2021
Varför förbundsstigen?
Maj 2021


15:3

Varför förbundsstigen?

Det som är utmärkande för just förbundsstigen är unikt och evigt avgörande.

Under hela sin verksamhet har president Russell M. Nelson studerat och undervisat om Guds förbund med sina barn. Han är själv ett strålande exempel på någon som vandrar på förbundsstigen. I sitt första budskap som kyrkans president sa president Nelson:

”Din beslutsamhet att följa Frälsaren genom att ingå förbund med honom och sedan hålla dessa förbund öppnar dörren för varje andlig välsignelse och förmån som är tillgänglig för män, kvinnor och barn överallt. …

Templets förrättningar och de förbund du ingår där är nyckeln till att stärka ditt liv, ditt äktenskap, din familj och din förmåga att motstå motståndarens angrepp. Din gudsdyrkan i templet och det tjänande du utför där för dina förfäder välsignar dig med ökad personlig uppenbarelse och frid och stärker ditt beslut att hålla dig kvar på förbundsstigen.”1

Vad är förbundsstigen? Det är den enda stigen som leder till Guds celestiala rike. Vi börjar vandra på stigen vid dopets port för att sedan ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor [de två största buden] … intill änden”2. Längs vandringen på stigen (som för övrigt sträcker sig bortom jordelivet), tar vi emot alla de förrättningar och förbund som rör frälsning och upphöjelse.

Vår allomfattande förbundsförpliktelse är att utföra Guds vilja ”och att lyda hans befallningar i allt som han ska befalla oss”3. Att följa principerna och buden i Jesu Kristi evangelium dag efter dag är den mest glädjande och mest tillfredsställande kursen i livet. Man undviker bland annat många stora problem och grämelser. Låt mig göra en jämförelse med idrottsvärlden. I tennis finns det något som kallas otvingade fel. De uppstår till exempel när man slår in en spelbar boll i nätet eller gör ett dubbelfel när man servar. Otvingade fel anses vara resultatet av spelarens egna tabbar snarare än motståndarens skicklighet.

Alltför ofta är våra problem eller svårigheter självförvållade, resultatet av dåliga val, eller så kan vi kalla dem resultatet av ”otvingade fel”. När vi flitigt försöker följa förbundsstigen undviker vi ganska naturligt många ”otvingade fel”. Vi viker undan från olika slags beroenden. Vi faller inte ner i diken av oärligt beteende. Vi tar oss över avgrunden av omoral och otrohet. Vi undviker människor och företeelser som, även om de är populära, skulle kunna äventyra vårt fysiska och andliga välbefinnande. Vi undviker de val som skadar eller missgynnar andra och tillägnar oss i stället vanor som självdisciplin och tjänande.4

J. Golden Kimball ska ha sagt: ”Jag har kanske inte [alltid] vandrat på den raka och smala, men jag [försöker] korsa den så ofta jag kan.”5 I ett mer allvarligt ögonblick är jag säker på att broder Kimball skulle hålla med om att vårt största hopp om att å ena sidan undvika undvikbara bedrövelser, och å andra sidan framgångsrikt hantera livets oundvikliga våndor, består i att vi håller oss på, och inte bara korsar, förbundsstigen.

Vissa säger kanske: ”Jag kan göra bra val med eller utan dop. Jag behöver inga förbund för att vara en hedervärd och framgångsrik person.” Faktum är att det finns många som, även om de inte själva befinner sig på förbundsstigen, agerar på sätt som avspeglar det som de som befinner sig på stigen väljer och bidrar med. Man kan säga att de skördar välsignelserna av att vandra på en ”förbundsförenlig” stig. Vad är då utmärkande för just förbundsstigen?

Faktiskt är skillnaden unikt och evigt avgörande. Den innefattar sättet varpå vi lyder, Guds förpliktelse mot oss, den gudomliga hjälp vi får, de välsignelser som är förbundna med insamlingen som ett förbundsfolk, och viktigast av allt – vårt eviga arv.

Hängiven lydnad

Först kommer sättet varpå vi lyder Gud. Det är mer än bara goda intentioner; vi förbinder oss högtidligen att leva enligt varje ord som utgår från Guds mun. I detta följer vi Jesu Kristi exempel, han som genom att låta döpa sig ”visar … människobarnen att han i köttet ödmjukar sig inför Fadern och betygar för Fadern att han vill vara honom lydig genom att hålla hans bud”.6

När det gäller förbunden är vi inriktade på mer än att bara undvika misstag eller vara förståndiga i våra beslut. Vi känner oss ansvariga inför Gud för våra val och våra liv. Vi tar på oss Kristi namn. Vi är fokuserade på Kristus – på att vara tappra i vittnesbördet om Jesus och på att utveckla en kristuslik personlighet.

Med förbund blir lydnad mot evangelieprinciper rotad i själva själen. Jag känner till ett par där hustrun, vid tiden för deras bröllop, inte var aktiv i kyrkan och mannen aldrig hade varit medlem i kyrkan. Jag kallar dem Mary och John, som inte är deras riktiga namn. När barn började komma in i bilden kände Mary ett ivrigt behov av att, med skriftens ord, ”fostra och förmana dem i Herren”7. John var stöttande. Mary gjorde en del betydande uppoffringar för att kunna vara hemma och regelbundet undervisa om evangeliet. Hon såg till att familjen drog full nytta av kyrkans möten och aktiviteter. Mary och John blev exemplariska föräldrar och deras barn (alla energiska pojkar) växte upp i tro och hängivenhet till evangeliets normer och principer.

Johns föräldrar, pojkarnas farföräldrar, tyckte om sina barnbarns sunda liv och prestationer, men på grund av ett visst agg mot kyrkan ville de helt och hållet tillskriva de här framgångarna Johns och Marys goda föräldraskap. John var visserligen inte medlem i kyrkan, men han lät inte den bedömningen förbli oemotsagd. Han insisterade på att det de bevittnade var frukterna av evangelieundervisning – det som hans söner upplevde i kyrkan såväl som det som hände i hemmet.

John själv påverkades av Anden, av sin frus kärlek och föredöme och av signaler från sina söner. Så småningom döptes han, till församlingsmedlemmarnas och vännernas förtjusning.

Även om livet inte har varit utan svårigheter för Mary och John och deras söner, betygar de helhjärtat att det i själva verket är evangeliets förbund som är roten till deras välsignelser. De har sett Herrens ord till Jeremia uppfyllas i sina söners liv såväl som i sina egna: ”Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”8

Förenade med Gud

En annan unik aspekt av förbundsstigen är vår relation med gudomen. De förbund som Gud erbjuder sina barn gör mer än vägleder oss. De binder oss till honom, och när vi är bundna till honom kan vi övervinna allt.9

Jag läste en gång en artikel av en illa informerad tidningsreporter som förklarade att vårt sätt att utföra dop för de döda är att sänka ner rullar med mikrofilm i vatten. Sedan anses alla de vars namn som visas på mikrofilmen vara döpta. Den metoden skulle vara effektiv, men den ignorerar varje själs oändliga värde och den livsviktiga betydelsen av ett personligt förbund med Gud.

Jesus sa: ”Gå in genom den trånga porten, för trång är porten och smal är vägen som leder till liv, och få är de som finner den.”10 Bildligt talat är den här porten så smal att bara en i taget kan komma igenom den. Var och en ingår en personlig förpliktelse mot Gud och mottar från honom ett personligt förbund som vi fullkomligt kan förlita oss på i tid och evighet. Med förrättningarna och förbunden görs ”gudaktighetens kraft uppenbar” i våra liv.11

Gudomlig hjälp

Det här leder oss till att ta i beaktan en tredje speciell välsignelse på förbundsstigen. Gud erbjuder en nästan ofattbar gåva för att hjälpa dem som ingår förbund att hålla sina förbund: den Helige Andens gåva. Den här gåvan är rätten till den Helige Andens ständiga sällskap, skydd och vägledning.12 Den Helige Anden, även kallad Hjälparen, ”fyller oss med hopp och fullkomlig kärlek”13. Han ”vet allt och bär vittne om Fadern och Sonen”14, vars vittnen vi förpliktar oss att vara15.

På förbundsstigen finner vi också de nödvändiga välsignelserna av förlåtelse och rening från synd. Det här är hjälp som endast kan komma genom gudomlig nåd, förmedlad genom den Helige Anden. ”Och detta är befallningen”, säger Herren: ”Omvänd er, alla jordens ändar, och kom till mig och bli döpta i mitt namn så att ni kan bli heliggjorda genom att ta emot den Helige Anden, så att ni kan stå obefläckade inför mig på den yttersta dagen.”16

Samlas med förbundsfolket

För det fjärde får de som följer förbundsstigen även unika välsignelser i olika gudomligt utsedda samlingar. Profetior om en bokstavlig insamling av de sedan länge skingrade Israels stammar till deras arveländer finns överallt i skrifterna.17 Uppfyllelsen av de här profetiorna och löftena är nu på gång i och med insamlingen av förbundsfolket till kyrkan, Guds rike på jorden. President Nelson förklarar: ”När vi talar om insamlingen säger vi helt enkelt den här enkla fundamentala sanningen: Alla vår himmelske Faders barn … förtjänar att få höra budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium.”18

Herren befaller medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att ”stå upp och stråla, så att ert ljus kan vara ett baner för nationerna, och så att insamlingen till Sions land och till hennes stavar kan bli till försvar och till en tillflykt undan stormen och undan vreden när den oblandad ska utgjutas över hela jorden”.19

Det finns också en samling varje vecka för förbundsfolket i ett hus för bön på Herrens dag, så att vi ”mera fullständigt ska kunna hålla [oss obefläckade] av världen”20. Det är en samling där vi tar del av sakramentets bröd och vatten till minne av Jesu Kristi försoning och en tid när vi fastar och ber, och ”[talar] med varandra om [våra] själars välfärd”21. Som tonåring var jag den enda medlemmen i kyrkan i min klass på high school. Jag njöt av att umgås med så många goda vänner i skolan, men ändå kände jag att jag verkligen behövde den här samlingen på sabbatsdagen varje vecka för att få andlig och även fysisk kraft och förnyelse. Hur intensivt har vi inte känt förlusten av den här regelbundna förbundssamlingen under den nuvarande pandemin, och hur ivrigt ser vi inte fram emot den tid då vi kan samlas igen som förut.

Förbundsfolket samlas också i templet, Herrens hus, för att få de förrättningar, välsignelser och uppenbarelser som endast är tillgängliga där. Profeten Joseph Smith lärde: ”Vad var syftet med insamling av … Guds folk under någon tidsålder? … Huvudsyftet var att bygga ett hus åt Herren, vari han kunde uppenbara för sitt folk förrättningarna, som tillhör hans hus och hans rikes härligheter, samt undervisa folket om frälsningens väg, för det finns vissa förrättningar och principer, som, då de lärs ut och tillämpas, måste utföras på en plats eller i ett hus uppfört för det ändamålet.”22

Ärva förbundslöftena

Slutligen är det endast genom att följa förbundsstigen som vi ärver Abrahams, Isaks och Jakobs välsignelser – de yttersta välsignelser som kommer genom frälsning och upphöjelse och som endast Gud kan ge.23

Andliga hänsyftningar på förbundsfolket har ofta betydelsen av bokstavliga ättlingar till Abraham, eller ”Israels hus”. Men förbundsfolket innefattar också alla som tar emot Jesu Kristi evangelium.24 Paulus förklarade:

”Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. …

Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.”25

De som är lojala mot sina förbund ”ska komma fram i de rättfärdigas uppståndelse”26. De är ”fullkomliggjorda genom Jesus, det nya förbundets medlare. … Det är dessa vilkas kroppar är celestiala, vilkas härlighet är som solens, ja, som Guds härlighet, den högsta av alla.”27 ”Därför är allting deras, både vad gäller liv eller död, eller det nuvarande eller det tillkommande, allt är deras och de hör Kristus till, och Kristus hör Gud till.”28

Låt oss hörsamma profetens uppmaning att hålla oss på förbundsstigen. Nephi såg oss och vår tid och skrev: ”Jag, Nephi, såg att Guds Lamms kraft föll över de heliga i Lammets kyrka och över Herrens förbundsfolk som var spritt över hela jordens yta, och de var beväpnade med rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighet.”29

Liksom Nephi gläds ”min själ … över Herrens förbund”30. Den här påskdagen vittnar jag om Jesus Kristus, vars uppståndelse är vårt hopp och bekräftelsen på allt som är utlovat på och i slutet av förbundsstigen. I Jesu Kristi namn, amen.