”Återställa våra andliga kretsbrytare”, Liahona, april 2023.
Kom och följ mig
Återställa våra andliga kretsbrytare
Tro på Jesus Kristus ger oss kraft och styrka.
I februari 2021 var det mycket låga temperaturer i Texas. Kylan påverkade miljontals människor och ledde till trasiga rör, elavbrott och lägre temperaturer inomhus. Min dotters familj, liksom så många andra, hade ingen ström överhuvudtaget. Hon svepte in sina små barn i jackor och filtar så att de skulle hålla sig varma.
Efter flera dagar under extremt kalla omständigheter upptäckte min dotter att det lyste i en grannlägenhet. Hon var tacksam över att få veta att elen hade kommit tillbaka. Men hon blev chockad när hon upptäckte att den faktiskt hade kommit tillbaka för flera dagar sedan. Hon hade inte märkt att en kretsbrytare hade löst ut. Det fanns ström. Hon behövde helt enkelt slå på kretsbrytaren igen!
När jag tänkte på min dotters upplevelse insåg jag att var och en av oss också har vad vi kan kalla en ”andlig kretsbrytare”.
Världens ljus, av Brent Borup
Fullkomlig kraft
När vi utövar tro på Jesus Kristus får vi en enorm kraft från Gud. Dag för dag kan den kraften flöda in i våra liv. Vi kanske blir så vana vid den att vi inte ens märker det. Hans kraft är alltid där för oss. Men ibland drabbas vi av en andlig kris och undrar om kraften har gått förlorad. Vid sådana tillfällen måste vi utöva tro så att vi kan fortsätta att ta emot hans utlovade kraft. Genom att göra det kan vi säga att vi återställer vår andliga kretsbrytare.
”Det är vår tro som frigör Guds kraft i våra liv”, har president Russell M. Nelson sagt. Han sa även: ”Herren kräver inte fullkomlig tro för att ge oss tillgång till hans fullkomliga kraft. Men han ber oss dock att tro.”1 Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Det handlar inte om storleken på din tro eller nivån på din kunskap – det handlar om den integritet du visar mot den tro du har och den sanning du redan känner till.”2
När vi väljer att tro på Kristus kan vi räkna med hans kraft att hjälpa oss – vilken nivå vår tro än har.
Mason fick diagnosen skelettcancer vid 14 års ålder och mötte prövningen med tro. Hans mamma berättar: ”Mason kämpade fortfarande med rädsla, men han valde att inte låta den begränsa hans tro och kärlek.”
Foto med tillstånd av Masons familj
Ett val att möta rädsla med tro
I augusti 2021 träffade min fru och jag ett fint par vars vänskap vi kommit att värdesätta. Deras son Mason hade just blivit diagnostiserad med en ovanlig skelettcancer som kallas osteosarkom. Före diagnosen verkade han vara en frisk 14-åring med ett smärtande ben och en smutsig basebolluniform efter att ha glidit in på hemplattan.
Men inom kort verkade Masons liv vändas upp och ned. Han kastades abrupt in i överväldigande läkarsamtal om cellgiftsbehandling, strålning, operationer, möjlig amputation och förväntad livslängd. Hans mamma beskriver vad som hände när läkarna frågade om han ville veta hur sannolikt det var att han skulle överleva: ”Efter en lång tystnad där han gick igenom nya och överväldigande känslor föll tårar tyst till golvet. Han svarade djärvt: ’Nej, tack! Det behövs inte!’ Med de få orden började han resolut avgöra hur han skulle bemöta den här prövningen.”
Äldste Neil. L Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Tron kräver aldrig svar på alla frågor, men söker tillförsikt och mod att gå framåt, och medger ibland att ’jag vet inte allting men jag vet tillräckligt för att fortsätta på lärjungeskapets stig.’”3 Tro visar sig när vi väljer att gå framåt, utan att veta vad som kommer härnäst.
Masons cancer var aggressiv. Hans kropp gjorde uppror mot varje livsförlängande behandling. Hans mamma berättar: ”Vi hade en överväldigande önskan att stanna tiden, men tiden gick och vi upplevde en förlust av allt som hade varit normalt.” Hon fortsätter: ”Tillsammans med den förkrossande rädslan för framtiden såg vi också hur styrka, kraft och frid skapades bortom våra jordiska förmågor. Vi hade ingen annan förklaring än den här: Gud förstärkte våra förmågor. Vi tog emot underverk, även om de skilde sig från dem vi ville ha i början.”
Vi ryggade inte
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum frågade en gång äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) vad han hade lärt sig när han led av leukemi. Äldste Maxwell svarade: ”Jag har lärt mig att det är viktigare att inte rygga än att överleva.”4 Att välja att inte rygga kräver handling även när man är rädd. Men den nedkallar kraft bortom jordelivets förmåga.
Jesaja undervisade: ”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka” (Jesaja 40:29). När Almas folk ställdes inför till synes oöverstigligt lidande tröstade Herren dem på grund av deras tro på honom. De underkastade sig hans vilja och fick styrka att bära de bördor som lagts på dem. (Se Mosiah 24:13–16.)
Styrka i sorgen
Masons mamma berättar: ”En kväll gick Mason förbi sovrummet där jag bad med hans åttaåriga syster. Genom tårarna uttryckte hon sin oro för sin bror. Jag höll om henne hårt och vi grät tillsammans. Mason knäböjde bredvid oss och höll om oss båda med sina försvagande armar. Han valde att kliva in i obekväma känslor och lägga undan sin personliga rädsla så att han kunde hjälpa sin syster och mig. Han stärkte oss så att vi kunde möta vår sorg genom att förena sig med oss i vår sorg.”
Mason med sin familj
Foto med tillstånd av Masons familj
I skrifterna står det att Helamans söner ”tänkte mer på sina fäders frihet än på sina egna liv” (Alma 56:47). De fokuserade mer på sin kärlek till sin familj än på sina egna omständigheter. Mason fann också styrka utöver sin egen genom att prioritera sin kärlek till sin familj framför sina egna känslor, rädslor och tvivel.
”Mason insåg att han inte behövde vänta tills han blev botad för att hans tro skulle stärkas”, säger hans mamma. ”Han kunde lita på Gud, och det gjorde att han kunde lossa greppet om sin sårbarhet. Jag såg underverk ske i vår familj och till och med i samhället när Gud hjälpte oss se att kärlek var – och är – mäktigare än rädsla. Mason kämpade fortfarande med rädsla, men han valde att inte låta den begränsa hans tro och kärlek.”
Tro är ingen engångshändelse. Dagliga beslut att lita på Gud, som fattas om och om igen, binder oss till honom och hans kraft.
Bara sex månader efter att han fått sin diagnos tog Mason modigt examen från jordelivet. Han valde gång på gång att låta Gud råda och befriades från all sin fruktan.
Tro till att förflytta berg
De som väljer tro på Kristus kan se fram emot dessa underbara, välkomnande ord från vår Frälsare: ”Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” (Matteus 25:23).
President Nelson har kärleksfullt påmint oss om att vi under kommande dagar kommer att behöva Guds kraft.5 Den kraften är tillgänglig för alla som strävar framåt med tro på Kristus. Oavsett vilka prövningar vi har är svaret att slå på vår andliga kretsbrytare och förlita oss på hans kraft.
”Genom er tro”, sa president Nelson, ”kommer Jesus Kristus att öka er förmåga att flytta bergen i ert liv, trots att era personliga utmaningar kan tyckas vara lika stora som Mount Everest.
Era berg är kanske ensamhet, tvivel, sjukdom eller andra personliga problem. Era berg ser olika ut, och ändå är svaret på var och en av era utmaningar att öka er tro.”6