”Ring mig först”, Liahona, mars 2022.
Sista dagars heliga berättar: Kvinnor av tro
Ring mig först
Jag är glad att jag inte förlorade chansen att hjälpa en syster som behövde mig och som jag behövde.
När jag var en ung mamma med mitt första barn gick min man fortfarande på college. Vi arbetade båda deltid för att klara oss.
Jag såg fram emot en ledig dag från jobbet och hade planerat att titta på en gammal film på teve. Det här var före dvd-skivor och streamingtjänster.
Filmen började på en perfekt tid – 10.00 – när vår son sov. Den hade Cary Grant i huvudrollen, en av mina favoriter bland amerikanska filmstjärnor.
Kvällen före min efterlängtade lediga dag ringde församlingens hjälpföreningspresident. En syster i vår församling hade drabbats av en lindrig stroke och behövde tas om hand dagen därpå tills hennes son kom tillbaka från jobbet.
”Jag skulle göra det själv, men jag har folk på besök”, sa hjälpföreningspresidenten. Hon förklarade att hon inte hade någon annan att fråga och erbjöd sig att passa vår son medan jag tog hand om systern. Jag gick motvilligt med på det.
Nästa morgon lämnade jag av vår son och åkte hem till systern. Hon hette Louise, och jag kände plötsligt en stark tillgivenhet för henne. Hon var gammal nog att vara min farmor, som nyligen hade dött.
Jag hjälpte Louise att klä på sig och lagade sedan frukost till henne. Hon sjönk ner i en fåtölj och satte på teven. Snart var klockan 10.00. Medan hon bläddrade genom kanalerna med fjärrkontrollen sa hon: ”Den här teven har inget att erbjuda.”
Jag tvekade och sa sedan: ”Det är en film med Cary Grant på kanal 11.”
”Jaså”, sa hon. ”Jag älskar Cary Grant!”
Vi tittade på filmen och njöt i fulla drag. Efteråt berättade hon lite om sitt liv när hon var i min ålder. Hon berättade om sin son och jag berättade om min. Hon pratade om kyrkan och hur mycket hon saknade den.
När hennes son kom lovade jag att komma tillbaka. Jag sa till hjälpföreningspresidenten att hon skulle ringa mig först om Louise någonsin behövde någon.
Någon gång under de följande två veckorna drabbades Louise av ytterligare en stroke och avled innan jag fick tillfälle att träffa henne igen. Vi hade bara delat nio timmar och en film, men hon blev en kär vän. Jag tänker ofta på henne.
Jag är tacksam för att jag inte gick miste om chansen att hjälpa en syster som behövde mig – och som jag behövde, även om jag inte insåg det.