Tro, på alla nivåer av vår förmåga
Var och en av oss kan bygga Guds rike på unika och kraftfulla sätt.
Varje person på jorden har sina egna styrkor, svagheter och förmågor, men även begränsningar. Den här artikeln handlar om tre medlemmar i kyrkan som lever med tillstånd som medicinskt definieras som funktionsnedsättningar. Deras goda gärningar visar att de, speciellt när det gäller att följa Frälsaren, verkligen har förmåga – förmåga att hjälpa till att bygga hans rike, förmåga att göra skillnad och förmåga att vara ett föredöme för andra att följa.
Tjäna med kärlek
President Juan Medina verkar som grenspresident för andra gången, men hans upplevelse är lite annorlunda. Den här gången kan han inte se dem han tjänar. ”Jag förlorade synen bit för bit, men jag förlorade inte förmågan att tjäna som Herren alltid har gett mig”, säger president Medina i sitt hem i Sonora i Mexiko. ”Det är en förmån att kunna tjäna mina bröder och systrar.”
Under covid-19-pandemin har president Medina ringt varje medlem i grenen för att fråga hur de mår. Han sa att det här inte bara hjälpte andra utan också hjälpte honom känna sig mindre stressad och deprimerad. ”Det är genom tjänande, oavsett om någon tjänar mig eller om jag tjänar någon annan, som jag får lära känna Kristi sanna kärlek.”
President Medina säger att han tycker speciellt mycket om att arbeta med nydöpta medlemmar. ”Man kan se en tydlig skillnad mellan deras liv före och efter dopet”, säger han. ”Kärlek förändrar dem.”
När president Medina får frågan vilka utmaningar han ställs inför, nämner han inte sitt synfel alls. I stället fokuserar han på de personer som saknas under sakramentsmötet varje vecka och hur han vill att de ska veta att de är saknade.
”Den största välsignelsen jag har fått är att mitt liv har förändrats genom evangeliet”, säger han. ”Att vara blind har inte förändrat det.”
Hjälper hundratals att komma till templet
Fotografi av Los Angeles tempel, Kalifornien: Jamie Dale Johnson
Det finns få platser som Heather Nilsson hellre befinner sig på än templet.
”Det är en underbar plats för det är bokstavligt talat Herrens hus”, säger hon. Los Angeles tempel i Kalifornien har speciell betydelse för henne eftersom det var där hon verkade som missionär. En stor del av förrättningsarbetet hon utförde där var för egna släktingar.
Heather Nilsson
”Jag fick aldrig träffa min farfar, men jag lärde känna honom i templet”, säger hon.
Många aspekter av livet är svåra för den som lever med cerebral pares. Syster Nilsson säger att hon ibland känner sig ledsen över det som hennes medfödda fel hindrar henne från att göra, som att köra bil eller springa runt kvarteret. Men hennes tillit till Guds plan ger henne ett hopp som är starkare än misströstan. Hon minns tydligt dagen när hon fick höra om uppståndelsen. Hon var sex år och hade adopterats av en sista dagars helig familj.
”Det jag inte kan göra nu kommer jag att kunna göra senare tack vare Jesu Kristi försoning”, vittnar hon.
Under tiden fortsätter syster Nilsson att hjälpa Gud rädda själar med hjälp av sin talang för släktforskning. Hon har forskat och hjälpt till att genomföra förrättningar för hundratals människor, både i sin adoptivsläkt och sin biologiska släkt. När hon har en jobbig dag läser hon sin patriarkaliska välsignelse. Det stärker hennes tro och påminner henne om att se på sina nuvarande utmaningar ur ett evigt perspektiv.
Syster Nilsson säger att hon hoppas att alla som läser den här artikel vet hur älskade de är. ”Om det är något budskap jag vill delge så är det att du inte är ensam, även om det känns så ibland. Din himmelske Fader älskar dig. Du är hans barn.”
Sprider tillit och uppmuntran
När Bridger Pons började se fram emot att välsigna sakramentet fanns det en sak han var rädd för: att läsa och lära sig sakramentsbönerna utantill. Bridger har dyslexi, en inlärningssvårighet som gör att det är svårt att läsa och stava.
”Jag har verkligen arbetat hårt på att bli bra på att läsa, men jag blir fortfarande nervös när jag ska läsa högt inför en grupp”, säger Bridger. ”När jag är nervös gör jag misstag, och det gör mig ännu mer nervös.”
Bridger Pons
Så Bridger och hans mamma skrev ut en version av sakramentsbönerna som var lättare att läsa. Den hade större typsnitt och var uppdelad i mindre fraser. Efter att ha övat mycket kunde han läsa bönerna utan att göra några misstag.
”Att övervinna utmaningen att läsa inför en stor grupp människor kanske inte är något märkvärdigt för många, men för mig var det viktigt”, säger Bridger.
Hans extra ansträngningar visade sig välsigna andra på oväntade sätt. Efter mötet kom flera församlingsmedlemmar fram till honom och sa att hans långsamma, noggranna tal hjälpte dem att fokusera på Anden under de heliga bönerna. Dessutom – medan Bridger hjälpte ledarna förstå vilka utmaningar han hade insåg han att det fanns andra unga män i staven som behövde liknande hjälp. Rädslan för att läsa påverkade deras deltagande i kyrkan och deras självförtroende vad gällde förberedelser för missionsarbete. Nu delar familjen Pons läsresurser med andra närhelst det är möjligt.
Bridger säger att han hoppas att fler inser att en persons läsförmåga inte återspeglar personens intelligensnivå. Han ger också de här uppmuntrande orden till dem som liksom han själv har svårigheter med att läsa: ”Du är inte ensam. Och du är smart.”
Bygga Sion tillsammans
I skrifterna står det att alla har fått en andlig gåva av Gud (se L&F 46:11). Det här gäller alla människor oavsett funktionsnivå. Till exempel kanske vi en dag får höra talas om tysta böner som våra bröder och systrar som är ickeverbala har uppsänt å våra vägnar, eller ett extra mått av Anden som de bjudit in i våra hem.
Vi har möjlighet att fortsätta bygga Sion tillsammans och bidra med de förmågor som just vi har att erbjuda. Det är först när alla är inkluderade och uppskattade som vår kyrkfamilj kan bli fullständig.