Kapitel 24

Slutligen tryggt hemma

Vandrar vi tryggt på den stig som leder till vårt eviga hem och att vi får leva i Faderns närhet?

Inledning

Under sin verksamhet framhöll Harold B Lee följande lärdom: “Det som vi strävar efter är att förbli trofasta och leva på ett sådant sätt att vi en dag kan återvända till den Gud som gav oss liv - tillbaka till vår evige himmelske Faders närhet.”¹

Han erinrade sig: “För ett tag sedan läste jag en artikel som skrevs av en berömd journalist och som förklarade hur han förberedde sig för ett meningsfullt samtal med någon som han ville intervjua. Han brukade ställa följande typ av fråga: ‘Vill du berätta för mig vad du skulle vilja ha som inskription på din gravsten?’ Han sade att många gav svar som ‘ha så roligt’, ‘på väg till ett annat möte’, och så vidare. Därefter blev journalisten tillfrågad vad han skulle vilja att det stod på hans egen gravsten. Han svarade lågmält och uppriktigt: ‘Slutligen tryggt hemma.’

När den fulla betydelsen av detta uttalande framgår för oss i hela dess vidd kanske vi undrar: ‘Vad handlar livet om, när allt kommer omkring, och vad har vi för förhoppningar bortom detta liv, eftersom vi tror på ett liv efter detta? Nästan alla, oavsett religiös tro, ser fram emot en existens som kan definieras på olika sätt. Om mitt antagande är rätt skulle vi alla vilja att det på vår gravsten stod inskrivet ‘slutligen tryggt hemma’.”²

Harold B Lees lärdomar

Vad är syftet med vårt jordeliv?

Vad är livets mening …? Svaret finns i ett skriftställe som anger Guds syfte med att skapa liv. Detta syfte förklarades i en uppenbarelse till profeten Mose: “Ty se, mitt verk och min härlighet är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan” (Moses 1:39). Om man bara skulle ta ett kort andetag i jordelivet och därefter föras bort, eller om man skulle uppnå ett träds ålder, så skulle vår Faders syfte ha uppnåtts i så motto att vi uppnått odödlighet. Och detta att ha evigt liv är att ha levat på ett sådant sätt att man, genom sitt leverne, räknas värdig evigt liv i Gud Faderns och hans Sons närhet.³

Människan var i andevärlden avkomma till gudomen. Jorden skapades och organiserades som boningsplats för de andar som fötts i himlen. De skulle prövas med detta för att visa om de ville göra allt vad Herren, deras Gud, befallde dem (se Abraham 3:25). Guds avsikt var att “åvägabringa odödlighet och evigt liv”, eller, med andra ord, och som en följd av ett framgångsrikt jordiskt liv, föra varje själ tillbaka “till den Gud som gav dem liv”. Med en uppstånden kropp som inte var underkastad döden och därför fullkomlig, skulle de leva för evigt i vår Herres och Mästares och allas vår Faders närhet.⁴

[President George F Richards] återgav denna berättelse, en berättelse om en ung man som var mycket angelägen att få en utbildning. Hans föräldrar var oförmögna att låta honom gå på universitet så därför gick han till staden där universitetet fanns och efter flitiga efterforskningar lyckades han finna en plats där han kunde betala mat och husrum. Senare gav en av professorerna vid universitetet honom ett arbete som vedhuggare så att han skulle kunna betala terminsavgiften. När andra fick höra talas om hans framgång som vedhuggare anställde de honom för att hugga ved åt dem. Snart upptäckte han att han inte hade tid att gå på universitetet och han blev nöjd med sin framgång som vedhuggare.

Detta representerar ett tillstånd som många av oss råkar ut för. Vi kom till jorden i en viss avsikts skull - och den var att utarbeta vår frälsning, eller med andra ord, förbereda oss för det liv som kommer, vilket är evigt. Några av oss tycks ha glömt bort avsikten med att vi ville komma hit och blivit nöjda med att söka efter den rikedom och berömmelse som livet bjuder på. Med andra ord har de blivit nöjda med att bara “hugga ved”.⁵

Må vi som har ett vittnesbörd om Jesus … från våra hjärtan ropa till vår Fader: “Herre, vad vill du att jag ska göra?” (Apg 9:6; King James Version.)

Och om vi ber med uppriktigt hjärta och med tro så kommer svaret på denna andäktiga vädjan tillbaka till oss från skrifterna. Svaret har ofta upprepats, tid efter annan, att allt vi gör ska göras “med blicken fäst på Guds ära” (L&F 82:19). Vad är Guds ära? Herren sade till Mose att:

“… mitt verk och min härlighet är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan” (Moses 1:39).

Om vi har detta mål i sikte för varje handling vi utför i våra liv, varje beslut vi fattar, att de ska tjäna till att förverkliga ett sådant liv som gör det möjligt för oss att inträda i vår himmelske Faders närhet, vilket är evigt liv, hur mycket större visdom kommer då inte livet att präglas av.⁶

Med utgångspunkt från skrifterna, från det som inspirerade ledare i kyrkan har skrivit, och från världslig lärdom, kan evigt liv definieras som ett liv i dessa eviga varelsers närhet, Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus. För att göra definitionen kort kan vi följaktligen säga att evigt liv är Guds liv …

Att slutligen uppnå denna celestiala upphöjelse bör vara den ständiga strävan hos alla jordiska varelser.⁷

Är vi redo att ställas inför Guds domstol?

Var och en av er … måste ställas inför “Israels Heliges domstol … och … bliva dömda i överensstämmelse med Guds heliga domslut” (2 Nephi 9:15). Enligt Johannes syn “[öppnades] böckerna. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar” (Upp 20:12). De “böcker” som omtalas syftar på “anteckningar [av våra gärningar] på jorden … livets bok är det protokoll som föres i himlen” (L&F 128:7). De av er som har levt rättfärdigt och som dör utan att ha blivit syndens tjänare, eller som verkligen har omvänt sig från sina synder, kommer att inträda i “Herrens vila”, vilken vila “är hans härlighets fullhet” (se L&F 84:24).⁸

Vi har genom inspirerade skrifter fått veta att “våra ord skola fördöma oss (eller upphöja oss), ja, alla våra tankar skola fördöma oss (eller lyfta upp oss)” … (se Alma 12:14), när vi ställs ansikte mot ansikte med den store domaren för oss alla, för att förhoppningsvis få Mästarens beröm: “Bra, du är en god och trogen tjänare” (Matteus 25:21). I motsats till den vanliga religiösa åsikten att aposteln Petrus är väktare vid porten till livet bortom detta, har vi fått veta att “väktaren vid porten är Israels Helige, och han håller icke någon tjänare där” (2 Nephi 9:41).⁹

Värsta tänkbara helvete en människa kan genomlida är ett brinnande samvetskval. Skrifterna säger att hennes tankar kommer att fördöma henne eftersom hon kommer att ha en klar hågkomst om sitt liv (se Alma 12:14; 11:43). Som ni minns talas det i skrifterna om livets bok, som är en uppteckning om människans liv som förs i himlen … Människorna kommer att dömas i enlighet med de uppteckningar som har förts om våra liv (se L&F 128:6-7). När vi går miste om den högsta härlighetsgraden och inser vad vi har förlorat kommer våra samvetskval att bränna mer än någon slags fysisk eld som jag antar att man kan utsättas för.¹⁰

När vi passerar genom dödens portar … kommer han att säga till oss: “Du har tagit på dig mitt namn. Vad har du gjort med mitt namn? Har du någonsin vanärat Herren Jesu Kristi namn som medlem i min kyrka?” Föreställ er att han rynkar pannan, skakar på huvudet, vänder sig om och går bort… Föreställ er istället att ett leende lyser upp hans ansikte när vi möter honom. Han sträcker ut sina välkomnande armar mot oss och säger: “Min son, min dotter, du har varit trofast på jorden. Du har bevarat tron. Du har avslutat ditt verk. Det finns nu en krona förberedd för dig i mitt rike” (se 2 Tim 4:7-8). Jag kan inte tänka mig en större hänförelse i hela världen än att bli mottagen på ett sådant sätt in till den Allsmäktiges närhet, i den kommande världen.¹¹

Hur förbereder vi oss för att möta Herren?

Herren har gett oss ytterligare några dagar, veckor, eller år - det spelar inte någon roll hur lång tid - för i den Allsmäktiges beräkning är varje förberedelsedag värdefull. Som en profet har uttryckt det: “Detta liv är tiden, då människorna måste bereda sig att möta Gud, ja se, detta livets dag är dagen, på vilken människorna skola utföra sina arbeten … Se, om I haven uppskjutit eder omvändelses dag ända till döden … [då] stämplar djävulen eder som sina” (se Alma 34:32, 35).¹²

Vi bör minnas att det inte spelar så stor roll om vi dör tidigt i livet eller i medelåldern. Det helt avgörande är inte när vi dör, utan hur förberedda vi är när vi dör. Denna dag är en förberedelsedag för människorna att bereda sig att möta sin Gud. Vilken storhet och barmhärtighet han visade när han gav oss en prövotid, under vilken tid människan ska fullkomna sig.¹³

Idag är dagen då vi ska börja rannsaka våra själar. Har ni upptäckt vilket som är det viktigaste av buden idag? … Tänker ni börja arbeta med det idag? Eller tänker ni vänta tills det är för sent? Den lille pojken säger: “När jag blir stor pojke tänker jag göra det och det.” Och vad innebär det? När han har blivit en stor pojke … säger han: “När jag gifter mig ska jag göra det och det.” Och när han sedan gifter sig förändras allting och då blir det: “När jag går i pension.” Och sedan när han gått i pension sveper en kall vind ned över honom och plötsligt inser han för sent att han förlorat allting. Och det är för sent. Och ändå hade han all tid i världen under hela sitt liv. Han hade bara inte utnyttjat den. Nu, idag, är dagen för oss att börja göra någonting åt det, innan det är försent.¹⁴

[Jag erinrar mig] en berättelse som jag fick höra på Hawaii förra sommaren om en liten flicka som hade tagit med sig sin vän hem. De lekte och den åldriga mormodern läste i Bibeln en stor del av tiden som de var där. Varje gång som grannflickan kom höll mormodern på med att läsa Bibeln. Slutligen sade hon till den lilla dotterdottern: “Varför läser din mormor så mycket i Bibeln?” Och den lilla dotterdottern svarade: “Mormor pluggar till sin sluttentamen.”

Hon hade inte helt fel. Och jag tycker att det vore bra om vi alla vore lite mer medvetna om betydelsen av att plugga till vår sluttentamen.¹⁵

Hur länge har ni skjutit upp dagen för er omvändelse från era missgärningar? Den domare vi kommer att ställas inför är den rättfärdige domare som kommer att ta med vår kapacitet och våra begränsningar i beräkningen, våra möjligheter och våra handikapp. Den som syndar, omvänder sig och därefter fyller sitt liv med meningsfulla ansträngningar kommer inte att förlora så mycket på den rättfärdiga domens dag som den som, även om han inte begår någon allvarlig synd, faller djupt ner genom att underlåta att göra det som han har kapacitet och möjlighet att göra.¹⁶

Anta, när vi nu sitter här och funderar över våra liv, att något skulle hända när vi lämnade denna församling, och vårt liv hastigt tog slut. Finns det någon oavslutad uppgift som ni måste utföra innan den tiden är inne för er? … Har ni gjort något fel som behöver rättas till innan den tiden kommer? Finns det människor på andra sidan som väntar på dig och som du känner dig stolt över att få möta om du gör vissa oavslutade ting? Är ni redo att möta människorna där efter att ha gjort allt ni kan för deras framtida lycka? Har ni några synder som ni måste omvända er från innan ni kommer hem till honom som gav er liv?¹⁷

Här och nu i jordelivet har var och en av oss möjlighet att välja vilka slags lagar vi vill lyda. Vi lever nu efter och lyder celestiala lagar som gör oss till kandidater för celestial härlighet, eller också lever vi efter terrestriala lagar som gör oss till kandidater för … terrestrial härlighet, eller telestial lag. Den plats vi kommer att ta i besittning i de eviga världarna är beroende av den lydnad vi visar lagarna i dessa olika riken under vår tid här på jorden.¹⁸

Hur förbereder ni er för att möta Herren? … Herren sade: “Helgen eder därför att edra sinnen må bliva uppriktiga inför Gud, så skola de dagar komma, då I skolen se honom … och detta skall ske, när hans egen tid är inne och på hans eget sätt, efter hans egen vilja” (L&F 88:68). Så här lyder den formel som han gav oss i en uppenbarelse: “Sannerligen, så säger Herren: Det skall ske, att varje själ, som övergiver sina synder, kommer till mig, åkallar mitt namn, lyder min röst samt håller mina befallningar, skall få se mitt ansikte och veta, att jag är” (L&F 93:1).¹⁹

Vilken belöning får den som lever “värdig ett vittnesbörd om att Gud lever och att Jesus är Kristus”?

Himlen, såsom vi vanligtvis föreställer oss den, är en boning för de rättfärdiga efter att de lämnat detta jordeliv, och den plats där Gud och Kristus bor. Om detta lyckliga tillstånd sade aposteln Paulus: “Vad inget öga sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor 2:9) .²⁰

Framgång är många ting för många människor, men för varje barn till Gud är det detsamma som att få inträda i hans närhet och där känna sig väl till mods hos honom.²¹

Det finns bara en målsättning vad beträffar vår Faders verk, och det är att i slutet, när vi fullbordat vårt arbete här på jorden, oavsett om denna tidrymd är kort eller lång, att också vi ska ha övervunnit världen och förtjänat rätten till den plats som kallas för det celestiala riket.²²

Den som lever … värdig ett vittnesbörd om att Gud lever och att Jesus är Kristus, och som är villig att ständigt vända sig till honom för att få veta om hans sätt att leva är välbehagligt, är den som lever livet i dess fulla mått här på jorden och som förbereder sig för den celestiala världen, som innebär att få leva för evigt med sin himmelske Fader ²³

Jag vill påminna er om att begrunda det härliga löfte som Herren gav till alla de trofasta:

“Om I viljen fästa blicken allena på min ära, skola edra kroppar bliva uppfyllda med ljus, och intet mörker skall vara i eder, och den kropp, som är fylld med ljus förstår allting” (L&F 88:67).

Det är min ödmjuka bön att var och en som verkligen eftersträvar detta ska få det orubbliga vittnesbörd som stadigt placerar hans eller hennes fötter på den väg som leder till det härliga målet odödlighet och evigt liv.²⁴

Förslag till studier och diskussion

På vilka sätt liknar vi ibland den unge man som högg ved?
Vad kan bidra till att vi varje dag håller fast vid målsättningen att i trygghet återvända till vår Fader i himlen?
I vilken bemärkelse väljer man nu sin plats i de eviga världarna? Vilka blir följderna av att skjuta upp sina förberedelser för att stå inför Guds domstol?
Vad kan vi göra med ännu en dag som vi får från Gud?
Vad innebär det att leva med blicken fäst på Guds ära? (Se L&F 88:67-68.)
Vad har det inneburit för dig att ta på dig Herren Jesu Kristi namn? Vad kan vi göra för att hedra hans namn?
Vad har dina studier av Harold B Lees lärdomar lärt dig om att återvända i trygghet till Guds närhet?