Endast digitalt: Kom och följ mig
Att återvända hem i förtid – vad jag lärde mig av Sions läger
Författaren bor i Utah, USA.
När jag kom hem tidigt från min mission fann jag tröst i en berättelse om de första heliga.
Under min uppväxt var mitt liv bekymmersfritt och enkelt. Skolarbete och fritidsintressen var lätt för mig. Jag hade inte mycket att klaga på och var allmänt nöjd.
Men när jag fyllde 19 år förändrades mitt liv.
När jag åkte på mission till Asuncion i Paraguay, var jag fylld av förväntan. Jag förväntade mig att allt skulle gå smidigt, precis som det gjort hittills i mitt liv. Efter ungefär fyra månader av min mission befann jag mig dock i min hemstad igen på grund av en överväldigande depression och ångest. I min tankevärld hade jag alltid varit framgångsrik – en som inte hade några svagheter, som om det ens vore möjligt. Nu var jag uppslukad av rädsla, skuld, ilska, hopplöshet och sorg. Allt jag kunde tänka på var hur misslyckad jag var.
Jag lärde mig av Sions läger
En berättelse från kyrkans historia gav mig viss tröst. Den 24 februari 1834 fick Joseph Smith en uppenbarelse (L&F 103) om att organisera fler än 100 män som skulle ta sig till Jackson County i Missouri för att hjälpa de heliga att återta den mark de hade förlorat när de fördrevs därifrån året innan. Omkring 230 män, kvinnor och barn anslöt sig till expeditionen, som senare kom att kallas Sions läger. Efter sina förberedelser begav sig gruppen hemifrån i maj och marscherade upp till 6,5 mil om dagen.1
Sions läger ställdes inte bara inför de fysiska aspekterna av resan, utan några medlemmar i gruppen visade prov på bakslughet, olydnad och uppror. Men många andra förblev trogna och såg expeditionen och möjligheten att vara med Josef som en förmån. Eftersom omständigheterna omkring dem förändrades sökte profeten vägledning från Herren och fick en ny uppenbarelse i juni (L&F 105) av vilken han fick veta att de inte längre behövde fortsätta sina ansträngningar. Medlemmarna i lägret återvände hem utan att ha uppfyllt sitt syfte att återlösa Sion, även om många erkände att det inte var ett misslyckande eftersom vandringen gav dem möjlighet att komma närmare Gud och se hans hand i sina liv.2
Svårigheterna i Zions läger, av Clark Kelley Price
Flytta fokuset från det förflutnas ”varför”
När de heliga i Sions läger fick veta att de skulle återvända hem utan den förväntade välsignelsen, kan de ha undrat varför deras himmelske Fader hade bett dem att göra vandringen från början. Jag undrade också varför jag hade blivit ledd i en riktning som inte slutade som jag hade planerat.
Efter flera veckor av mer sorg än jag någonsin tidigare känt, insåg jag att jag inte ville fortsätta att leva med en sådan negativ inställning. Jag visste att jag inte hade skickats till jorden för att leva ett liv som var fyllt av modlöshet och pessimism. Vi är trots allt till för att ”ha glädje”! (2 Ne. 2:25.) Jag bestämde mig för att flytta mitt fokus från det förflutnas ”varför” till att hitta ett syfte i allt mitt lidande.
Jag tog kontakt med andra människor, fick nya fritidsintressen och återupptog mina studier. Jag har också börjat skriva dagligen i en tacksamhetsdagbok. Det som började med en rad blev till hela sidor när jag började känna igen Herrens hand i mitt liv mer obehindrat. Mina böner ändrades från att vara önskelistor till att bli tacksamhetslistor.
Även om mina svåra dagar inte försvann – det har de fortfarande inte gjort – vet jag nu vilken skillnad det gör när jag fokuserar på det goda i livet. I stället för att se mina prövningar som något dåligt bestämde jag mig för att se dem som en möjlighet att växa.
Att förstå anledningarna
När jag ser tillbaka på hur saker och ting har utvecklats sedan jag kom hem från Paraguay kan jag se hur min himmelske Fader ledde mig och gav mig möjligheter genom mina upplevelser. Jag träffade några av mina närmaste vänner under de månaderna efter min mission, och jag kunde genast börja studera vid ett lokalt universitet, trots att anmälningstiden hade gått ut. Det programmet ledde mig till utlandsstudier i Schweiz, där jag fick dela evangeliet med min värdfamilj.
De här åren då jag medvetet valde tacksamhet har ingjutit en vana i mig att tacka min himmelske Fader för allting, vilket får min tro på honom att växa.
Dessa ord i en prästadömsvälsignelse som jag fick under en jobbig vecka har också hjälpt mig att förstå tro: ”Jag välsignar dig med insikt och kunskap om att Gud … kommer att ge dig det som inte bara är för ditt bästa utan … hjälper dig att bli allt det han vill att du ska bli. De kommer inte alltid att vara lätta välsignelser, för det är våra svårigheter och motgångar som får oss att växa.”
Jag vet att vår himmelske Fader helgar våra ansträngningar, och som president Russell M. Nelson har lärt oss: ”Herren älskar ansträngning.”3 Gud söker verkligen vår lycka och kommer alltid att finnas vid vår sida.