Efter den fjärde dagen
När vi går framåt med tro på Jesus Kristus, så kommer den fjärde dagen alltid. Han kommer alltid till vår hjälp.
Som vi blev påminda om i morse är det palmsöndagen i dag, vilket markerar Frälsarens segerrika intåg i Jerusalem och början av stilla veckan som föregick hans stora försoning, som skulle innefatta hans lidande, korsfästelse och uppståndelse.
Kort före sitt förutsagda intåg i staden var Jesus Kristus fullt engagerad i sitt arbete då han fick bud från sina kära vänner Marta och Maria om att deras bror Lasarus var sjuk.1
Fastän Lasarus sjukdom var allvarlig ”stannade [Herren] ändå två dagar där han var. Därefter sade han till sina lärjungar: ’Låt oss gå tillbaka till Judeen.’”2 Innan de började resa till hans vänners hem i Betania ”sade Jesus helt öppet till [sina lärjungar]: ’Lasarus är död.’”3
När Jesus kom fram till Betania och mötte först Marta och sedan Maria, hälsade båda honom – kanske i frustration över hans sena ankomst – med orden: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.”4 Marta utbrast vidare: ”Han luktar redan. Det är fjärde dagen.”5
Dessa fyra dagar hade stor betydelse för Marta och Maria. Enligt vissa rabbinska meningsriktningar trodde man att den dödes ande stannade kvar vid kroppen i tre dagar, vilket gav hopp om att liv fortfarande var möjligt. Men den fjärde dagen var hoppet ute, kanske för att kroppen då började ruttna och ”lukta”.6
Marta och Maria var förtvivlade. ”När Jesus såg hur [Maria] grät … blev han djupt rörd och skakad i sin ande
och frågade: ’Var har ni lagt honom?’ De svarade: ’Herre, kom och se.’”7
Det är i detta ögonblick som vi får se ett av de största underverken i Frälsarens jordiska verksamhet. Först sa Herren: ”Ta bort stenen!”8 Sedan, efter att ha tackat sin Fader ”ropade han med hög röst: ’Lasarus, kom ut!’
Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: ’Gör honom fri och låt honom gå.’”9
Liksom Marta och Maria har vi möjlighet att uppleva allt av jordelivet, även möda10 och svaghet.11 Var och en av oss kommer att uppleva den hjärtesorg som följer på förlusten av någon vi älskar. Vår jordiska resa kan innefatta personlig sjukdom eller tärande sjukdom hos en närstående; depression, ångest eller andra psykiska hälsoproblem; ekonomiska svårigheter; svek; synd. Och ibland åtföljs dessa av känslor av hopplöshet. Jag är likadan. Liksom er har jag upplevt en myriad av utmaningar som förväntas finnas i det här livet. Jag dras till den här berättelsen om Frälsaren och vad den lär mig om vårt förhållande med honom.
I vår största oro söker vi – liksom Marta och Maria – Frälsaren eller ber Fadern om hans gudomliga ingripande. Berättelsen om Lasarus lär oss principer som kan tillämpas i våra egna liv när vi ställs inför våra individuella utmaningar.
När Frälsaren kom fram till Betania hade alla förlorat hoppet om att Lasarus kunde bli räddad – det hade gått fyra dagar och han var borta. Ibland i våra egna utmaningar kan det kännas som om Kristus kommer för sent, och vårt hopp och vår tro kan till och med kännas hotade. Jag intygar och vittnar om att när vi går framåt med tro på Jesus Kristus, så kommer alltid den fjärde dagen. Han kommer alltid till vår hjälp eller till att väcka hoppet till liv igen. Han har lovat:
”Låt inte era hjärtan oroas.”12
”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”13
Ibland verkar det som om han inte kommer till oss förrän på den bildliga fjärde dagen, när allt hopp verkar vara ute. Men varför så sent? President Thomas S. Monson lärde: ”Vår himmelske Fader, som ger oss så mycket att glädjas över, vet också att vi lär oss, växer och blir starkare av att ställas inför och klara av prövningarna vi måste gå igenom.”14
Till och med profeten Joseph Smith ställdes inför en enorm fjärdedag-upplevelse. Kommer ni ihåg hans bön? ”O Gud, var är du? Och var är förhänget som täcker ditt gömställe?”15 När vi litar på honom kan vi förvänta oss ett liknande svar: ”Min son [eller dotter], frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden ska endast vara ett ögonblick.”16
Ett annat budskap vi kan lära oss av berättelsen om Lasarus är vilken vår egen roll kan vara i det gudomliga ingripande vi söker. När Jesus närmade sig graven sa han först till dem som var där: ”Ta bort stenen!”17 Med den makt Frälsaren hade, skulle inte han mirakulöst ha kunnat flytta på stenen utan ansträngning? Det hade varit imponerande att se och en oförglömlig upplevelse, ändå sa han till de andra: ”Ta bort stenen!”
För det andra, ”ropade [Herren] med hög röst: ’Lasarus, kom ut!’”18 Hade det inte varit mer imponerande om Herren själv mirakulöst hade ställt Lasarus vid öppningen så att han genast blev synlig för folkmängden när stenen flyttades?
För det tredje, när Lasarus kom ut var det ”med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: ’Gör honom fri och låt honom gå.’”19 Jag är säker på att Herren hade förmåga att få Lasarus att stå vid öppningen, redan ren och nåbar med sina bindlar prydligt vikta.
Vad är poängen med att belysa de här aspekterna? Alla dessa tre saker hade något gemensamt – inga av dem krävde att Kristi gudomlig kraft användes. Det som hans lärjungar kunde göra, bad han dem att göra. Lärjungarna var definitivt kapabla att flytta stenen själva; Lasarus hade, efter att ha blivit uppväckt, förmågan att resa sig och ställa sig vid gravöppningen; och de som älskade Lasarus kunde absolut hjälpa honom att ta av bindlarna.
Men det var endast Kristus som hade makten och myndigheten att uppväcka Lasarus från de döda. Mitt intryck är att Frälsaren förväntar sig att vi ska göra allt vi kan göra, och så gör han det som bara han kan göra.20
Vi vet att ”tro på [Herren Jesus Kristus] är en handlingsprincip”21 och att ”underverk inte skapar tro, men stark tro utvecklas genom lydnad mot Jesu Kristi evangelium. Tro kommer med andra ord genom rättfärdighet.”22 När vi strävar efter att handla rättfärdigt genom att ingå och hålla heliga förbund och tillämpa Kristi lära i våra liv, kommer vår tro inte bara vara tillräcklig för att bära oss genom den fjärde dagen, utan med Herrens hjälp kommer vi också att kunna flytta stenar som ligger i vägen, resa oss ur förtvivlan och göra oss fria från allt som binder oss. Även om Herren förväntar sig att vi ska ”göra allt det som står i vår makt”,23 så kom ihåg att han ger den hjälp som behövs i allt detta när vi förtröstar på honom.
Hur kan vi flytta stenarna och bygga på hans klippa?24 Vi kan följa profeternas råd.
Till exempel: I oktober vädjade president Russell M. Nelson till oss att ta ansvar för vårt eget vittnesbörd om Frälsaren och hans evangelium, att kämpa för det och ge det näring, att ge det sanning och att undvika att förorena det med falska filosofier från icke-troende. Han lovade: ”När ni gör det till högsta prioritet att ständigt stärka era vittnesbörd om Jesus Kristus bör ni vara uppmärksamma på att underverk kommer att ske i era liv.”25
Det här klarar vi!
Hur kan vi bildligt talat stå upp och komma ut? Vi kan glatt omvända oss och välja att lyda buden. Herren sa: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom.”26 Vi kan sträva efter att omvända oss dagligen och glatt gå framåt med ett villigt hjärta fyllt av kärlek till Herren.
Det här klarar vi!
Hur kan vi med Herrens hjälp göra oss fria från allt som binder oss? Vi kan avsiktligt binda oss först och främst till vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus genom förbund. Äldste D. Todd Christofferson har sagt: ”Vilken är källan till [vår] moraliska och andliga kraft och hur uppnår vi den? Källan är Gud. Vi har tillgång till den kraften genom våra förbund med honom … I dessa gudomliga överenskommelser förbinder Gud sig att upprätthålla, helga och upphöja oss i utbyte mot att vi förpliktar oss att tjäna honom och hålla hans bud.”27 Vi kan ingå och hålla heliga förbund.
Det här klarar vi!
”Ta bort stenen!” ”Kom ut!” ”Gör honom fri och låt honom gå.”
Råd, bud och förbund. Det här klarar vi!
Äldste Jeffrey R. Holland har lovat: ”Vissa välsignelser kommer snart, andra kommer sent, vissa kommer inte förrän i himlen – men de kommer förvisso till dem som omfattar Jesu Kristi evangelium.”28
Och slutligen: ”Var därför vid gott mod och frukta inte, för jag, Herren, är med er och ska stå vid er sida.”29
Detta intygar och vittnar jag om i hans heliga namn som alltid ska komma, nämligen Jesus Kristus, amen.