”Jesus Kristus är vår Frälsare”, Liahona, april 2023.
Jesu underverk
Jesus Kristus är vår Frälsare
Jag vittnar om att Jesus Kristus genom sin uppståndelse och återställelsen av sitt evangelium gjorde det möjligt för alla att gå genom slöjan till hans Faders närhet.
Han har uppstått, av Greg K. Olsen, kopiering förbjuden
”Varför gråter du?” frågade den uppståndne Frälsaren Maria Magdalena när hon stod utanför den tomma graven.
”Herre”, svarade hon, ”om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.”
”Maria”, sa Jesus.
”Rabbuni”, svarade hon när hon kände igen Mästaren. (Se Johannes 20:15–16.)
Från Frälsarens besök hos Maria till hans besök hos apostlarna på övervåningen (se Lukas 24:36–43), 500 bröder på samma gång (se 1 Korintierbrevet 15:6), den stora skaran på 2 500 människor i landet Ymnighet (se 3 Nephi 11:7–17), och Joseph Smith i vår tid,1 är hans uppståndelse en av de mest noggrant dokumenterade händelserna i mänsklighetens historia.
Det är också historiens viktigaste händelse.
Under sin jordiska verksamhet uppväckte Jesus Kristus en änkas son från de döda (se Lukas 7:11–15), Jairus dotter (se Markus 5:38–42) och sin vän Lasarus (se Johannes 11:39–44). Sedan, när hans jordiska verksamhet var över, och genom den kraft som Gud Fadern gav honom, uppväckte Jesus sig själv.
”Riv ner det här templet”, hade han sagt om sin kropp, ”så ska jag resa upp det på tre dagar” (Johannes 2:19, betoning tillagd).
”Fadern älskar mig”, förkunnade han också, ”därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.
Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far” (Johannes 10:17–18; betoning tillagd).
Frälsarens uppståndelse var den slutliga segern, det slutgiltiga undret,2 utfört genom förutordination, outsäglig smärta och gudomlig kraft från höjden. Genom denna ofattbara kraft – som möjliggjordes genom hans Faders kärlek, allvetande och allmakt – blev Jesus Kristus ”förstlingen” (1 Korintierbrevet 15:23) i uppståndelsen.
Vad uppståndelsen innebär för oss
Jag är tacksam för att jag var hemma den där lördagen 2005. Min första fru Dantzel och jag hade gjort våra hushållssysslor och bestämde oss för att koppla av i några minuter. Vi satt på soffan, höll varandras händer och började titta på ett program på teve.
Inom några ögonblick gled Dantzel plötsligt och oväntat fridfullt in i evigheten. Mina ansträngningar att få liv i henne visade sig vara fruktlösa. Chock och sorg överväldigade mig. Min bästa vän sedan nästan 60 år var borta.
Tio år tidigare hade jag förlorat en dotter i cancer. Emily var bara 37 år gammal. 2019 förlorade jag en andra dyrbar dotter till den fruktansvärda sjukdomen. Wendy var bara 67 år.
Vid dessa förluster var jag så tacksam för mitt vittnesbörd om Herren Jesus Kristus. I hans seger över graven ser vi löftet om vår egen uppståndelse.
Kom till mig, av Eva Timothy
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden” (Matteus 28:18), förkunnade Frälsaren efter sin uppståndelse. Den makten innefattar uppståndelsens nycklar. Jag vet att han kommer att använda dessa nycklar till att uppväcka Dantzel, Emily och Wendy, precis som han använder dessa nycklar till att uppväcka resten av den mänskliga familjen.
För Guds barn innebär uppståndelsen att åldrande, förfall och avtynande upphör. ”Detta dödliga ska iklä sig odödlighet” (Mosiah 16:10), och ”anden och kroppen ska återförenas i sin fullkomliga form” (Alma 11:43).
Uppståndelsen möjliggör också ännu en återförening – familjens återförening. Vi lever tillsammans i kärlek, så vi gråter när en närstående dör (se Läran och förbunden 42:45). Men liksom fallet var för Maria Magdalena kan våra tårar i sorg vändas till glädjetårar när vi ser framtiden ur en evig familjs perspektiv.
Genom evangeliets nya och eviga förbund vigs vi för tid och evighet i templet. När vi hedrar förbunden vi sluter där och begrundar Herrens löften till sitt förbundsfolk, förlorar vi vår rädsla för döden. I stället ser vi framåt med glädjefylld förväntan på att kunna återföras till Guds närhet med våra nära och kära.
Celestialt äktenskap är upphöjelsens förbund. Herren lovar att de som vigs på det sättet ”ska komma fram i den första uppståndelsen … och … ska ärva troner, riken, furstendömen och makter, herradömen … till deras upphöjelse och härlighet i allt” (Läran och förbunden 132:19).
Ändamålen med skapelsen, fallet och försoningen sammanstrålar i templen. Världen behöver den här tröstande kunskapen. Det är därför vi samlar Israel.
Förbered dig för din eviga framtid
Dantzels och mina döttrars bortgång påminner mig om en viktig sanning: ”Detta liv är tiden för människorna att bereda sig att möta Gud, ja se, detta livets dag är dagen för människorna att utföra sina verk” (Alma 34:32).
Under hela sitt liv förberedde sig Dantzel för att återvända till sitt himmelska hem. Hon visste att hennes tid på jorden var dyrbar. Hon levde varje dag som om den var hennes sista.
Job frågade: ”Kan en människa som en gång dött få liv igen?” (Job 14:14). Tack vare Jesu Kristi försoning är svaret på Jobs fråga ett otvetydigt ja! Vi kommer att uppstå. Frågan som var och en av oss måste besvara är: ”Är jag redo att leva i Guds närhet efter min uppståndelse?”
En del av Guds barn lever som om de inte planerar att dö. Andra lever som om de inte kommer att stå till svars för sina handlingar. Fattar vi beslut för evigheten eller endast för i dag? Vi kan inte prioritera det timliga i den här världen och vara förberedda för det som är evigt i nästa värld.
En del av oss kommer att leva långa liv, en del av oss kommer att leva korta liv. Långa eller korta – våra dagar är räknade. Döden är en nödvändig del av vår eviga utveckling och glädjens fullhet som väntar trofasta heliga. När vi förstår vår existens ur ett evigt perspektiv förstår vi att döden är en barmhärtig del av frälsningsplanen. Det är porten tillbaka till Guds närhet.
Döden är bara för tidig om vi är oförberedda på att möta Gud. Så vi måste förbereda oss.
Vi förbereder oss genom att fokusera på Frälsaren och hans evangelium.
Vi förbereder oss genom att utöva tro, tillämpa ”Kristi försonande blod” (Mosiah 4:2) genom omvändelse, bli döpta och ta emot den Helige Andens gåva.
Vi förbereder oss genom att ta emot vår begåvning och beseglas i det heliga templet.
Vi förbereder oss genom att låta förnuft råda över begär och ta hand om vår kropp så att vi kan ”framställa den ren inför Gud i celestiala riket”3.
Vi förbereder oss genom att utveckla kristuslika egenskaper och älska Gud och vår nästa (se Matteus 22:37–40).
Vi förbereder oss genom att hedra våra förbund, låta Gud råda i våra liv, samla Israel på båda sidor om slöjan och hålla ut intill slutet av våra dagar.
Jesus visar sig för de fem hundra, av Grant Romney Clawson
Ett apostoliskt vittnesbörd
Vid Frälsarens död skakade jorden, klipporna rämnade, gravarna öppnades och förhänget i templet i Jerusalem brast ”i två delar, uppifrån och ända ner” (Matteus 27:51; se även Markus 15:38; Lukas 23:45).
Förhänget skilde det allra heligaste, som symboliserade Guds närhet, från resten av templet. Endast på försoningsdagen kunde den presiderande högprästen gå genom förhänget och stänka blodet från ett syndoffer för att sona för hela Israels synder.
När Jesus Kristus utgöt sitt blod utförde han den slutliga ”obegränsade försoningen” (se 2 Nephi 9:7) och uppfyllde lagen. När templets förhänge brast var det en symbol för att den store högprästen hade gått genom dödens slöja, snart skulle inträda i sin Faders närhet och hade gjort det möjligt för alla att på samma sätt gå genom slöjan in i Guds eviga närhet.4
Tillsammans med mina bröder i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum vittnar jag om att det himmelska löftet är verkligt.
Jag vittnar om att vi kan ”ha hopp om att kunna uppväckas till evigt liv, och detta tack vare [vår] tro på honom enligt löftet” (Moroni 7:41).
Jag vittnar om att tack vare Frälsarens uppståndelses och försonings underverk ska ”varje knä … böjas och varje tunga … prisa och dyrka honom. Var och en av oss kommer att stå inför Gud för att dömas efter sina gärningar och sitt hjärtas önskningar.”5
Må vi bereda oss för den härliga dagen.