När nyheten kom att en livräddande njure just blivit tillgänglig, sa hans fru tyst: ”Jag hoppas den andra familjen är okej.” Gemenskap genom förbund innebär, med aposteln Paulus ord, ”att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min”.13
Längs livets stig kan vi tappa tron på Gud, men han tappar aldrig tron på oss. Man kan säga att hans portbelysning alltid är tänd. Han uppmanar oss att komma eller återvända till de förbund som visar vägen till honom. Han väntar, redo att omfamna oss, även när vi ”ännu [är] långt borta”.14 När vi med trons öga tittar efter mönstren, kurvorna eller de prickade linjerna i våra erfarenheter kan vi se hans ömma barmhärtighet och uppmuntran, speciellt i våra svårigheter, sorger och utmaningar, liksom i våra glädjeämnen. Hur ofta vi än snubblar eller faller, så hjälper han oss steg för steg om vi bara fortsätter i riktning mot honom.
För det andra, Mormons bok är ett bevis på förbundsgemenskap som vi kan hålla i handen. Mormons bok är det utlovade redskapet för insamlingen av Guds barn, enligt profetia ett nytt förbund.15 När vi läser Mormons bok, själva och med andra, tyst eller högt, kan vi fråga Gud ”med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus” och genom den Helige Andens kraft få bekräftelse från Gud på att Mormons bok är sann.16 Det innefattar en bekräftelse på att Jesus Kristus är vår Frälsare, att Joseph Smith är återställelsens profet och att Herrens kyrka är uppkallad efter hans namn – Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.17
Mormons bok talar genom gamla och nutida förbund till er som är Lehis barn, ”profeternas barn”.18 Era förfäder fick ett förbundslöfte om att ni, deras efterkommande, skulle känna igen en röst som ur stoftet i Mormons bok.19 Den röst ni uppfattar när ni läser vittnar om att ni är ”förbundets barn”20 och att Jesus är er gode herde.
Mormons bok inbjuder oss alla att, med Almas ord, sluta ”förbund med [Herren] om att [vi] skall tjäna honom och hålla hans bud, så att han än rikligare kan utgjuta sin Ande över [oss]”.21 När vi vill förändras till det bättre – som någon sa, ”sluta vara olyckliga och nöja oss med att vara glada” – kan vi bli öppna för vägledning, hjälp och kraft. Vi kan genom förbund tillhöra Gud och en gemenskap av trofasta troende och ta emot välsignelserna som utlovas i Kristi lära22 – nu.
Återställd prästadömsmyndighet och makt att välsigna alla Guds barn är en tredje dimension i förbundsgemenskapen. I den här tidsutdelningen har Johannes Döparen och apostlarna Petrus, Jakob och Johannes kommit som förhärligade budbärare från Gud för att återställa hans prästadömsmyndighet.23 Guds prästadöme och hans förrättningar förljuvar relationer på jorden och kan besegla förbundsrelationer i himlen.24
Prästadömet kan bokstavligen vara till välsignelse från vaggan till graven – från välsignelsen och namngivningen av ett spädbarn till invigningen av en grav. Prästadömsvälsignelser helar, tröstar, ger råd. En pappa var arg på sin son tills förlåtande kärlek kom när pappan gav sin son en ömsint prästadömsvälsignelse. En fin ung kvinna kände sig, som ensam medlem i kyrkan i sin familj, osäker på Guds kärlek tills hon fick en inspirerad prästadömsvälsignelse. Ädelmodiga patriarker världen över förbereder sig andligt för att ge patriarkaliska välsignelser. När patriarken lägger sina händer på ditt huvud, känner och uttrycker han Guds kärlek till dig. Han tillkännager din släktlinje i Israels hus. Han tillkännager välsignelser från Herren. Med karaktäristisk eftertanke berättade en patriarks hustru för mig hur hon och hennes familj inbjuder Anden, särskilt de dagar deras pappa ska ge patriarkaliska välsignelser.
Slutligen, välsignelserna av förbundsgemenskapen kommer när vi följer Herrens profet och gläds åt att leva i tempelförbund, däribland i äktenskapet. Förbundsäktenskapet blir himmelskt och evigt allteftersom vi dagligen väljer vår livskamrats och familjs lycka framför vår egen. När ”jag” blir ”vi”, växer vi tillsammans. Vi blir gamla tillsammans och vi blir unga tillsammans. När vi berikar varandra under en livstid av osjälviskhet, finner vi att vårt hopp och vår glädje helgas i tid och evighet.
När vi, även om våra omständigheter skiljer sig åt, gör allt vi kan, så gott vi kan och uppriktigt frågar efter och söker Herrens hjälp längs vägen, så vägleder han oss i sin tid och på sitt sätt, genom den Helige Anden.25 Äktenskapsförbund är bindande genom att parterna som ingår dem gör ett gemensamt val – en påminnelse om Guds och vår respekt för handlingsfriheten och välsignelsen av hans hjälp när vi i enighet söker den.
Frukterna av förbundsgemenskapen från generation till generation förnims i våra hem och hjärtan. Låt mig illustrera det med personliga exempel.
När syster Gong och jag blev kära och bröllop hägrade, fick jag erfara handlingsfrihet och beslut. På den tiden studerade vi på universitetet i två olika länder på två olika kontinenter. Det är därför jag ärligt kan säga att jag avlagt doktorsexamen i internationella relationer.
När jag bad ”himmelske Fader, ska jag gifta mig med Susan?” så kände jag frid. Men det var när jag lärde mig be med verkligt uppsåt: ”Himmelske Fader, jag älskar Susan och vill gifta mig med henne. Jag lovar att jag kommer att vara den bäste make och far jag kan vara” – när jag agerade och gjorde mina bästa val, det var då jag fick mina starkaste andliga bekräftelser.
Berättelser och foton på våra Gong- och Lindsay-släktträd på FamilySearch hjälper oss att upptäcka och knyta an tack vare våra upplevelser av förbundsgemenskap genom generationerna.26 Bland våra vördade förfäder finns:
Gammelmormor Alice Blauer Bangerter, som fick tre frierier på en och samma dag, bad senare sin make att montera en pedal på hennes smörkärna så att hon kunde kärna smör, sticka och läsa samtidigt.
Gammelfarfar Loy Kuei Char bar sina barn på ryggen och familjens få ägodelar på en åsna när de tog sig över lavafälten på Hawaiis största ö. Familjen Chars beslutsamhet och uppoffringar genom generationerna är till glädje för vår familj i dag.
Farmor Mary Alice Powell Lindsay lämnades ensam med fem små barn när hennes make och äldste son plötsligt dog med bara några dagars mellanrum. Som änka i 47 år uppfostrade farmor sin familj med hjälp av kärlek från lokala ledare och medlemmar. Under de åren lovade hon Herren att hon aldrig skulle klaga om han hjälpte henne. Herren hjälpte henne. Hon klagade aldrig.
Kära bröder och systrar, den Helige Anden vittnar om att allt som är gott och evigt har sitt ursprung i att Gud vår Evige Fader och hans Son Jesus Kristus verkligen lever, och att Jesu Kristi försoning är verklig. Vår Herre Jesus Kristus är det nya förbundets medlare. Att vittna om Jesus Kristus är ett förbundssyfte med Mormons bok.27 Genom eder och förbund har Guds återställda prästadömsmyndighet avsetts att vara till välsignelse för alla Guds barn, genom bland annat förbundsäktenskap, sammanlänkade generationer och personliga välsignelser.
Vår Frälsare förkunnar: ”Jag är Alfa och Omega, Herren Kristus, ja, jag är förvisso han, begynnelsen och änden, världens Återlösare.”28
Från begynnelsen har han varit med oss och han är med oss i all vår förbundsgemenskap, till änden. Det vittnar jag om i Herrens Jesu Kristi heliga namn, amen.