Kapitel 1

Vägen till evigt liv

Hur kan vi uppnå vår främsta målsättning - att återvända till den Gud som gav oss liv?

Inledning

TJnder hela sina verksamhet framhöll president Harold B Lee att det övergripande syftet med Jesu Kristi evangelium är att möjliggöra för oss att återvända till vår himmelske Faders närhet. Han undervisade ofta om vikten av att vandra i tro till dess att vi nått vårt himmelska mål.

President Lees verksamhet sammanföll med den gryende rymdålderns våghalsiga färder under 1960-talet och det tidiga 1970-talet. När astronauterna, till följd av ett missöde i rymdskeppet Apollo 13, i förtid tvingades återvända till jorden från området runt månen, var president Lee imponerad av hur noggrant männen följde instruktionerna och manövrerade rymdskeppet så att de skulle kunna återvända hem i trygghet. I denna erfarenhet såg han en likhet med den tro och lydnad som är nödvändig för att fullgöra vår resa genom jordelivet till vårt himmelska hem. På generalkonferensen i oktober 1970 använde han berättelsen om rymdbesättningen i Apollo 13, Aquarius, för att illustrera betydelsen av att stanna kvar på den väg som Herren planerat att vi ska följa.

President Lee framhåller ständigt i sina budskap att det främsta målet med denna jordiska resa är återkomsten till vår Fader i himlen. Dessa budskap kan hjälpa oss att sträva efter att se till att “varje del av vårt liv, varje beslut vi fattar, har som syfte att utveckla ett liv som gör det möjligt för oss att inträda i Herrens, vår himmelske Faders närhet”.¹

I detta kapitel beskriver president Lee den väg varpå vi kan återvända i trygghet och säkerhet till vår himmelske Fader.

Harold B Lees lärdomar

Hur kan vi ledas till en trygg plats i dessa svåra tider?

För några månader sedan bevittnade miljontals andäktiga, oroliga åskådare och åhörare över hela världen Apollo 13:s riskabla färd. Det tycktes som om hela världen bad om ett enda resultat: att de tre modiga männen skulle återvända i säkerhet.

När en av dem med återhållen oro lämnade det förbluffande meddelandet: “Vi har haft en explosion!” mobiliserade markkontrollen vid Houston omedelbart all den tekniska expertis som under årens lopp planerat varje tänkbar detalj i denna flygning.

Dessa tre mäns säkerhet var nu beroende av två nödvändiga förutsättningar: teknikernas tillförlitlighet och skicklighet i markkontrollen i Houston, och att männen i Aquarius obetingat följde varje instruktion från teknikerna, som, på grund av sin insikt om de problem som astronauterna hade, var bättre ämnade att finna de nödvändiga lösningarna. Om inte de beslut teknikerna fattade var helt korrekta kunde de ha missat jorden med tusentals kilometer.

Denna dramatiska händelse har likheter med de [farofyllda] tider som vi lever i … Många blir rädda när de ser och hör om skrämmande ting som händer runt om i världen - politiska intriger, krig och stridigheter överallt, föräldrars vanmakt när de försöker handskas med sociala problem som hotar att bryta ner hemmets helgd och barns och ungdomars vanmakt när de ställs inför prövningar av sin tro och moral.

Bara om ni är villiga att lyssna och lyda, som astronauterna på Aquarius gjorde, kan ni och hela ert hushåll ledas till trygghet och säkerhet på Herrens eget sätt …

Med utgångspunkt från olyckan på Apollo 13 … ska jag nu i korthet gå igenom den underbart uttänkta plan som, om vi följder den, skänker frälsning till varje själ under denna färd genom jordelivet till den slutliga bestämmelsen - återkomsten till den Gud som gav oss liv …

Vad är syftet med vår himmelske Faders plan?

Denna plan har ett namn och dess övergripande syfte är tydligt formulerat i ett uttalande till kyrkan i början av denna evangelie- hushållning.

För mer än ett århundrade sedan förkunnade Herren:

“Så har jag upprättat mitt eviga förbund i världen till ett ljus för världen, till ett baner för mitt folk och för icke-judarna att samlas omkring och till ett sändebud att gå före mig och bereda vägen för mig” (L&F 45:9).

Denna plan skulle likna ett förbund. Den innefattade ett kontrakt som fler än en person skulle ha del i. Den skulle vara en norm för Herrens utvalda och som hela världen skulle dra nytta av. Dess syfte var att fylla alla människors behov och förbereda världen för Herrens andra ankomst.

De som deltog i planens upprättande i föruttillvaron var alla vår himmelske Faders andebarn. Våra äldsta skrifter, de forna profeterna Abrahams och Jeremias uppteckningar, bekräftar också att Gud, eller Elohim, var med. Hans förstfödde Son Jehova, Abraham, Jeremia och många andra stora personligheter deltog också.

Alla de organiserade intelligenser som före jordens danande hade blivit andar, var med, jämte många stora och ädla vilkas uppträdande i föruttillvaron berättigade dem att bli regenter och ledare i genomförandet av denna eviga plan …

Genom Faderns undervisning och Jehovas ledning organiserades och formades jorden och allt som tillhör den. De “befallde”, de “övervakade” och “beredde” jorden. De “rådslogo med varandra” beträffande hur man skulle föra alla former av liv till jorden, däribland människan, och beredde jorden för planens genomförande, en plan som vi mycket väl kan likna vid en ritning enligt vilken Guds barn kan ledas och utbildas i allt som är nödvändigt för det gudomliga ändamålet att “till Guds ära” åvägabringa tillfälle för varje själ att vinna “odödlighet och evigt liv”. Evigt liv innebär att leva för evigt i den celestiala sfär där Gud och Kristus bor och detta uppnås genom att vi gör allt som vi är befallda att göra. (Se Abraham 3:25.)

Vilka är de grundläggande principerna i frälsningsplanen?

Planen omfattade tre principer:

Först och främst skulle varje själ få förmånen att själv välja “frihet och evigt liv” genom lydnad till Guds lagar, eller “fångenskap och död” i fråga om andliga ting på grund av olydnad. (Se 2 Nephi 2:27.)

Näst efter livet självt är handlingsfriheten Guds största gåva till mänskligheten. Därigenom ges Guds barn den största möjligheten att gå framåt i detta andra tillstånd: dödligheten. En profet och ledare på denna kontinent förklarade för sin son i en forntida uppteckning, att för att åstadkomma dessa Herrens eviga avsikter måste det finnas motsatser, lockelser från å ena sidan det goda och å andra sidan det onda, eller för att formulera det med skriftens ord: “… den förbjudna frukten som en motsats till livets träd, det ena sött och det andra bittert”. Denne fader förklarade vidare: “Herren Gud gav därför människan frihet att handla av sig själv, men hon kunde icke handla av sig själv, med mindre hon blev lockad av det ena eller det andra” (2 Nephi 2:15-16.)

Den andra urskiljbara principen i denna gudomliga plan innefattade nödvändigheten av att ge världen en frälsare genom vars försoning Guds mest älskade Son blev vår Frälsare, såsom ett från världens begynnelse slaktat lamm (Upp 13:8), som det uppenbarades för Johannes på ön Patmos. [Profeten Lehi] förklarade att Guds Sons mission innebar att “… vara medlare för alla människors barn, och de som tro på honom, skola bliva frälsta” (2 Nephi 2:9).

Vi hör ofta från vissa personer med begränsad insikt att det är möjligt att bli frälst av nåd allena. Men det krävdes en annan profets förklaring för att man skulle kunna förstå den sanna läran om nåden, vilken han förklarade på detta meningsfulla sätt:

“Ty”, sade denna profet, “vi arbeta flitigt med att skriva för att förmå våra barn och likaledes våra bröder att tro på Kristus och låta försona sig med Gud, ty vi veta, att trots allt vad vi förmå göra så är det dock av nåd vi äro frälsta” (2 Nephi 25:23). Det är sant att vi blir återlösta genom världens Frälsares blod, men endast efter att var och en har gjort allt för att arbeta på sin egen frälsning.

Den tredje stora utmärkande principen i frälsningsplanen var stadgandet att “hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar” (Tredje trosartikeln). Dessa grundläggande lagar och förordningar varigenom frälsningen kommer framställs klart:

För det första tro på Herren Jesus Kristus.

För det andra …, omvändelse från synd, vilket innebär att vända sig bort från olydnad mot Guds lagar och aldrig mer återvända därtill. Herren talade tydligt angående detta. Han sade: “Gån eder väg och synden icke mera, men åt den själ som syndar [vilket naturligtvis betyder att vända åter till de synder från vilka han omvänt sig] skola hans förra synder tillräknas, säger Herren, eder Gud” (L&F 82:7).

För det tredje, dop i vatten och ande, vilka är nödvändiga för att vi ska kunna se och inträda i Guds rike, såsom Mästaren lärde Nikodemos (se Johannes 3:4-5).

Denna lärosats framhöll den uppståndne Frälsaren med stor kraft för de heliga på denna kontinent, i vad som troligen var hans sista budskap till sina lärjungar. Mästaren lärde sina trofasta heliga att “intet orent kan inkomma i hans rike. Därför ingår intet i hans vilja, utom de som hava tvagit sina kläder i mitt blod, till följd av sin tro och omvändelse från alla sina synder samt sin trofasthet intill änden.

Detta är budet: “Omvänden eder, alla världens ändar, och kommen till mig och låten döpa eder i mitt namn, på det I mån bliva helgade genom att erhålla den Helige Anden, så att I kunnen stå fläckfria för mig på den yttersta dagen.

Sannerligen, sannerligen säger jag eder, att detta är mitt evangelium …” (3 Nephi 27:19-21).

Vilka välsignelser utlovas till de trofasta?

Om Herrens barn, vilka innefattar alla som bor på denna jord, oavsett nationalitet, hudfärg eller tro, vill hörsamma Jesu Kristi evangeliums sanna budbärare, på samma sätt som de tre astronauterna gjorde när de lyssnade till de erfarna teknikerna vid markkontrollen, kan var och en när tiden är inne se Herren och veta att han lever, såsom Herren har lovat…

Detta löfte om den härlighet som väntar dem som är trofasta intill änden beskrivs på ett enkelt sätt i Mästarens liknelse om den förlorade sonen. Till den son som var trofast och inte förspillde sin födslorätt lovade fadern, som i Mästarens undervisning är vår Fader och vår Gud: “Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt” (Lukas 15:31).

I en uppenbarelse genom en nutida profet lovar Herren de trofasta och lydiga idag: “… allt vad min Fader har [skall] givas åt honom” (L&F 84:38).

Eller kommer vi att vara som de dumdristiga som befann sig på floden ovanför Niagarafallen och som rörde sig allt närmare de farliga fallen? Trots varningar från flod vakterna att sätta sig i säkerhet innan det var för sent, skrattade, dansade, drack, smädade och förliste de.

Samma öde skulle de tre astronauterna på Aquarius ha gått till mötes, om de hade vägrat att ge akt på den allra minsta instruktion från markkontrollen i Houston. Deras liv hängde på lydnad till de grundläggande lagar som styr och kontrollerar universums krafter.

Jesus grät när han såg världen omkring honom på sin tid, vilken tycktes ha blivit tokig, och som ständigt gäckade hans vädjanden om att komma till honom på “den trånga och smala vägen”, som är så tydligt markerad i Guds eviga plan.

O, om vi kunde höra hans vädjanden idag, som när han utropade: ‘Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte’ (Matteus 23:37).

O, om världen, i en annan liknelse till Johannes uppenbar aren, ville se hur Mästarens heliga gestalt idag manar oss på samma sätt som han manade människorna i Jerusalem.

Mästaren sade: “Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.

Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron” (Upp 3:20-21).

Här finns nu frälsningsplanen som den lärs ut av den sanna kyrkan, vilken är grundad på apostlar och profeter med Kristus, Herren, som hörnstenen (se Efesierbrevet 2:20), genom vilken endast den frid kan komma som inte världen ger (se Johannes 14:27), utan den som Herren kan ge dem som övervinner världen på det sätt Mästaren gjorde.

“Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himmelen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:12).

Hur kan våra dagliga handlingar leda oss fram på vägen mot evigt liv?

På ett möte nyligen lyssnade jag till en ung flickas hjärtevär- mande vittnesbörd. Hennes far led av en sjukdom som enligt läkarna var obotlig. En morgon, efter en natt av plågor och lidanden hade mannen sagt med stor rörelse till hustrun: “Jag är så tacksam idag.” “Vad då för?” frågade hon. Han svarade: “För att Gud har gett mig förmånen att ha ännu en dag tillsammans med dig.”

Idag önskar jag av allt mitt hjärta att alla som hör denna utsändning också ska kunna tacka Gud för ännu en dag! För vad då? För tillfället att göra något som är ogjort. Att omvända sig, att rätta till något felaktigt, att ha ett gott inflytande på något vilsegånget barn, att nå fram till någon som ropar på hjälp - kort sagt, tacka Gud för att ännu en dag kunna förbereda sig att möta Gud.

Försök inte leva alltför många dagar i förväg. Sök efter styrka att ta hand om dagens problem. I sin bergspredikan manade Mästaren: “Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga” (Matteus 6:34).

Gör allt ni kan och överlåt resten till Gud, allas vår Fader. Det är inte tillräckligt att säga att jag ska göra mitt bästa, utan säg snarare: Jag ska göra allt som står i min makt. Jag ska göra allt som är nödvändigt.²

Förslag till studier och diskussion

Hur visar vår Fader sin stora kärlek till oss genom sin fräls- ningsplan?
På vad sätt ger det dig frid att ha insikt om frälsningsplanen?
Varför är handlingsfriheten nödvändig för att kunna återvända till Gud? Varför är försoningen nödvändig? Varför måste vi följa evangeliets principer och förordningar?
Vad kan följderna bli av att avvika från den väg som vår himmelske Fader har stakat ut framför oss?
Vad är det som gör att människor ibland förlorar målet att återvända till vår himmelske Faders närhet ur sikte? Vilka råd kan vi ge till familjemedlemmar och andra som har gått vilse?
Varför är det viktigt att ha ett tjänande sinnelag? att uttrycka tacksamhet varje dag? att omvända sig och sträva efter att övervinna sina svagheter? Hur kan vi genom att göra allt detta bli bättre förberedda att möta Gud?