Ljuset beskyddade oss
Föraren klev aldrig ur långtradaren, men jag visste att han var där för att beskydda oss.
En kall vinterkväll i februari körde jag med mina två barn och min mamma Jo Ann till Idaho. Under vår åtta timmar långa färd skulle vi ta oss igenom två bergspass. Den här tiden på året kan vädret vara brutalt.
Vi hade precis lämnat Baker City i Oregon när det började snöa. Medan vi körde blev snöflingorna allt större. Inom några minuter, när vi körde igenom ett bergspass, kunde jag inte se något framför mig, så jag stannade vid vägkanten. Jag bad min himmelske Fader om hjälp med att föra min familj i säkerhet. Efter min bön stannade en långtradare till bakom oss, bara några centimeter från min kofångare.
Föraren klev aldrig ur långtradaren, och jag såg aldrig hans ansikte. Men jag visste i den stunden att han var där för att beskydda oss. Genom att parkera bakom oss använde han sina lysen för att varna andra förare om att vi stod där. När jag äntligen fick modet att fortsätta köra hamnade vi bakom en annan långtradare medan den första körde bakom oss. Vi körde mellan de två långtradarna som ledde oss ut ur faran.
När vi lämnade bergspasset övergick snön till regn. Jag ville tacka föraren bakom oss men så snart vi hade lämnat passet kunde jag inte se honom. Vid det laget visste jag att allt var okej och att vi skulle ta oss hem i säkerhet, vilket vi gjorde.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag är tacksam för att min himmelske Fader skickade änglar för att beskydda oss, lindra vår oro och ge mig styrkan och modet jag behövde för att köra hem min familj.
Ironiskt nog är jag dotter till en långtradarchaufför. Min himmelske Fader besvarade mina böner genom att skicka beskyddare i form av långtradarchaufförer. Mitt vittnesbörd växte mycket den kvällen – inte bara om bön utan också om att han är med oss, alltid och för evigt.