Fortsätt bara framåt – med tro
När vi utövar tro på vår Frälsare Jesus Kristus får vi hjälp att övervinna missmod oavsett vilka hinder vi möter.
Äldste George A. Smith, som var apostel, fick ett råd av profeten Joseph Smith under en mycket svår tid: ”Han sa till mig att jag aldrig, oavsett vilka svårigheter som omger mig, skulle bli modfälld. Om jag så sänktes ner i det djupaste gruvschaktet i Nova Scotia och Klippiga bergen staplades upp ovanpå mig, så borde jag inte tappa modet utan uthärda, utöva tro och vara tapper, och då skulle jag hamna högst upp på toppen till slut.”1
Hur kunde profeten Joseph säga så – till någon som led? Eftersom han visste att det var sant. Han hade upplevt det. Joseph upplevde flera gånger allvarliga svårigheter i livet. Men när han utövade tro på Jesus Kristus och hans försoning och bara fortsatte framåt övervann han hinder som verkade oöverstigliga.2
I dag vill jag förnya Josephs vädjan om att inte låta missmodet överväldiga oss när vi står inför besvikelser, smärtsamma upplevelser, våra egna brister eller andra utmaningar.
När jag säger missmod talar jag inte om de tyngre utmaningarna i en klinisk depression, ångeststörningar eller andra sjukdomar som kräver specialistbehandling.3 Jag talar bara om det gamla vanliga missmodet som följer med livets upp- och nedgångar.
Jag inspireras av mina hjältar som bara fortsätter framåt – med tro – oavsett vad som händer.4 I Mormons bok läser vi om Zoram, Labans tjänare. När Nephi fick tag i mässingsplåtarna stod Zoram inför valet mellan att följa med Nephi och hans bröder in i vildmarken eller kanske förlora livet.
Vilket val! Zoram lutade först åt att fly, men Nephi höll fast honom och svor en ed på att om han följde med dem skulle han vara fri och ha en plats i familjen. Zoram tog mod till sig och följde med dem.5
Zoram genomled många svårigheter i sitt nya liv, men han strävade framåt med tro. Det finns inga indikationer på att Zoram höll fast vid det förflutna eller hyste bitterhet mot Gud eller andra.6 Han var en sann vän till Nephi, en profet, och han och hans efterkommande levde i frihet och välgång i det utlovade landet. Det som hade varit ett enormt hinder på Zorams stig ledde i slutändan till rika välsignelser, tack vare hans trofasthet och villighet att bara fortsätta framåt – med tro.7
Nyligen lyssnade jag på en modig syster som berättade om hur hon höll ut i svårigheter.8 Hon hade en del utmaningar, och en söndag satt hon på Hjälpföreningen och lyssnade på en lärare som hon trodde levde det perfekta livet – helt annorlunda än hennes eget. Hon var trött och missmodig. Hon kände att hon inte dög – eller ens hörde dit – så hon reste sig och gick, och tänkte aldrig komma tillbaka till kyrkan igen. När hon gick mot sin bil kände hon en tydlig maning: ”Gå in i kapellet och lyssna på talaren på sakramentsmötet.” Hon ifrågasatte maningen men kände den igen starkt, så hon gick in på mötet.
Budskapet var exakt vad hon behövde. Hon kände Anden. Hon visste att Herren ville att hon skulle stanna hos honom, vara hans lärjunge och närvara i kyrkan, så det gjorde hon.
Gissa vad hon var tacksam för? Att hon inte gav upp. Hon fortsatte bara framåt – med tro på Jesus Kristus, även när det utmanade henne, och hon och hennes familj välsignas rikligt allteftersom hon strävar framåt.
Himlens och jordens Gud hjälper oss övervinna missmod och de eventuella hinder vi möter om vi ser till honom, följer den Helige Andens maningar9 och bara fortsätter framåt – med tro.
Tack och lov kan Herren stärka vår tro när vi är svaga och oförmögna. Han kan öka vår kapacitet utöver vår egen. Jag har upplevt det. För mer än 20 år sedan kallades jag oväntat till områdessjuttio, och jag kände mig väldigt otillräcklig. Efter mina träningsuppdrag skulle jag presidera vid min första stavskonferens.10 Stavspresidenten och jag planerade noggrant varje detalj. Strax före konferensen ringde president Boyd K. Packer, som då var tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, för att fråga om han kunde följa med. Jag blev förvånad och tackade förstås ja. Jag frågade hur han ville att vi skulle göra, eftersom han skulle presidera. Han föreslog att vi skulle skrota planerna och förbereda oss för att följa Anden. Tack och lov hade jag fortfarande 10 dagar på mig att studera, be och förbereda mig.
Med öppen agenda satt vi på podiet 20 minuter innan ledarskapsmötet började. Jag lutade mig mot stavspresidenten och viskade: ”Det här är en underbar stav.”
President Packer armbågade mig försiktigt och sa: ”Inget prat.”
Jag slutade prata och kom att tänka på hans generalkonferenstal ”Vördnad öppnar uppenbarelsens kanaler”.11 Jag lade märke till att president Packer skrev ner skriftställehänvisningar. Anden bekräftade för mig att han tog emot maningar inför mötet. Min lärandeupplevelse hade bara börjat.
President Packer talade under de första 15 minuterna och betonade vikten av att leda alla möten enligt den Helige Andens vägledning.12 Sedan sa han: ”Vi får nu höra från äldste Cook.”
På väg till talarstolen frågade jag hur länge han ville att jag skulle tala och om det fanns ett ämne han ville att jag skulle ta upp. Han sa: ”Ta 15 minuter och gör det du känner dig inspirerad att göra.” Jag tog cirka 14 minuter och berättade om allt jag hade i sinnet.
President Packer ställde sig upp igen och talade i ytterligare 15 minuter. Han läste det här skriftstället:
”Höj era röster för dessa människor, uttala de tankar som jag ska lägga i era hjärtan, och ni ska inte komma på skam inför människorna,
för det ska … i samma ögonblick, bli er givet vad ni ska säga.”13
Sedan sa han: ”Vi får nu höra från äldste Cook.”
Jag var chockad. Jag hade aldrig tänkt mig möjligheten att jag skulle bli ombedd att tala två gånger på ett och samma möte. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Jag bad innerligt och litade på Herrens hjälp och välsignades på något sätt med en tanke, ett skriftställe, och kunde tala i ytterligare 15 minuter. Jag satte mig ner helt utmattad.
President Packer talade igen i 15 minuter om att följa Anden, och berättade om Paulus undervisning om att vi inte skulle tala med ”ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss”.14 Som ni förstår kände jag mig överväldigad när han kände sig manad att för tredje gången säga: ”Vi får nu höra från äldste Cook.”
Jag var tom. Jag hade ingenting. Jag visste att det var dags att utöva mer tro. Sakta gick jag fram till talarstolen och vädjade till Gud om hjälp. När jag klev fram till mikrofonen välsignade Herren mig mirakulöst så att jag kunde framföra ytterligare ett 15 minuters budskap.15
Mötet tog äntligen slut, men jag insåg snabbt att mötet för vuxna skulle börja om en timme. Å nej! Liksom Zoram ville jag verkligen fly, men precis som Nephi högg tag i honom, visste jag att president Packer skulle hugga tag i mig. Mötet för vuxna följde samma mönster. Jag talade tre gånger till. Nästa dag under det allmänna mötet talade jag en gång.
Efter konferensen sa president Packer varmt: ”Det gör vi om någon gång.” Jag älskar president Boyd K. Packer och uppskattar allt jag lärde mig.
Vet ni vad jag är tacksam för? Att jag inte gav upp – eller kämpade emot. Om jag hade gett efter för min innerliga önskan att fly de där mötena skulle jag ha missat tillfället att öka min tro och få ta emot ett rikt flöde av kärlek och stöd från min himmelske Fader. Jag lärde mig om hans nåd, Jesu Kristi mirakulösa möjliggörande kraft och försoning, och om den Helige Andens kraftfulla inflytande. Trots min svaghet16 lärde jag mig att jag kan tjäna; jag kan bidra när Herren står vid min sida om jag bara fortsätter framåt – med tro.
Oavsett hur stora, omfattande och allvarliga de utmaningar vi möter i livet är, så har vi alla tillfällen då vi känner för att sluta, gå därifrån, fly eller kanske ge upp. Men när vi utövar tro på vår Frälsare Jesus Kristus får vi hjälp att övervinna missmod oavsett vilka hinder vi möter.
Frälsaren fullbordade det verk han fick att utföra, och han har på samma sätt makten att hjälpa oss att fullborda det verk vi har fått.17 Vi kan välsignas med att gå framåt längs förbundsstigen, oavsett hur stenig den blir, och till slut få ta emot evigt liv.18
Som profeten Joseph Smith sa: ”Stå fast, ni Guds heliga, härda ut ännu en liten tid så ska livets storm vara över och ni blir belönade av den Gud, vars tjänare ni är.”19 I Jesu Kristi namn, amen.