”Jag väljer att höra honom”, Liahona, mars 2022.
Sista dagars heliga berättar: Kvinnor av tro
Jag väljer att höra honom
När en syster sa något om en kaka när hon bar vittnesbörd, tittade jag upp och började lyssna.
Jag föddes in i kyrkan, så jag var med på Primär och ungdomsaktiviteter. Jag gillade Primär tack vare sångerna och lektionerna.
Men som tonåring började jag falla ifrån efter att ha flyttat till en ny församling. Jag var med på ungdomsaktiviteterna de flesta veckor, men höll mig för mig själv och deltog inte särskilt mycket. Jag gillade inte kyrkans söndagsmöten, men jag kom då och då. Jag insåg att jag inte var riktigt omvänd till evangeliet och dess lärdomar. Jag hade inget eget vittnesbörd.
Som vanligt under ett faste- och vittnesbördsmöte vandrade mina tankar iväg. Jag lyssnade egentligen inte när församlingsmedlemmarna bar sina vittnesbörd, men jag sa amen i slutet av dem. Sedan var det en syster som gick fram till talarstolen och började bära sitt vittnesbörd. När hon sa något om en kaka, tittade jag upp och började lyssna.
”Jag pratar alltid med min himmelske Fader, till och med när jag bakar kaka”, sa hon. ”Jag ber en liten bön om att kakan ska stiga i ugnen och bli god. Jag vet att han besvarar våra böner.”
Jag tänkte inte så mycket mer på det vittnesbördet, förrän vår bil inte ville starta när vi behövde åka till affären för att köpa mat. I det ögonblicket kom jag att tänka på systerns ord. Så jag gick tillbaka till mitt sovrum för att be Gud om hjälp så att bilen skulle starta. Jag knäböjde och bad. När jag var klar tog jag bilnyckeln och satte den i tändningslåset. Och då kom svaret på min bön – ljudet av bilen som startade.
På grund av det svaret på min enkla bön, gick jag från att nästan ha fallit bort till en väg som har hjälpt mig att få ett personligt vittnesbörd och bli helt omvänd till evangeliet. Orden i min favoritprimärsång ”Jag vet han älskar mig”,1 blev mer än bara ord i en sång. De blev känslor som jag verkligen har.
Nu ber jag om allting. Och även om svaret eller tidpunkten inte alltid är vad jag önskar, väljer jag ändå att höra honom när jag minns Nephis ord: ”Men se, jag säger er att ni alltid måste be och inte tröttna” (2 Nephi 32:9).