Kapitel 17

Sprida evangeliet

Hur kan vi fullgöra vårt gudagivna ansvar att sprida evangeliet till andra människor?

Inledning

Då och då färdades äldste Gordon B Hinckley, dåvarande medlem i de tolvs kvorum, och hans hustru, Marjorie, tillsammans med president och syster Harold B Lee. “Vid två olika tillfällen reste vi tillsammans med president och syster Lee till England, Tyskland, Österrike, Italien och det heliga landet, där vi träffade missionärer, medlemmar, ungdomar och militärer”, sade syster Hinckley. “De var de mest älskvärda, artiga och vänliga reskamrater man kan tänka sig.

En söndag befann vi oss i England. Det hade varit en dag fylld med aktiviteter: två konferenssessioner och en brasafton på kvällen. När vi återvände till hotellet omkring 21.30 var vi dödströtta och hungriga. Vi gick in i hotellets restaurang för att få något att äta. Dagen var över - vi kunde koppla av. Det var åtminstone vad jag trodde. I nästa ögonblick stod servitrisen med pennan redo för att skriva ner vår beställning. President Lee tittade upp på henne och sade: ‘Vilken kyrka tillhör du?’ Dagen var inte över för honom. Han hade gett sig in på ett omvändelseföretag. Innan måltiden var över hade han fått veta allt om denna unga kvinna. Hon hade förlorat sin make och var ensam och rädd. Hon lovade att träffa missionärerna och lära sig mer. Det var vackert att se kyrkans president praktisera det som han hade predikat om hela den dagen. När servitrisen (en kvinna på omkring trettiofem år) fick veta att den man som hon hade samtalat med var president, siare och uppenbarare för Jesu Kristi Kyrka, kunde hon knappt tro att en sådan person tagit sig tid att samtala med någon som henne. Hon var djupt rörd.”¹

President Lee sade följande om hur vi kan dela med oss av evangeliet: “Må [vi] inse att detta är ett ansvar som Herren har gett sin kyrka i varje tidsutdelning … att undervisa varje skapelse om evangeliet för att var och en ska kunna lämnas utan ursäkt på domedagen och för att alla ska kunna återlösas från fallet och föras tillbaka till Herrens närhet.”²

Harold B Lees lärdomar

Varför är det viktigt att vi delar med oss av evangeliet till andra människor?

Vi bevarar vårt vittnesbörd genom vårt sätt att leva, genom att be och vara aktiva i kyrkan och genom att hålla Guds bud. Det är då som vi har Andens vägledning, vilket är något av det mest ovärderliga som en medlem i kyrkan kan vara i besittning av.

Alla vi som har detta vittnesbörd bör vara medvetna om vårt ansvar att vittna om Herrens gudomliga mission närhelst vi har möjlighet därtill. Om vi inriktar oss på detta får vi många tillfällen att undervisa om evangeliet, varje dag och varje timme, varhelst vi befinner oss. Om vi har levt för det, om vi har förberett oss för det och sökt efter det, kommer Anden att ge oss förmågan att undervisa. Kom ihåg att ord bara är ord när vi undervisar om evangeliet, om de inte åtföljs av Herrens Ande…

Vårt ansvar är att föra sanningens budskap till världen för att därigenom visa den att inom Jesu Kristi evangeliums lärdomar finns lösningarna på varje tänkbart problem som plågar människorna.³

Vi bör ta vara på varje tillfälle att föra kunskapen om evangeliet till andra människor - till våra mindre aktiva medlemmar i kyrkan, till våra vänner i skolan, i det militära, till de på arbetet som inte är medlemmar samt till våra grannar och vänner.

Herren gav följande uppenbarelse till profeten: “Ty det finnes ännu många på jorden ibland alla sekter, partier och religionssamfund, vilka äro förblindade av människofunder och ligga på lur för att bedraga; och många hållas borta från sanningen, blott emedan de icke veta var de skola finna den” (L&F 123:12).⁴

Det finns nog ingen mer välkommen röst för de uppriktiga i hjärtat, än rösten från den sanne budbäraren som predikar Jesu Kristi evangelium.⁵

Som ni minns berättade [äldste Charles A Callis] för oss om ett tillfälle när han begav sig till Montana för att besöka en man som varit på mission i Irland. När han hittat denne man, som nu var en gammal, gammal man, presenterade han sig själv med dessa ord: “Är du den missionär som verkade i Irland för många år sedan?” Och mannen nickade. Han frågade: “Är du den man som, när du höll ditt avskedstal på missionsfältet, sade att du trodde att dina tre år där hade varit ett misslyckande, eftersom du bara lyckats döpa en liten smutsig, irländsk pojke? Sade du det?” “Ja, jag minns att jag sade det.” Broder Callis sade: “Låt mig få presentera mig själv. Jag är Charles A Callis i de tolv apostlarnas råd i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag är den där lille smutsige, irländske pojken som du döpte medan du var missionär på Irland.” En själ som blev apostel i kyrkan och Guds rike.⁶

Ingen sträcker någonsin ut sin hand för att hjälpa någon annan utan att för egen del vinna rättigheten till en välförtjänt frälsning genom sin villighet att hjälpa andra. Glöm inte bort att vi alla är vår Faders barn, oavsett om vi är medlemmar i kyrkan eller inte. Det är dessa andra av vår Faders barn som vi måste vara mycket måna om. De är lika kära för honom som de vilka för närvarande är medlemmar i kyrkan. Om någon av oss tar på sig uppgiften att föra andra människor in i hjorden, säger Herren att han bringar frälsning till sin egen själ [se L&F 4:4]⁷

Varför är villighet att offra viktigt när vi sprider evangeliet?

Själva kärnan i det som vi kallar för kristendom har nedtecknats av författaren till Johannes evangelium, där han citerar Mästarens vittnesbörd om hans egen gudomliga mission som världens Frälsare. Dessa var hans ord:

“Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Johannes 3:16).

Således fastslogs det högsta tjänande som går att utföra här i jordelivet, nämligen att villigt offra sig för andras välfärd. Profeten Joseph Smith beskrev denna helgande process på följande sätt:

“En religion som icke fordrar att allt ska uppoffras, har aldrig kraft till att frambringa den tro, som är nödvändig för erhållandet av liv och salighet …

Gud har bestämt, att endast genom sådana uppoffringar ska människan åtnjuta evigt liv” (se Föredrag över tron, s 57, 58).

Vi skulle verkligen vara visa om vi kunde tillämpa på oss själva och våra egna liv den princip varigenom vi kan förvärva denna värdefulla gåva. Det var kung Benjamin som i sitt avslutande tal lärde sitt folk:

“… när I stånd i edra medmänniskors tjänst, [ären] I blott i eder Guds tjänst” (Mosiah 2:17) …

Att ge är därför ett uttryck för den kärlek man besitter, och när man uppriktigt ger av sig själv är det ett bevis på den personens bestående kärlek som är villig att ge på detta sätt …

Profeten Joseph Smith älskade den sanning som blivit uppenbarad för honom så högt att han var villig att offra allt han ägde i världen. Han undanhöll inte ens sitt eget liv, i den enda avsikten att kunna bära sitt vittnesbörd och att jordens nationer skulle få höra det …

När jag för några månader sedan besökte en stav blev jag ombedd att intervjua några blivande unga manliga missionärer. Jag fick av stavspresidenten veta, att efter en lång sjukhusvistelse hade en av de unga männen återhämtat sig från en svår granatchock som han fått i det militära. När jag träffade denne unge man vid intervjun frågade jag honom: “Varför vill du verka som missionär?”

Han tänkte efter en stund och sade sedan: “När jag gick in i det militära var det första gången som jag varit borta från hemmet. Jag tyckte att förhållandena var märkliga. Jag fann mig omgiven av frestelser och lockelser att synda. Jag behövde styrka att hålla mig borta från synden och därför vände jag mig till min himmelske Fader och bad till honom i tro att ge mig styrka att motstå det onda. Gud hörde min bön och gav mig styrka. När grundutbildningen var över och vi närmade oss krigsområdet hörde vi dånet från vapen som förutsade budskapet om ständig död. Jag var rädd och darrade i hela kroppen. Jag bad till Gud om mod och jag fick en sådan känsla av frid som jag aldrig upplevt tidigare … Jag blev utsedd till spejare, vilket innebar att jag gick före i de krigande styrkorna, och ibland var nästan omringad av fienden. Jag visste att det bara fanns en makt på jorden som kunde rädda mig, och jag bad om att denna makt skulle skydda mig, rädda mitt liv. Gud hörde min bön och gjorde så att jag kunde återvända till mitt kompani.”

Därefter sade han till mig: “Broder Lee, jag har allt detta att vara tacksam för. Det minsta jag kan göra är att gå ut som ambassadör för Jesus Kristus och undervisa människorna om de välsignelser som jag fick ta emot som barn i mitt hem.”

När jag lyssnade på denne unge mans trosvissa ord jämförde jag honom med dem som jag hört säga att de genom att gå ut på missionsfältet trodde att de skulle lära sig något, att de skulle få se världen, att de skulle få värdefulla erfarenheter som de personligen skulle ha nytta av …

Ett själviskt gripande efter personliga fördelar kommer inte från sanningens lärdomar utan snarare från hans lärdomar som är en fiende till sanning …

Den som är ute efter personliga fördelar är aldrig lycklig, ty framför honom finns alltid de livets hägrande horisonter som gäckar hans försök till förvärv och erövring. Den person som tjänar på ett osjälviskt sätt är den som är lycklig.⁸

I vårt missionsarbete bevittnar vi den enastående synen av unga män och unga kvinnor … som beger sig ut till jordens alla ändar, för att genom osjälviskt tjänande stå som vittnen vid alla tidpunkter och på alla platser om kyrkans gudomliga ansvar att undervisa om evangeliet.⁹

Hur kan vi undervisa om evangeliet med makt och myndighet?

Alma … och Mosiahs söner gav sig ut på mission och de utförde ett enastående tjänande som missionärer … Alma såg hur hans bröder, Mosiahs söner, gav sig iväg mot Zarahemlas land.

“Dessa Mosiahs söner voro i Almas sällskap, då ängeln först uppenbarade sig för honom. Fördenskull fröjdade Alma sig storligen, när han såg sina bröder, och vad som gjorde hans glädje ännu större var, att de fortfarande voro hans bröder i Herren, ja, de hade även vuxit starka i kunskap om sanningen, ty de voro män med sunt förstånd och de hade rannsakat skrifterna med flit på det de måtte få kännedom om Guds ord.

Men detta är icke allt. De hade hängivit sig åt bön och fasta och fördenskull hade de profetians ande och uppenbarelsens ande, och när de undervisade, gjorde de det med Guds makt och myndighet” (Alma 17:2-3).

Förstår ni nu vad det är för formel som gör att ni kan undervisa med Guds kraft och myndighet? Väx er starka i kunskap om sanningen, var män med sunt förstånd, sök flitigt i skrifterna på det att vi må ha kunskap om Guds ord. Men det är inte allt. Vi måste be, vi måste fasta och vi måste få profetians anda. När vi har gjort allt detta undervisar vi med Guds kraft och myndighet.¹⁰

Herren … sade: “Jag befaller eder, att I skolen undervisa varandra om rikets lära”, och därefter tilläde han: “Lären flitigt så skall min nåd vara med eder” (L&F 88:77-78). Jag har försökt att definiera dessa ord “flitigt” och “nåd”. Om “flit” stor det i ordboken: “Trägen och ivrig verksamhet, arbetsamhet, oförtruten strävan”, vilket är motsatsen till lathet, oförsiktighet och likgiltighet.

Jag tror att en definition av “nåd” antyds i fjärde kapitlet av Läran och förbunden, i vilket Herren gav följande löfte till dem som energiskt ägnade sig åt missionsarbete: “… se, den som brukar lien med hela sin styrka samlar ett förråd, så att han icke omkommer utan bringar frälsning till sin själ” (L&F 4:4). Den frälsande “nåden” i Herrens försonande kraft utsträcks till både givaren och till dem som tar emot evangeliets frälsande förordningar.¹¹

Slutligen tycker jag att det som står i följande skriftställe verkar vara lika viktigt eller viktigare än alla de andra:

“Anden skall givas eder genom trons bön, och om I icke mottagen Anden, skolen I icke undervisa” (L&F 42:14).

Det är möjligt för oss att ge er redskapen i missionär sprogrammets plan för hur man presenterar och studerar evangeliet, alltsammans finns där. Men om inte missionären hänger sig åt flitig bön kommer han aldrig att få den Ande genom vilken han kan undervisa om evangeliet. Detta är vad Nephi menade [när han] sade:

“Jag, Nephi, kan nu icke uppteckna allt det som förkunnades ibland mitt folk; ej heller är min förmåga att skriva så mäktig som mitt tal, ty när en människa talar genom den Helige Andens kraft, så bringar denna kraft det till människobarnens hjärtan” (2 Nephi 33:1).

… När ni har Anden och ni lyssnar på, vägleds av och uppfylls av urskillningens anda, som var och en av er som kallats till hans tjänst har rätt att åtnjuta, då kan ni veta och vägledas av och era ord kan åtföljas av den Helige Andens kraft, utan vilken ingen någonsin kan undervisa om Jesu Kristi evangelium på ett effektivt sätt.¹²

Varför är efterlevnad till evangeliet en väsentlig del av att sprida evangeliet?

Det bästa sättet i världen att få människor intresserade av evangeliet, är att leva efter de ideal och normer som vi förväntar oss av dem som gör anspråk på medlemskap i kyrkan. Det är det första som gör intryck på en främling. Hur uppför vi oss som medlemmar i kyrkan, vi som gör anspråk på att vara medlemmar? …

Ingen man eller kvinna kan undervisa om evangeliet om han eller hon inte lever enligt det. Den första handling som kvalificerar er till att vara missionärer är att ni lever efter de principer ni undervisar om. Har ni någonsin trott att en syndare skulle kunna undervisa om omvändelse på ett effektivt sätt? Tror ni att någon skulle vara särskilt effektiv i sin undervisning om att helga sabbatsdagen om personen ifråga inte själv helgade den? Tror ni att ni kan undervisa om någon av de andra principerna i evangeliet om ni inte har tillräcklig tro att själva tillämpa dem i ert liv?¹³

Jesus [sade]: “Hållen fördenskull upp edert ljus, att det må lysa för världen! Se, jag är det ljus, som I skolen hålla upp - det, som I haven sett mig göra. Se, I sen att jag har bett till Fadern, och I haven alla bevittnat det” (3 Nephi 18:24). Vår uppgift är att inför världen “hålla upp” det som Jesus har gjort för människorna: försoningen, hans föredöme och de lärdomar som han gav till oss personligen och genom sina profeter, både forntida och nutida. Mästaren gav oss också följande råd: “På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen” (Matteus 5:16) …

I alla de situationer där vi som ledare försöker förbättra det mänskliga uppförandet är det svårt att överskatta exemplets makt - oavsett om det består av föräldrar som båda två visar och berättar för sina barn om tempeläktenskapets värde, eller om det är en återvänd missionär vars utstrålning vittnar om de förändringar och den mognad som evangeliet har åstadkommit inom honom.¹⁴

“Ni är världens ljus, en stad uppe på ett berg” [se Matteus 5:14]. Vad innebär detta? …

Varje sista dagars helig i kyrkans domäner, i militärtjänsten, i det sociala umgänget och i affärsvärlden betraktas inte bara som en enskild person utan också som kyrkans ansikte utåt. Någon har sagt: “Var noga med hur du uppför dig. Du blir kanske det enda standardverk som en del människor någonsin kommer att läsa.” Herren varnar oss för att sättet att leva i kyrkan måste vara synbart bättre än världens sätt att leva.¹⁵

Jag besökte nyligen Söul i Korea [1954]. En av de bästa män vi har i detta land är en man som heter dr Ho Jik Kim. Han är … rådgivare till den koreanska regeringen. Han är ledare för en av utbildningsinstitutionerna där och omkring sig har han nu samlat trettiofyra ny omvända, många av dem välutbildade. Vi samtalade med honom i ungefär två timmar för att försöka hitta en grund för att inleda missionsarbetet i Korea. Han berättade om sin omvändelse. “Det som gjorde mig intresserad av kyrkan”, förklarade han, “var när jag blev hembjuden till två sista dagars heliga män som tillhörde fakulteten vid Cornell University … Det som gjorde störst intryck på mig var deras hemliv. Jag hade aldrig varit i ett hem där det rådde en sådan ljuv harmoni mellan make och hustru och mellan far och mor och barn. Jag såg hur de höll familjebön. Jag blev så imponerad att jag började undersöka deras religion. Och en kväll, efter att jag studerat länge och blivit övertygad om det önskvärda i att tillhöra en sådan grupp, visste jag att jag först och främst måste få ett vittnesbörd. Jag gick ner på mina knän och bad nästan hela kvällen och fick ett vittnesbörd om gudomligheten i detta verk.” Men kom ihåg att det hela var en följd av det utmärkta exempel en familj utgjorde som levde det slags liv i hemmet som man förväntar sig av sanna sista dagars heliga.¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Vilka är några av de möjligheter vi har att “undervisa om evangeliet, varje dag … var vi än befinner oss ”? Nämn några egenskaper hos dem som framgångsrikt delar med sig av evangeliet till andra människor.
Vad kan vi lära oss av president Lees erfarenhet av att dela med sig av evangeliet på en hotellrestaurang?
Hur har du blivit välsignad som en följd av att du sökt efter tillfällen att dela med dig av evangeliet till andra?
Vilka uppoffringar ombeds vi göra för att sprida evangeliet? Vilken inställning bör vi ha till att göra sådana uppoffringar? Vad tycker du är imponerande med inställningen hos den unge man som återvände från kriget och åkte på mission?
Vad kan vi lära oss av Alma 17:2-3 om hur vi ska sprida evangeliet med kraft och myndighet?
Varför är den Helige Andens sällskap nödvändigt om vi ska vara effektiva missionärer? Vad kan vi göra för att mera fullständigt ha Andens vägledning när vi delar med oss av evangeliet?
Hur kan vi övervinna vår tveksamhet och rädsla för att berätta om evangeliet?
Varför är vårt exempel på rättfärdigt leverne ett sådant kraftfullt redskap vid undervisningen?