Endast digitalt: Unga vuxna
Att få stöd hjälpte mig att fördjupa min hängivenhet mot Jesu Kristi evangelium
När jag hade blivit medlem i kyrkan blev medlemmarnas stödverksamhetsinsatser lika viktiga som lektionerna med missionärerna.
Bilden är arrangerad
När jag blev medlem i kyrkan var det många delar av den som var förvirrande. Jag kände till grundläggande principer i Jesu Kristi evangelium, som jag fick undervisning om av underbara missionärer, men ingen undervisade mig om kyrkans organisation. Jag kände inte till äldstekvorumet, Hjälpföreningen, institutet och många andra program och principer. Jag visste bara att jag skulle komma till kyrkan på söndagar, studera skrifterna och be.
Men jag hade tur som hade vänner som hjälpte mig hitta vägen genom min inledande osäkerhet. Missionärerna kanske var de som presenterade evangeliet för mig, men det var genom kristuslikt tjänande från många medlemmar som jag kunde fortsätta stärka mitt vittnesbörd.
Här är bara några av de personer som välsignade mitt liv genom deras stödverksamhetsinsatser.
1. Familjen som inkluderade mig
En av de första familjerna som gjorde intryck på mig hade varit medlemmar länge i grenen som jag gick i nära mitt hem i Malaysia. När de såg mig i kyrkan varje söndag hälsade de på mig med stora leenden. De ledde mig också genom lektionerna och visade vart jag skulle gå och hämtade mig till och med och körde mig till kyrkan ibland. Så småningom började de be mig äta middag hemma hos dem också. Den här familjen tog verkligen till sig evangeliet i sina liv, och de visade sin hängivenhet mot Jesus Kristus genom uppriktig omsorg och kärlek till mig. Tack vare deras stöd blev vi nära vänner, och jag kände en mycket större enighet med grenen och som om vi var en enda stor familj.
2. De unga vuxna som befann sig i liknande omständigheter
Jag fick också mycket hjälp och stöd av andra unga ensamstående vuxna. Jag kom väldigt nära de flesta av dem tidigt i min omvändelse eftersom de flesta av oss var de enda medlemmarna i kyrkan i våra familjer. Med de omständigheter vi befann oss i förlitade vi oss på varandra för att förstå och gav varandra en trygg fristad. Vi träffades ofta för måltider och aktiviteter. Att vara i varandras sällskap, dela med oss av vår kärlek till evangeliet och stötta varandra hjälpte mig fördjupa min tro och se fram emot några av kyrkans sociala aspekter.
3. Paret som anammade stödverksamheten som mer än ett ämbete
Ett pars stödverksamhetsinsatser gjorde också att det kändes som att jag hade familjemedlemmar i kyrkan. Jag såg dem uppriktigt som mina morföräldrar i kyrkan – de behandlade mig som de skulle ha behandlat ett barnbarn.
De var förstås rådgivande till unga vuxna i distriktet och det var deras ämbete att stödja de unga vuxna, men de såg aldrig sina ansvar som bara ett ämbete. De gjorde mer än vad som krävdes för att hitta möjligheter att ta hand om oss som unga vuxna. Om jag eller några andra unga vuxna i området behövde någon att prata med, någon som gav oss råd, eller bara en axel att luta sig mot, så var det här paret där för oss.
En särskilt nyttig övning som systern gjorde tillsammans med mig innan min mission var att låta oss läsa ett generalkonferenstal varje dag och delge våra tankar om det. Vi gjorde det i månader, fram till dagen innan jag åkte iväg som missionär. Dagarna före en mission kan vara stressiga och svåra, men jag tror att hennes tålamod och villighet att göra den här övningen med mig varje dag hjälpte mig komma dit jag är nu.
Stödverksamhet gör skillnad
Effektiv stödverksamhet kan förändra en persons liv för evigt – jag är ett bevis på det – särskilt när vi är villiga att ta emot hjälp. Som det står i Alma 37:6: ”Med små och enkla medel uträttas mycket stort.” Och så är det. De små tjänandehandlingar jag tog emot, som att bjudas på middag av den kärleksfulla familjen i min gren, få stöd av andra unga vuxna och få möjlighet att läsa konferenstal med den där systern, gjorde stor skillnad. Stödverksamheten är inte avsedd att vara svår, det är de enkla, kärleksfulla och vänliga handlingarna som kan göra en enorm skillnad i någons liv.
På grund av de här medlemmarnas villighet att se mina behov och visa mig kärlek, hade jag tillräckligt med stöd för att bygga upp mitt vittnesbörd, och jag verkar som missionär just nu. President Jean B. Bingham, Hjälpföreningens generalpresidents ord, är sanna: ”När allt kommer omkring utförs verkligt stöd på ett personligt plan med kärlek som motivation.”1 Och jag vet att när vi litar på att Anden ska vägleda oss kan vi tjäna som Kristus gjorde och föra andra till honom.