”Våra andar förenas i sång”, Liahona, mars 2022.
Sista dagars heliga berättar: Kvinnor av tro
Våra andar förenade i sång
Språkbarriären försvann, för vi visste vem och vad vi sjöng om.
När jag och min vän gick ombord på jumbojeten i Seoul i Sydkorea nickade vi hej till den mormoderliga koreanska kvinnan som satt närmast gången. Min vän och jag klämde oss sedan förbi henne och satte oss på våra egna säten – min vän i mitten och jag vid fönstret.
Vi hade bara varit i luften några minuter när jag hörde de mjuka tonerna av en psalm. Jag kände igen den som ”O store Gud”1 som är välkänd i många kristna samfund och som jag nyligen hade lärt mig utantill.
Jag tittade mig diskret omkring för att se varifrån ljudet kom. När jag gjorde det märkte jag att den koreanska kvinnan på vår rad hade en liten psalmbok i handen – med koreanska bokstäver – från sin protestantiska kyrka.
Jag bytte snabbt plats med min vän och började tyst sjunga tillsammans med kvinnan, till vår gemensamma glädje. Hon pratade ingen engelska och jag kan varken prata eller läsa koreanska. Men jag kan läsa noter.
Så när hon bläddrade i sin psalmbok tittade jag på den första raden av noter och nickade om jag kände igen psalmen. Sedan nynnade jag en ton och vi började sjunga, hon på koreanska och jag på engelska. Hon sjöng melodin och jag sjöng harmonin.
Snart började andra passagerare i raderna framför, bakom och vid sidan av oss att sjunga med. I nästan en timme sjöng vår improviserade kör flera vanliga kristna psalmer på våra modersmål. Språkbarriären försvann genom musiken och det faktum att vi visste vem och vad vi sjöng om. Våra själar förenades i sång.
Innan flygvärdinnorna serverade middagen var vår sista psalm ”Stilla natt”2 – och det var bara mitten av oktober.
Sedan den upplevelsen har jag tänkt på hur ovanligt men ändå underbart det var att en grupp främlingar förenade sina röster i psalmer på ett jetplan högt över Stilla havet.
Jag får fortfarande en klump i halsen varje gång jag sjunger ”O store Gud” och ”Stilla natt”. Jag kan inte sjunga de psalmerna utan att tänka på den koreanska kvinnan och musikens gåva som gjorde det möjligt för oss att dela vår gemensamma tro på vår Frälsare, Jesus Kristus.