Vad har vår Frälsare gjort för oss?
Jesus Kristus har gjort allt som är nödvändigt för vår resa genom jordelivet mot den bestämmelse som fastställts i vår himmelske Faders plan.
Under lördagens kvällsmöte på en stavskonferens för många år sedan träffade jag en kvinna som sa att hennes vänner hade bett henne komma tillbaka till kyrkan efter många års inaktivitet, men hon kunde inte se en anledning till att göra det. För att uppmuntra henne sa jag: ”När du tänker på allt det som Frälsaren har gjort för dig, finner du många orsaker till att komma tillbaka till kyrkan för att tillbe och tjäna honom.” Jag häpnade när hon svarade: ”Vad har han gjort för mig?”
Vad har Jesus Kristus gjort för var och en av oss? Han har gjort allt som är nödvändigt för vår resa genom jordelivet mot den bestämmelse som fastställts i vår himmelske Faders plan. Jag kommer att tala om fyra av de huvudsakliga aspekterna av den planen. I var och en av dem är hans enfödde Son, Jesus Kristus, den centrala figuren. Drivkraften i allt detta är ”Guds kärlek som utgjuts i människobarnens hjärtan. Därför är den det mest begärliga av allt” (1 Ne. 11:22).
I.
Precis innan påskdagen är det lägligt att först tala om Jesu Kristi uppståndelse. Uppståndelsen från de döda är den försäkrande, personliga grundpelaren i vår tro. Den ger mening till vår lära, motivation för vårt beteende och hopp för vår framtid.
Eftersom vi tror på Bibelns och Mormons boks beskrivningar av Jesu Kristi bokstavliga uppståndelse, erkänner vi också de många lärdomarna i skrifterna om att en liknande uppståndelse väntar alla dödliga som någonsin har levt på den här jorden.1 Som Jesus lärde: ”För jag lever och ni ska leva” (Joh. 14:19). Och hans apostlar lärde att ”de döda ska uppstå odödliga” och ”det dödliga [kläs] i odödlighet” (1 Kor. 15:52, 54).
Men uppståndelsen ger oss mer än denna försäkran om odödlighet. Den förändrar vårt sätt att se på jordelivet.
Uppståndelsen ger oss perspektivet och styrkan att kunna uthärda jordelivets svårigheter som vi alla och de vi älskar drabbas av. Den ger oss ett nytt sätt att se på de fysiska, mentala eller känslomässiga brister vi har vid födseln eller får under jordelivet. Den ger oss styrkan att uthärda sorger, misslyckanden och frustration. Eftersom uppståndelsen är säkerställd för var och en av oss, vet vi att dessa jordiska brister och motsättningar bara är tillfälliga.
Uppståndelsen ger oss också en kraftig motivation att hålla Guds bud under jordelivet. När vi uppstår från de döda och går vidare mot vår profeterade slutliga dom vill vi vara kvalificerade för de största välsignelserna som utlovats uppståndna varelser.2
Dessutom är löftet om att uppståndelsen kan innebära en möjlighet att få vara tillsammans med våra familjemedlemmar – make eller maka, barn, föräldrar och avkomlingar – något som med kraft uppmuntrar oss att uppfylla våra familjeansvar i jordelivet. Det hjälper oss också att leva tillsammans i kärlek i det här livet och det tröstar oss när våra nära och kära dör. Vi vet att dessa avsked i jordelivet bara är tillfälliga och vi ser fram emot framtida glädjefyllda återföreningar och umgänge. Uppståndelsen ger oss hopp och styrka att vara tålmodiga medan vi väntar. Den förbereder oss också med modet och värdigheten att möta vår egen död – till och med en död som kan kallas för tidig.
Alla dessa resultat av uppståndelsen är en del av det första svaret på frågan ”Vad har Jesus Kristus gjort för mig?”
II.
För de flesta av oss är möjligheten att få förlåtelse för våra synder den främsta innebörden av Jesu Kristi försoning. I vår gudsdyrkan sjunger vi med vördnad:
Han hånad, pinad, korsfäst var –
en syndfri offergärd.
Han villigt korsets börda bar
att frälsa fallen värld.3
Vår Frälsare och Förlossare uthärdade ett ofattbart lidande för att bli ett offer för alla botfärdiga dödligas synder. Detta försoningsoffer erbjöd det yttersta goda, det rena och felfria lammet, mot det yttersta onda, hela världens synder. Det öppnade dörren för var och en av oss att bli renad från sina personliga synder och få återinträda i Guds, vår evige Faders närhet. Denna öppna dörr är tillgänglig för alla Guds barn. I vår gudsdyrkan sjunger vi:
Förundrad jag är, att han nedsteg från himlens sfär,
att rädda min själ, som så stolt och så självisk är,
och skänka mig kärlek, jag ovärdig ej förstod.4
Det magnifika och ofattbara resultatet av Jesu Kristi försoning baseras på Guds kärlek till var och en av oss. Den bekräftar hans förkunnelse att ”själarna” – alla – ”är mycket värdefulla i Guds ögon” (L&F 18:10). I Bibeln förklarade Jesus Kristus detta vad gäller vår himmelske Faders kärlek: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh. 3:16). I nutida uppenbarelser förkunnade vår Återlösare Jesus Kristus att han ”så älskade världen att han gav sitt eget liv, för att alla som tror ska kunna bli Guds söner” (L&F 34:3).
Är det då att undra på att Mormons bok: Ännu ett testamente om Jesus Kristus avslutas med lärdomen att för att vi ska bli ”fullkomliga” och ”heliggjorda i Kristus” krävs det att vi ”älskar Gud av all [vår] förmåga, allt [vårt] sinne och all [vår] styrka” (Moro. 10:32–33). Hans plan som är motiverad av kärlek måste mottas med kärlek.
III.
Vad mer har vår Frälsare Jesus Kristus gjort för oss? Genom sina profeters undervisning och genom sin personliga verksamhet lärde Jesus oss om frälsningsplanen. Den här planen omfattar skapelsen, meningen med livet, nödvändigheten av motsatser och handlingsfrihetens gåva. Han lärde oss också om de bud och förbund vi måste lyda och de förrättningar vi måste uppleva för att kunna återvända till våra himmelska föräldrar.
I Bibeln läser vi hans lära: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12). Och i nutida uppenbarelser läser vi: ”Se, jag är Jesus Kristus, … ett ljus som inte kan döljas i mörkret” (L&F 14:9). Om vi följer hans lärdomar lyser han upp vår stig i det här livet och säkerställer vår bestämmelse i nästa liv.
Eftersom han älskar oss uppmanar han oss att fästa blicken på honom i stället för på det som hör till den här dödliga världen. I sin storslagna predikan om livets bröd lärde Jesus att vi inte ska vara bland dem som dras mest till världens ting – de ting som uppehåller livet på jorden men inte ger någon näring för evigt liv.5 Som Jesus uppmanade oss om och om igen: ”Följ mig.”6
IV.
Slutligen lär Mormons bok oss att som en del av sin försoning skulle Jesus Kristus ”lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och detta för att det ord ska kunna uppfyllas som säger att han ska ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar” (Alma 7:11).
Varför genomled vår Frälsare dessa jordiska prövningar ”av alla slag”? Alma förklarade: ”Och han ska ta på sig deras skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han ska bistå [eller hjälpa] sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (Alma 7:12).
Vår Frälsare känner och förstår våra frestelser, våra svårigheter, våra hjärtesorger och våra lidanden, för han upplevde dem alla villigt som en del av sin försoning. Andra skrifter bekräftar detta. Nya testamentet förkunnar: ”Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas” (Hebr. 2:18). Jesaja lär: ”Var inte rädd, för jag är med dig … Jag styrker dig, jag hjälper dig” (Jes. 41:10). Alla som lider av någon form av jordiska svagheter bör minnas att även vår Frälsare upplevde denna slags smärta, och att han genom sin försoning erbjuder var och en av oss styrkan att kunna bära den.
Profeten Joseph Smith summerade allt detta i tredje trosartikeln: ”Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förrättningar.”
”Vad har Jesus Kristus gjort för mig?” frågade denna syster. Under vår himmelske Faders plan ”skapade [han] himlarna och jorden” (L&F 14:9) så att var och en av oss kunde få den jordiska upplevelse som är nödvändig i vår strävan efter vår gudomliga bestämmelse. Som en del av Faderns plan övervann Jesu Kristi uppståndelse döden för att tillförsäkra oss var och en odödlighet. Jesu Kristi försoningsoffer ger oss var och en möjligheten att omvända oss från våra synder och återvända rena till vårt himmelska hem. Hans bud och förbund visar oss vägen och hans prästadöme ger myndigheten att utföra de förrättningar som är nödvändiga för att vi ska kunna nå denna bestämmelse. Och vår Frälsare upplevde villigt alla jordiska smärtor och svagheter så att han skulle kunna veta hur han kan stärka oss i våra bedrövelser.
Jesus Kristus gjorde allt detta eftersom han älskar alla Guds barn. Kärlek är drivkraften i allt detta, och så har det varit från begynnelsen. Gud har sagt till oss i nutida uppenbarelser att ”han skapade … man och kvinna, till sin egen avbild … och han gav dem bud att de skulle älska och tjäna honom” (L&F 20:18–19).
Jag bär vittne om allt detta och ber att vi alla ska minnas vad vår Frälsare har gjort för oss var och en och att vi alla ska älska och tjäna honom, i Jesu Kristi namn, amen.