Elitidrottare och evangeliet

Fyra elitidrottare som är medlemmar i kyrkan berättar hur evangeliet inte bara har hjälpt dem i idrotten utan i livet som helhet.

Casey Patterson: Beachvolleyboll

Jag glömmer aldrig de här orden från ett konferenstal: ”Hårt arbete … innebär att eftersträva något ’av allt ert hjärta, all er förmåga, allt ert förstånd och all er styrka’ (L&F 4:2). Detta är enda skillnaden mellan medelmåttan och den framstående” (se F. David Stanley, ”Arbetets princip”, generalkonferensen i april 1993).

I min idrott fokuserar jag på att vara uthållig och ha en positiv inställning. Det är lätt att titta på någon som kan hoppa högre än dig eller prestera bättre, men det viktigaste är att ha en positiv inställning. Hårt arbete är det som i huvudsak kontrollerar din bestämmelse. Det är viktigt att jämföra sig med sig själv – ingen annan.

Om Casey:

Han har spelat volleyboll i nästan 25 år.
Han har tre yngre systrar.
Representerar USA.
Intressant information: Hans mamma lät honom inte ha ”tuppkam” förrän han hade verkat som missionär och gift sig.

Jason Smyth: Friidrott

När jag var åtta år fick jag veta att jag hade en ögonsjukdom, och med åren har min syn försämrats till mindre än 10 procent. Men jag har fått många välsignelser genom att springa och tävla i handikapp-OS. För några år sedan skadade jag mig och opererades, och jag visste inte om jag skulle kunna tävla igen. Men min himmelske Fader välsignade mig så att läkningen gick bra och jag kunde fortsätta tävla.

Jag vet att min himmelske Fader älskar mig och vill mitt bästa, och det ger mig tröst och en försäkran om att det som händer är för mitt bästa.

Om Jason:

Har sprungit i 15 år.
Har en bror och tre systrar.
Representerar Irland.
Intressant information: Genom att idrotta på elitnivå har han en unik möjlighet att sprida evangeliet.

Mary Lake: Volleyboll

Under uppväxten upplever många tjejer att motståndaren angriper deras självkänsla. Världen lägger stor vikt vid hur vi ser ut, och är man idrottsman blir man iakttagen en hel del. Jag kände en hel del ångest när jag spelade volleyboll vid Brigham Young University. Jag hade mångas ögon på mig och det gjorde att mina osäkerheter kom upp till ytan. Jag hade bett om att kunna övervinna de tvivel som kom med de där osäkerheterna. Jag fick inget omedelbart svar, men jag vet att det var de där bönerna och tiden med min himmelske Fader som hjälpte mig övervinna dem.

Anden påminde mig om att jag är en annan person nu än vad jag var för fyra år sedan. När jag tittar tillbaka kan jag se tillfällen när min himmelske Faders hand gav mig upplevelser och intryck om att jag har så mycket större värde än jag trodde.

Jag är så mycket mer än en idrottare. Mamma säger att jag kan sluta med alla etiketter som andra satt på mig och ändå vara en underbar person och en underbar dotter. Min familj behandlar mig som en människa och älskar mig för sådant som inte är idrottsrelaterat. Det har gjort att jag har kunnat tycka bättre om min idrott eftersom mitt egenvärde egentligen inte har med mina prestationer att göra. Volleybollen upptar bara ett visst antal år av mitt liv men jag själv är oändlig.

Yngre tjejer kommer ofta och pratar med mig om volleyboll. Jag får en glimt av vilka de är och hur vår himmelske Fader känner för dem. Jag vill bara att de ska förstå att de inte behöver vara idrottare på college eller göra något extraordinärt för att ha ett värde och vara älskade. Mitt främsta budskap till dem är att fråga sin himmelske Fader om sitt värde och inse att det inte är kopplat till något särskilt som de gör.

Om Mary:

Har spelat volleyboll sedan hon var sju.
Yngst av sex syskon – tre systrar och två bröder.
Representerar USA.
Intressant information: Älskar att arbeta med siffror och studerade redovisning vid Brigham Young University.

Jackson Payne: Gymnastik

Jag hade den stora möjligheten att kvalificera mig för olympiska spelen i London 2012, men under den viktigaste tävlingen ramlade jag ner från redskapet. Möjligheten att vara med i OS var borta. Jag befann mig på andra sidan jorden och mina drömmar hade gått i kras.

Kort efter det misslyckandet bestämde jag mig för att gå ut som missionär. Jag kanske inte hade gjort det om jag kvalificerat mig till OS, men mission var det ena underverket efter det andra. Jag var så tacksam för den möjligheten.

Evangeliet har hjälpt mig fatta rätt beslut, särskilt när det är svårt att hålla fast vid mina normer. Det formar den jag är och alla värderingar jag har.

Om Jackson:

Har hållit på med gymnastik i omkring 22 år.
Den femte av sex syskon – tre äldre bröder, en äldre syster och en yngre syster.
Representerar Kanada.
Intressant information: Fick möjlighet att skaka hand med president Gordon B. Hinckley (1910–2008) under invigningen av Edmontons tempel i Alberta, Kanada.