Kvinnor i början av återställelsen
En underbar lära
Må vi alla känna den glädje som Vilate Kimball kände när hon fick veta att hon kunde bli döpt för sina förfäder.
Illustration: Toni Oka
I oktober 1840 skrev den 34-åriga Vilate Kimball ett brev till sin man, äldste Heber C. Kimball i de tolv apostlarnas kvorum. ”President [Joseph] Smith har öppnat ett nytt och underbart ämne … vilket har åstadkommit något av en väckelse i kyrkan”, skrev Vilate till Heber, som tjänade sin andra mission i Storbritannien. Ämnet för Joseph Smiths undervisning vid det här tillfället var dop för dem som inte hade fått den möjligheten under sin livstid.
”Joseph har tagit emot en mer fullständig förklaring till det genom uppenbarelse”, berättade hon. ”Det är denna kyrkas förmån att låta döpa sig för alla sina släktingar som dött innan detta evangelium återställdes.” Vilate lovprisade uppenbarelsen, för genom att utföra dessa ställföreträdande dop för avlidna familjemedlemmar, ”verkar vi som ställföreträdare för dem och ger dem privilegiet att komma fram i den första uppståndelsen”.
Familjen Kimball hade flyttat från New York för att vara med de heliga i Kirtland i Ohio och sedan flyttat till Far West i Missouri. Bara ett år senare, 1839, tvingades de fly från Missouri tillsammans med tusentals andra sista dagars heliga för att undkomma de våldsamma pöbelhoparnas förföljelse. De skapade sig ett hem i Nauvoo, hundratals kilometer från sin resas början.
Även om deras ankomst till Nauvoo hade skett under prövande omständigheter så var Vilates brev till sin man i oktober 1840 fyllt av iver. ”Jag vill döpas för min mor”, utropade hon. ”Jag tänkte att jag skulle vänta tills du kommer hem, men den senaste gången Joseph talade om ämnet rådde han alla att sätta fart och befria sina vänner från fångenskap så fort som möjligt. … Sålunda ser du att det finns en möjlighet för alla. Är inte detta en underbar lära?”
Vilate var en av de första kvinnorna som lät döpa sig för de döda i Nauvoo.