”Se Guds ansikte i våra fiender”, Liahona, mars 2022.
Se Guds ansikte i våra fiender
De här lärdomarna om hur vi övervinner konflikter från 1 Moseboken kan vara ett mönster för våra egna liv.
Illustrationer: David Green
Som konfliktmedlare har jag samlat mycket visdom om hur man kan förändra konflikter och inbjuda till förlikning genom att titta på Jesu Kristi föredöme och undervisning i Nya testamentet. Men Nya testamentet är inte den enda skriftboken som har väglett mig under min yrkesbana. Gamla testamentet har några överraskande djupa insikter som kan hjälpa oss när vi fastnar i en destruktiv konflikt.
Vad är en destruktiv konflikt? Det är när vår oförmåga att lösa problem tillsammans med andra leder till att vi skadar andra eller oss själva.
Med destruktiva konflikter följer en rädsla för smärta, både i väntan på och som en konsekvens av konflikten, en rädsla för att inte vara älskad eller sedd på det sätt som vi vill bli sedda, och en rädsla för att misslyckas med att hitta lösningar på de problem vi ställs inför. När vi låter rädslan få fäste känner vi oss inte längre rustade att lösa de problem vi ställs inför och upplever ofta känslor av förtvivlan, skam eller hjälplöshet.
Den sortens konflikter känns farliga för de flesta, och därför slutar det med att vi använder negativa konfliktstilar som undvikande, anpassning eller tävlan för att försöka få konflikten att försvinna. Men i en destruktiv konflikt fungerar tyvärr ingen av de här lösningarna.
Ja, vi bör undvika stridigheter (se 3 Nephi 11:29). Men vi bör aldrig undvika, ge upp hoppet om eller attackera de personer som vi är i konflikt med. I stället behöver vi lära oss att älska dem som vi är i konflikt med. Det kräver att vi visar Kristi rena kärlek mot våra fiender (se Moroni 7:47).
Jesus sa att det är lätt att älska dem som älskar oss. Han sa också: ”Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er” (Matteus 5:44). Frälsaren ber oss att älska andra så som han gör och bli fullkomliga såsom han är (se Johannes 13:34; 3 Nephi 12:48). Det kan innebära att vi är villiga att älska andra även när den kärleken verkar riskabel. Vi kanske tvekar för att vi av naturliga skäl undviker faror. Men när vi bestämmer oss för att älska dem som kan såra oss, blir det möjligt för oss att övervinna rädslan och fyllas av kärlek.
Den typen av kärlek kräver att vi inte låter oss skrämmas inför konflikter. Den uppmanar oss att öppna oss för de personer vi är i konflikt med på ett sätt som är tåligt och milt, som inte söker sitt, som inte brusar upp, inte tänker på det onda, som bär allt, som tror allt, som hoppas allt, som uthärdar allt. Kärleken upphör aldrig (se 1 Korintierbrevet 13:4–5, 7–8). Vi visar den typen av kärlek utan någon garanti för att personerna på andra sidan konflikten kommer att göra detsamma.
Kärlek gör att vi kan se våra bröder och systrar som vi är i konflikt med så tydligt att deras behov och önskningar blir lika viktiga för oss som våra egna, oavsett hur de ser på oss. Vi gör vad som än krävs för att hitta lösningar som uppfyller både deras och våra behov.
Två berättelser från Gamla testamentet är bra exempel på sådan kärlek.
Esau och Jakob
Esau och Jakob omfamnar varandra, av Robert T. Barrett
I 1 Moseboken 25 möter vi en familjekonflikt mellan två bröder, Esau och Jakob, Isaks söner. Esau sålde sin förstfödslorätt till Jakob för en skål soppa (se 1 Moseboken 25:30–31). Senare, på sin mors inrådan, utgav Jakob sig för att vara Esau för att få Isaks sista välsignelse (se 1 Moseboken 27:6–29).
Esau hatade Jakob och svor på att han skulle döda sin bror. Jakob flydde för att bo hos sin morbror Laban. (Se 1 Moseboken 27:41–45.) Så småningom fick Jakob problem med sin morbror och tvingades återvända hem (se 1 Moseboken 31). Jakob visste att det innebar att han var tvungen att konfrontera Esau, som hade en större armé. Han fruktade för sitt och sin familjs liv (se 1 Moseboken 32:7–8).
Dagen då de skulle mötas skickade Jakob en stor mängd getter, kameler, kor, får och åsnor som försoningsoffer. Han bugade sig sedan sju gånger när han närmade sig sin bror. Esau reagerade på ett sätt som Jakob inte hade väntat sig. Esau grät, omfamnade sin bror och sa att det inte fanns något behov av försoningsoffer.
Jakob blev rörd av Esaus kärlek och svarade:
”’Nej, jag ber dig … Om jag har funnit nåd för dina ögon så ta emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte när du tar emot mig så vänligt.
Ta emot gåvan som skickades till dig, för Gud har varit nådig mot mig och jag har allt.’ Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den” (se 1 Moseboken 33:10–11).
Tre faktorer som behövs för att leva i fred
Jakob förkroppsligade här ett kärleksmönster som jag har upptäckt är det mest effektiva sättet att försonas med dem vi har gjort fel mot eller som har gjort fel mot oss.
Psaltaren 85:11 beskriver villkoren för förlikning: ”Nåd och sanning ska mötas, rättfärdighet och frid ska kyssas.” Jakobs och Esaus fredshandlingar uppfyller de villkor som står i Psaltaren.
Det krävdes mod av Jakob och Esau att erkänna sanningen att de inte var fiender – de var bröder. Det krävdes nåd för att de skulle kunna förlåta varandra. Det krävdes rättfärdighet – det slags rättvisa som rättar till det som vi eller andra har gjort fel – för att Jakob skulle erbjuda Esau en del av det som han hade blivit välsignad med. När alla tre faktorerna var på plats kunde de leva i fred.
Vi kan följa samma mönster i våra liv.
När vi sitter fast i en destruktiv konflikt kan vår rädsla för konflikten och vår rädsla för andra paralysera oss eller få oss att agera på ett sätt som gör saker och ting värre, inte bättre. Vi rationaliserar ofta och menar att inget vi kan göra för att vända den destruktiva cykeln kommer att fungera. Vi blir cyniska och tror inte att andra kan förändras.
Men Jakobs exempel ger oss en väg genom också den typen av konflikt. Jakob mötte sin rädsla för sin bror och sin rädsla för att ha en konflikt med honom. Han var mer angelägen om att ”bevara oss” än att ”bevara sig själv” för tillfället, så han vände sig till sin bror och erbjöd honom både sanning och rättvisa för de fel som han hade begått. Esaus hjärta, som en gång var inställt på att döda Jakob, mjuknade. Nåd och frid flödade tillbaka i gengäld. Jakob hittade ett sätt att älska sin fiende och såg på så sätt ”Guds ansikte” stirra tillbaka på honom.
Trots den oro vi kan känna inför att bemöta en konflikt på det här sättet, är det mycket mer effektivt än något annat vi kan göra för att förändra en sådan konflikt. Kristlig kärlek skapar utrymme för oss att verkligen se de människor vi har svårt för på ett sätt som förändrar både oss och dem i grunden.
Josef och hans bröder
Josef i Egypten, av Michael T. Malm
En generation efter Jakob ser vi ett annat mäktigt exempel på kärlek från Jakobs son Josef.
När Josef är ung säljs han som slav av sina avundsjuka bröder. Josefs bröder kände att deras far hade favoriter och att Josef var mer omtyckt. Josef led mycket på grund av brödernas illvilja mot honom. Han var skild från sin familj i flera år, blev tjänare och satt fängslad en tid. I slutändan hjälpte Herren honom att övervinna sina svårigheter och han blev en mäktig styresman i Egypten. (Se 1 Moseboken 37–45.)
Hans bröder led också och under en tid av hungersnöd kom de till Egypten, utsvultna och tillintetgjorda. När de mötte Josef kände de inte igen honom och vädjade om hjälp.
Josef hade all rätt att kasta sina bröder i fängelse för att skipa rättvisa mot dem. Det var det de förtjänade. Han valde istället att visa nåd – att förlåta dem, att älska dem.
”Kom hit till mig”, sa han till dem. ”När de kom fram sade han: ’Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten.
Men var inte ledsna och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er” (1 Moseboken 45:4–5).
Josef förlät inte bara sina bröder utan såg också ett konstruktivt syfte med deras konflikt. Han insåg att Guds hand var i allting och att trots det lidande som de alla fått utstå ”sände [Gud] mig hit före er, för att låta er bli kvar på jorden och hålla er vid liv, till räddning för många” (1 Moseboken 45:7).
Återigen kan ett liknande mönster uppstå i våra liv när vi erkänner att smärtan i en konflikt faktiskt kan leda till resultat som stärker våra familjer och samhällen om vi arbetar tillsammans för att hitta lösningar.
Vi kommer alla att gå igenom konflikter. Det gör ont. Ibland oerhört ont. Jag berörs alltid av den smärta som andra känner när de är inblandade i en konflikt, särskilt med nära och kära. Men den smärtan och rädslan behöver inte vara slutet på berättelsen.
Vi kan välja att se konflikter och de personer vi är i konflikt med på ett annat sätt, precis som Josef gjorde. Vi kan välja att släppa ilska, förbittring och skuldbeläggning, och omfamna våra fiender.
Vi kan välja kärlek framför rädsla och upptäcka – som Jakob, Esau, Josef och hans bröder gjorde – att våra fiender är våra bröder och systrar. Genom att sträva efter att försonas med dem kan också vi se Guds ansikte.