Hur vi kan finna personlig frid
Jag ber att ni må finna frid, hjälpa många andra finna den och föra den vidare.
Mina kära bröder och systrar, vi har välsignats av de inspirerade lärdomarna och den vackra musiken som har berört oss under detta inledande generalkonferensmöte. Vi tackar för ert deltagande och för er tro.
I dag ska jag tala om vad jag har lärt mig om underverket att finna personlig frid, oavsett vilka våra omständigheter är. Frälsaren vet att alla vår himmelske Faders barn längtar efter frid, och han sa att han kunde ge den till oss. Ni minns Jesu Kristi ord som upptecknats i Johannesevangeliet: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”1
Det han menar med frid och hur han kan ge den uppenbaras genom deras omständigheter som hörde honom säga dessa ord. Lyssna till redogörelsen i Johannesevangeliet om höjdpunkten av Kristi verksamhet. Ondskans starka makter hotade honom och skulle snart hota hans lärjungar.
Här är Frälsarens ord:
”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.
Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, som ska vara hos er för alltid:
sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er.
Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.
Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva.
Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er.
Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom.
Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ’Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?’
Jesus svarade: ’Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.
Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Ordet som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.
Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er.
Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.
Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.’”2
Jag har lärt mig åtminstone fem sanningar av den lärdomen från Frälsaren.
För det första: Fridens gåva ges efter att vi har tron att hålla hans bud. För dem som är förbundsmedlemmar i Herrens kyrka är lydnad något vi redan har gett löfte om.
För det andra: Den Helige Anden ska komma och vara hos oss. Herren säger att om vi fortsätter att vara trofasta så kommer den Helige Anden att förbli i oss. Det är löftet i sakramentsbönen att Anden ska vara vår följeslagare och att vi ska känna hans tröst i våra hjärtan och tankar.
För det tredje: Frälsaren lovar att när vi håller våra förbund så kan vi känna Faderns och Sonens kärlek till varandra och till oss. Vi kan känna deras närhet i våra jordiska liv, precis som vi kommer att göra när vi välsignas med att vara med dem för evigt.
För det fjärde: Att hålla Herrens bud kräver mer än lydnad. Vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, vår själ och vårt förstånd.3
De som inte älskar honom håller inte hans bud. Därför kommer de inte att få fridens gåva i det här livet eller i den kommande världen.
För det femte: Det är uppenbart att Herren älskade oss tillräckligt för att betala priset för våra synder så att vi, genom vår tro på honom och vår omvändelse, genom hans försonings verkan, kan få fridens gåva som ”övergår allt förstånd”,4 i detta liv och med honom i evighet.
Några av er, kanske många, känner inte den frid som Herren lovade. Ni har kanske bett om personlig frid och andlig tröst. Ändå känner ni kanske att himlarna inte hör er vädjan om frid.
Det finns en fiende till era själar som inte vill att ni, och de ni älskar, ska finna frid. Han kan inte få den. Han arbetar med att förhindra er från att ens vilja finna den frid som Frälsaren och vår himmelske Fader vill att ni ska ha.
Satans ansträngningar med att så hat och stridigheter omkring oss verkar öka. Vi ser bevis på att det händer i länder och städer, i grannskap, i elektroniska medier och i hela världen.
Men det finns ändå skäl för optimism: att Kristi ljus finns i varje nyfött barn. Med den universella gåvan kommer en känsla för vad som är rätt, en önskan att älska och bli älskad. Det finns en medfödd känsla för rättvisa och sanning i varje Guds barn när han eller hon kommer till jorden.
Vår optimism vad gäller personlig frid för dessa barn ligger i de människor som tar hand om dem. Om de som uppfostrar dem och tjänar dem har strävat efter att motta fridens gåva från Frälsaren så kommer de, genom personliga exempel och ansträngningar, att uppmuntra barnets tro så att de kan få fridens himmelska gåva.
Det är det som skriftstället lovar: ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.”5 Det kräver att den som ansvarar för barnets omvårdnad är värdig fridens gåva.
Sorgligt nog har vi alla känt smärtan när barn som uppfostrats av inspirerade föräldrar, ibland en ensam förälder, senare väljer att efter en livstid av tro och frid ta sorgens väg.
Även när denna sorg inträffar så känner jag en optimism tack vare ännu en gåva från Herren. Det är denna: att han har gett oss många som skapar frid bland hans betrodda lärjungar. De har känt Guds frid och kärlek. De har den Helige Anden i sina hjärtan, och Herren kan leda dem så att de når ut till de får som gått vilse.
Jag har sett det under min livstid och i hela världen. Ni har också sett det. När ni ibland leds till att rädda någon kan det kännas som en slump.
En gång frågade jag helt enkelt någon jag träffade på en resa: ”Skulle du vilja berätta lite om din familj?” Samtalet ledde till att jag bad att få se en bild av hennes vuxna dotter, som hon sa hade det svårt. Jag slogs av godheten i ansiktet på flickan på bilden. Jag kände mig manad att fråga om jag kunde få hennes e-postadress. Dottern hade vid det tillfället gått vilse och undrade om Gud hade något budskap till henne. Det hade han. Det var det här: ”Herren älskar dig. Det har han alltid gjort. Herren vill att du kommer tillbaka. Dina utlovade välsignelser gäller fortfarande.”
Medlemmar i hela kyrkan har känt Herrens personliga gåva av frid. Han uppmuntrar alla att hjälpa andra få möjligheten att komma till honom och själva kunna få samma frid. De väljer i sin tur att söka inspiration för att veta hur de kan ge den gåvan till andra.
Det uppväxande släktet blir den kommande generationens vårdare. Multiplikatoreffekten kommer att åstadkomma ett underverk. Den kommer att sprida sig och växa med tiden och Herrens rike på jorden kommer att vara förberett och redo att hälsa honom med hosiannarop. Det kommer att vara frid på jorden.
Jag bär mitt fasta vittnesbörd om att Frälsaren lever och att han leder den här kyrkan. Jag har känt hans kärlek i mitt liv och hans kärlek och omsorg för alla vår himmelske Faders barn. Frälsarens inbjudan att komma till honom är ett erbjudande om frid.
President Russell M. Nelson är Guds levande profet för hela jorden. Han har sagt: ”Jag ger er min försäkran att oavsett världens tillstånd och era personliga omständigheter, så kan ni möta framtiden med optimism och glädje.”6
Jag vill uttrycka min kärlek till er. Er stora tro och kärlek når människor och låter Herren förändra hjärtan och därmed få en önskan att erbjuda andra fridens gåva som övergår allt förstånd.
Jag ber att ni må finna frid, hjälpa många andra finna den och föra den vidare. Det kommer att bli tusen underbara år av frid när Herren kommer igen. Det vittnar jag om i glädje och i Jesu Kristi namn, amen.