Endast digitalt
Generalkonferensens inverkan på min omvändelse
Författaren bor i Iowa, USA.
Talen på generalkonferensen hjälper oss bli mer omvända till sanningen och ingjuter andlig kraft i våra hjärtan.
För fyrtio år sedan gav jag mitt hjärta till Jesus Kristus och började gå i en evangelisk kyrka. Jag hade en underbar pastor och fick många vänner som hjälpte mig att växa andligen. Men efter att ha gått i den kyrkan i många år var det några nya saker i trosutövningen som bekymrade mig. Jag försökte verkligen att hålla mig kvar, men jag kunde bara inte foga mig efter de här förändringarna.
När jag började söka efter en ny kyrka fick jag en inbjudan av min bror och hans fru, som var medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, att besöka deras kyrka. Men jag kunde bara inte förlika mig med tanken på att Joseph Smith skulle ha varit en profet. Respektfullt svarade jag dem: ”Tack, men nej tack.”
Jag började gå i en annan evangelisk kyrka, men samma sak hände där också. Efter ett tag kände jag att mina andliga behov inte uppfylldes där heller. Återigen inbjöd min bror och hans fru mig att komma till deras kyrka, och återigen tackade jag artigt nej.
Vändpunkten
Jag drog slutsatsen att jag inte kunde lita på någon kyrka. Jag gjorde upp en plan på att utöva min tro i ensamhet. Men utan en kyrka eller möjligheten att berätta för andra om min tro kände jag hur jag gled iväg från min förpliktelse mot Jesus Kristus. Jag började tvivla på det jag hade trott på i 30 år! Det blev vändpunkten för mig.
Jag såg till det enda valet jag verkade ha kvar och sa till slut till min bror och hans fru att jag ville gå till kyrkan med dem.
Jag var skeptisk först, men jag kommer aldrig att glömma den första söndagen jag gick till kyrkan med dem. Mitt hjärta svällde under sakramentsmötet, när vi pratade om Nya testamentet på söndagsskolan och återigen när vi sjöng vackra sånger tillsammans på Hjälpföreningen. Och jag älskade hur människorna interagerade med sådan kärlek och medkänsla.
Jag kände mig hemma.
Mitt sökande efter svar
Jag fortsatte att gå i kyrkan, men efter att ha bett och undersökt den i nästan två år hade jag fortfarande många frågor till Herren och var inte redo att döpas. Men så i oktober 2012 bestämde jag mig för att se på generalkonferensen för att försöka få svar.
Båda lördagsmötena berörde mig starkt och jag bestämde mig för att se på söndagens förmiddagsmöte i möteshuset. Fastän nästan ingen var där kände jag tydlig frid angående mitt beslut att vara i möteshuset. Jag kunde känna hur mitt hjärta mjuknade. Jag hungrade så efter sanning.
President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, höll ett vackert tal som jag aldrig kommer att glömma. Han talade om Joseph Smiths bön i fängelset i Liberty, när han utropade: ”O Gud, var är du? Och var är förhänget som täcker ditt gömställe” (L&F 121:1)? President Eyring jämförde Josephs känslor med det jag hade känt:
”Många av oss känner under stunder av personlig ångest att Gud är långt ifrån oss. … Gud gömmer sig aldrig, men ibland gör vi det. Ibland täcks vi av en tronhimmel som består av motivationer som för oss bort från Gud och gör att han känns fjärran och otillgänglig. …
Avståndet vi känner från Gud minskar när vi blir mer som ett barn inför honom. … Det hjälper oss att inse följande sanning: Gud är nära oss, han är medveten om oss och gömmer sig aldrig för sina trofasta barn.”1
När president Eyring höll sitt tal om att ta emot Guds kärlek och hans vilja, hörde jag ett budskap från Anden i mitt inre. Det var några enkla ord: ”Låt döpa dig.”
När äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum samma dag talade om omvändelse2 kände jag hur min tvekan inför att döpas försvann. Jag insåg att jag inte behövde offra det jag i grunden trodde på från mina evangeliska dagar genom att sluta mig till en ny kyrka. Jag byggde vidare på den tro och de sanningar jag redan hade. Jag blev ännu mer omvänd till Herren. Och hans profeter hjälpte mig längs vägen.
Morgonen efter konferensen ringde jag min bror och frågade honom om han ville döpa mig. Det var ett glädjens ögonblick som rörde oss båda till tårar.
Generalkonferensen har svar för oss
När jag reflekterar över min resa i livet är jag tacksam för de möjligheter jag fått genom Jesus Kristus. Och jag är tacksam för generalkonferensen. Under generalkonferensen kände jag att Gud hade hört mig. Han besvarade mina frågor, riktade sig till mina rädslor och älskade mig genom sina profeters ord.
Jag vet att varje generalkonferens har ett budskap direkt från Herren som är personligt skräddarsytt för dig och det som du går igenom. När vi lyssnar på profeterna med en villighet att ta emot Guds budskap till oss så kommer vi att höra honom. Vi får ta emot svar på våra böner och svar på våra frågor. Vi kommer att upptäcka att Herren talar, och vi blir mer och mer omvända till honom.