Trofast åldrande

Glöm inte att ta hand om dig själv i din omsorg om andra

Koji Okumura

Författaren bor i Yamanashi prefektur, Japan.

”Man måste ha bensin i tanken innan man kan ge av den till andra.” – Äldste Jeffrey R. Holland

Jag växte upp i en familj där tre generationer – mina farföräldrar, föräldrar, två yngre bröder och en faster – alla bodde under samma tak. Min farmor tog hand om min faster som hade både intellektuella och känslomässiga svårigheter. När farmor dog fick mamma hela ansvaret för min faster och tog hand om henne i vårt hem natt och dag.

Så småningom flyttade min faster in på ett boende. Även om det var långt dit besökte mamma henne regelbundet. När mamma dog blev jag min fasters huvudsakliga källa till stöd från familjen. Jag började inse hur hängiven mamma hade varit. Jag blev också oerhört tacksam för de omtänksamma personer som tog hand om min faster.

Vårdgivarutmattning

Min upplevelse med min familj har hjälpt mig förstå att vårdgivare ställs inför flera olika utmaningar. Kulturella förväntningar, familjerelationer, tillgång till hjälpmedel – allt detta kan påverka vårdgivare. Men det finns en utmaning som i stort sett alla vårdgivare ställs inför vid något tillfälle: utmattning. Det här gäller särskilt äldre personer som tar hand om en annan äldre person, vanligtvis en äkta hälft. Faktum är att forskning visar att för vårdgivare i åldrarna 66 till 96 som upplever stress är dödlighetsrisken 63 procent högre än för dem som inte är vårdgivare.¹

Det första och andra budet

Vi kan faktiskt lära oss mycket om kristuslikt vårdgivande genom att studera de två första stora buden.

”[Jesus sa]: ’Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

Det är det största och första budet.

Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv’” (Matt. 22:37–39).

I de här verserna anser jag att Herren ger oss vägledning som är till särskilt stor hjälp för vårdgivare. För det första, älska Herren. Försumma inte de enkla saker som laddar dina andliga batterier. Be. Läs skrifterna. Sträva efter frid i hjärtat. Känn kraften och styrkan i din himmelske Faders kärlek till dig.

Du hyser förmodligen redan stor kärlek till din nästa – i det här fallet personen som du tar hand om. Men älskar du också dig själv på ett rättfärdigt sätt?

Att ge och ta emot

Enligt min erfarenhet, både som samtalsterapeut och i min egen familj, har jag upptäckt att vårdgivare ofta känner att de måste göra allting själva. Det är helt enkelt inte sant. Vårdgivare som inte tar emot hjälp bränner nästan alltid ut sig vid någon tidpunkt. De måste låta andra hjälpa dem. De behöver rådgöra med familj, vänner, stödsyskon och ledare i församlingen eller grenen. De som är angelägna om att hjälpa en vårdgivare behöver respektera vårdgivarens önskemål för att kunna hjälpa hans eller hennes närstående.

Här är några frågor som kan vara bra att ta upp tillsammans:

Vilket stöd kan släktingar ge?
Vad kan ge vårdgivaren möjlighet att vila i några minuter, eller rentav en timme eller två?
Hur ofta är besök till hjälp? Vilka slags besök?
Hur kan vårdgivaren få tid att förnya sina förbund genom att besöka templet, gå i kyrkan och ta emot sakramentet?
Hur kan vårdgivaren ha nytta av att bara prata med någon?
Finns det behov av hjälp med måltider, transport eller statliga program?

Om du är vårdgivare, tänk då på det här rådet från äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum:

”För er som uppriktigt strävar efter att bära varandras bördor är det viktigt att ni stärker er själva och bygger upp er själva igen när andra förväntar sig så mycket av er och faktiskt tar så mycket av er. Ingen är så stark att han eller hon aldrig är trött eller frustrerad eller inser behovet av att ta hand om sig själv. …

De som visar omsorg om andra behöver också omsorg. Man måste ha bensin i tanken innan man kan ge av den till andra.”²