Kapitel 9

Lyssna på Jesu Kristi sanna budbärare

Hur kan vi med större trofasthet följa den levande profeten ?

Inledning

t“Iarold B Lee blev kyrkans elfte president när president Joseph Fielding Smith gick bort i juli 1972. En kort tid därefter besökte president Lee det rum i Salt Lake-templet där porträtt av hans tio föregångare fanns uppsatta. “I andäktig meditation”, erinrade han sig, “såg jag på målningarna av dessa gudsmän - sanna, rena män, Guds adelsmän - som hade varit mina föregångare i samma kallelse.” Han begrundade var och en av profeterna i den sista tidsutdelningen, deras karaktärer och prestationer, och kom slutligen fram till det sista porträttet. “President Joseph Fielding Smith var där med sitt leende ansikte, min älskade profet och ledare som inte kompromissade med sanningen … Det verkade som om han under detta korta ögonblick överlämnade en rättfärdighetens spira till mig, som för att säga: ‘Gå du och gör sammaledes!’ …

Jag vet med ett vittnesbörd som är mäktigare än synen, att det är som Herren förkunnade: ‘Guds rikes nycklar äro överlämnade åt människan på jorden [från profeten Joseph Smith genom hans efterträdare till den nuvarande], och från och med nu skall evangeliet utgå till jordens ändar, liksom den utan händer lösrivna stenen skall rulla fram och uppfylla hela världen’ ” (L&F 65:2)¹

Kyrkans president är den enda människan på jorden som ensam har myndighet att utöva samtliga nycklar inom prästadömet. En profet i de sista dagarna har lärt: “När kyrkans president är sjuk eller inte till fullo kan utföra alla plikterna i ämbetet, då kan hans två rådgivare, som, tillsammans med honom, bildar första presidentskapets kvorum, utföra presidentskapets arbete. Alla större spörsmål, riktlinjer, program eller lärdomar övervägs noga under bön i ett råd bestående av första presidentskapets rådgivare och de tolv apostlarnas kvorum. Inget beslut kommer från första presidentskapet och de tolvs kvorum utan att alla berörda varit fullständigt enhälliga. Kyrkan följer detta inspirerade mönster och kommer därför att gå framåt utan avbrott.”²

Som medlemmar i Herrens kyrka kan vi känna fullständigt förtroende för den levande profetens vägledning, den som president Lee kallade för Herrens “sanne budbärare”. President Lee lärde att “om Herrens barn, som innefattar alla som bor på denna jord, oavsett nationalitet, hudfärg eller tro, vill hörsamma Jesu Kristi evangeliums sanna budbärare … kan var och en när tiden är inne kunna se Herren och veta att han lever.”³

Genom att följa Herrens profet kan vi i trygghet nå fram till vår slutliga bestämmelse - vår himmelske Faders närhet.

Harold B Lees lärdomar

På vad sätt förvaltar kyrkans president Herrens rike?

Kom alltid ihåg att kyrkans president inte är denna kyrkas överhuvud. Denna kyrkas överhuvud är Herren och Mästaren, Jesus Kristus, som regerar … I allt det tumult som råder kan vi vara säkra på att han leder, låt oss inte glömma bort det.⁴

“[Jesus] är huvudet för kroppen, kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste” (Kol 1:18). Det är emellertid sant att i varje tidsutdelning som hans evangelium har funnits på jorden, och hans kyrka varit upprättad, har Herren utsett och förlänat myndighet åt en man åt gången att bära titeln kyrkans president, eller profet, siare och uppenbarare för kyrkan. Sådana benämningar, eller förlänande av sådan auktoritet, gör inte någon till “kyrkans huvud”. Detta är en benämning som tillhör Jesus Kristus. Men den gör honom till Guds språkrör, den som handlar i Guds ställe och genom vilken Gud undervisar sitt folk, genom att ge eller undanhålla principer och förordningar, eller varna för domar …

Kyrkans president är förvaltare av Herrens hus eller rike. I hans händer har överlämnats nycklar till allting däri. Enligt direktiv från Herren ger han auktoritetsnycklar till andra medlemmar i kyrkan att döpa, att predika evangeliet, att lägga händer på de sjuka, att presidera eller att undervisa i olika ämbeten. Det är endast några få som han ger myndighet att officiera i templets förordningar eller att utföra vigslar som är “bindande på jorden och i himlen”.⁵

En profet är en inspirerad och gudomligt utsedd uppenbarare och tolkare av Guds sinne och vilja. Han har nycklarna till Guds rike i våra dagar, sådana som gavs till Petrus när denne var det jordiska överhuvudet för kyrkan på sin tid.⁶

Låt mig få läsa någonting som skrevs av [president J Reuben Clark jr] för ett annat tillfälle: “Vi måste ha i åtanke … att endast kyrkans president, den presiderande högprästen … har rätten att erhålla uppenbarelser för kyrkan, antingen nya eller tillägg, eller att ge auktoritativa tolkningar av skrifterna som ska vara bindande för kyrkan … Han är Guds enda språkrör på jorden för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, den enda sanna kyrkan. Det är endast han som kan kungöra Guds sinne och vilja för sitt folk. Ingen ämbetsman i någon annan av världens kyrkor har denna höga rättighet och upphöjda förmån” (Church News, 31 juli 1954, s 10)⁷

Den enda som har myndighet att lägga fram nya läror är kyrkans president, som, när han gör det, förkunnar att de är uppenbarade av Gud, och som sådana kommer de att tas emot av de tolvs råd och understödjas av alla kyrkans medlemmar.⁸

Hur utväljs kyrkans president?

Till den som ställer frågan: Hur utväljs kyrkans president? bör det korrekta och enkla svaret ges genom att citera den femte trosartikeln: “Vi tror att en man för att predika evangeliet och betjäna i dess förordningar måste kallas av Gud genom profetia och hand- påläggning av dem som har myndighet.”

Den egentliga inledningen på kallet att vara president för kyrkan äger rum när han kallas, ordineras och avskiljs att vara medlem i de tolv apostlarnas kvorum. En sådan profetisk kallelse, genom Herrens inspiration till den som innehar presidentskapets nycklar och därpå följande ordination och avskiljning genom handpåläggning genom samma myndighet, sätter in varje apostel i ett prästadömskvorum med tolv män som innehar apost- laskapet.

Varje apostel som på detta sätt är ordinerad under kyrkans presidents händer, som innehar nycklarna till Guds rike i samförstånd med alla de andra ordinerade apostlarna, har av denne president givits den prästadömsmyndighet som är nödvändig för att inneha varje ämbete i kyrkan, även till en ställning som president för kyrkan om han kallas därtill av den presiderande auktoriteten och inröstas av kyrkans medlemmar vid en högtidlig församling.

… Omedelbart efter en presidents död blir den grupp som följer honom i rangordning, de tolv apostlarnas kvorum, den presiderande auktoriteten. Presidenten för de tolv blir automatiskt tillförordnad president för kyrkan till dess att en president för kyrkan officiellt ordineras till sitt ämbete …

Samtliga medlemmar i första presidentskapet och i de tolv understöds regelbundet som “profeter, siare och uppenbarare” … Detta innebär att vem som helst av apostlarna, därtill utvalda och ordinerade, kan presidera över kyrkan om han valts av [ hela de tolvs kvorum], och avskilts och ordinerats till det ämbetet samt understötts av [kyrkan] med förtroende, tro och bön, som det står i en uppenbarelse om detta ämne, på ett villkor, att han var seniormedlem, eller president, för detta kvorum (se L&F 107:22) ⁹.

När jag som yngre medlem blev medlem i de tolvs råd, var den första omorganisation av kyrkan som jag fick vara med om, den som skedde då president Grant dog … Då den [nye] presidenten utnämnde sina rådgivare och de tog plats bredvid honom, kände jag djupt inom mig ett vittnesbörd om att det var dessa män som Herren ville skulle bli kyrkans presidentskap. Det kom till mig en övertygelse som var lika stark som om sanningen hade trumpetats in i mina öron.

… Inte förrän medlemmarna i denna kyrka är övertygade om att de blir ledda på rätt sätt, och har en övertygelse om att dessa Guds män är män som är inspirerade och vederbörligen utsedda av Guds hand, är de verkligt omvända.¹⁰

[Herren] uppenbarar lagen och han utväljer eller utser ämbetsmän och innehar rättigheten att tillrättavisa, eller till och med avlägsna dem, om han så önskar. Följaktligen är det nödvändigt med ständig [kommunikation] genom direkt uppenbarelse mellan honom och hans kyrka. Som exempel på föregående fakta hänvisar vi till det som står i skrifterna om vad som hänt i alla tidsåldrar. Detta sätt att styra började i Eden. Gud utsåg Adam att råda över jorden och gav honom lagar. Det upprätthölls från Adam till Noa och från Noa till Melkisedek, Abraham, Isak, Jakob, Josef, Mose, profeten Samuel, Johannes, Jesus och hans apostlar. Alla dessa valdes av Herren och inte av folket.

Det är sant att folket har något att säga till om när det gäller hur Guds rike styrs, men för det första så förlänar de inte auktoriteten, och inte heller kan de avlägsna den. Folket valde till exempel inte Jesu Kristi tolv apostlar, ej heller kan de genom röstning beröva dem deras apostlaskap. Riket är återställt såsom det existerade i forna tider. Folket valde inte den store nutida profeten och aposteln Joseph Smith, utan Gud valde honom, på det sätt som han valde andra före honom - nämligen genom syner och hans egen röst från himlarna.¹¹

Jag har blivit medveten om, när jag funderat igenom detta ansvar [som profet], och varit tillräckligt nära bröderna under årens lopp, att en person som innehar denna position står under ständig uppsikt av honom i vars tjänst vi befinner oss. Han skulle aldrig tillåta att någon i denna position skulle leda kyrkan vilse. Detta kan ni vara förvissade om. När jag funderar över hur det går till när en man får en ledarskapsposition i denna kyrka tänker jag på min egen erfarenhet under trettioett och ett halvt år, och allt som har ägt rum i mitt eget liv - vilket överväldigande utbildningsprogram! När förändringen i första presidentskapet kom jämförde jag det med det sätt varpå politiska partier för fram en person till ämbetet som Förenta staternas president, eller hur en kung installeras, för att se hur, genom Herrens plan, dessa förändringar görs utan hätskhet, utan käbbel. Planen är uppgjord och Herren gör inga misstag. Det har han sagt till oss.¹²

Varför måste vi följa profeten?

Må detta vara dagen för oss att allvarlig begrunda, att minnas vad Herren redan har sagt till oss. Hans profet är på jorden idag, och om ni vill få kännedom om den sista uppenbarelsen som kommit till detta folk, tar ni fram den sista konferensrapporten och läser vad första presidentskapet har sagt med särskild noggrannhet … Då får ni de bästa och senaste orden som vår himmelske Fader har gett. Vi behöver inte vara helt beroende av vad som står i standardverken. Förutom vad skrifterna har meddelat oss har vi vad dagens profeter säger till oss här och nu, och det gäller för oss, om vi vill bli frälsta på Sions berg, när vedermödorna kommer, att lyssna och att lyda.¹³

Det händer ofta i vår tid, när bröderna talar med myndighet, att det är någon som reser sig upp för att ifrågasätta det och säger: “Var kan jag finna någon auktoritet som kan bekräfta det du säger?” Det känns frestande att säga: “Gå tillbaka och läs talet från den nuvarande presidenten för denna kyrka om detta ämne. Där finns all auktoritet som du bör söka efter, eftersom det är Herrens väg. Hans profet är här och uppenbarelse behövs lika mycket nu och är lika påtaglig som den har varit i någon annan tid eller evan- gelieutdelning på jorden.”¹⁴

Den enda trygghet vi har som medlemmar i denna kyrka är att göra exakt vad Herren sade till kyrkan den dag som kyrkan organiserades. Vi måste lära oss att lyssna till de ord och befallningar Herren ger oss genom sin profet… ‘ty hans ord skolen I taga emot som från min egen mun, i all tålamod och tro’ (L&F 21:5). En del kräver tålamod och tro. Ni kanske inte tycker om det som kommer från kyrkans auktoriteter. Det kanske motsäger era politiska åsikter. Det kanske motsäger er sociala övertygelse. Det kanske kolliderar med något i ert sällskapsliv. Men om ni lyssnar till dessa ting, som om de kom från Herrens egen mun, med tålamod och tro, finns löftet att “helvetets portar icke [skola] bliva eder övermäktiga, ja, Herren Gud skall skingra mörkrets makter för eder och låta himlarna bäva för edert goda och sitt namns ära” (se L&F 21:6).¹⁵

Till er sista dagars heliga överallt: Detta löfte (i L&F 21:4-6) kommer att bli ert om ni följer det ledarskap som Herren har satt i kyrkan och ger akt på deras råd med tålamod och tro.¹⁶

Lyssna på kyrkans president för att få instruktioner. Om det uppstår meningsskiljaktigheter, följ då profeten, om ni vill vandra i ljuset.¹⁷

Om våra medlemmar önskar bli säkert vägledda i dessa oroliga tider med falska rykten och bedrägerier måste de följa sina ledare och söka Herrens andes ledning, så att de ska kunna undvika att falla för listiga bedragare som med spetsfundiga ordklyverier söker dra uppmärksamheten till sig och få anhängare som stöder deras egna föreställningar och ibland ogudaktiga motiv.¹⁸

På Mästarens tid fanns det många människor som inte accepterade honom som Guds Son. Somliga sade: “Åh, han är bara son till Josef, snickaren” Andra sade: “Han är demonernas furste”, vilket är detsamma som djävulens son. När han utförde några av miraklen sade de: “Han är en vindrinkare” och menade att han just hade druckit starkt vin. Det fanns bara några få som kunde säga: “Du är Messias, den levande Gudens son” (Matteus 16:16). Varför kunde inte alla inse att han var Guds Son?

Vi sjunger: “Vad jag önskar jag varit där, när Jesus välsignade barnen så kär” (se “När Jesus gick bland oss”, Barnens sångbok, s35). Många medlemmar skulle inte haft lättare att acceptera honom än vad de har att acceptera lärdomarna från lärare som predikar om rättfärdighet, inspirerade av samme Frälsare. När vi inte kan acceptera dem som representerar honom här så skulle det inte alls vara lättare att acceptera Mästaren själv, om han skulle visa sig …

När jag var på mission så besökte en grupp av oss missionärer C ar thage-f ängelset tillsammans med vår missionspresident. Eftersom vi kände oss påverkade av atmosfären på den plats där profeten och hans bror Hyrum mötte martyrdöden bad vi honom att återberätta händelserna som ledde fram till martyrskapet. Jag påverkades djupt av följande ord från missionspresi- denten: “När profeten Joseph Smith dog fanns det många som dog andligen med honom. Så har det varit vid varje administrativ förändring i Guds rike. När Brigham Young dog var det många som dog andligen med honom, detsamma gällde John Taylor och varje gång som en av kyrkans presidenter har gått bort…

Ibland dör vi andligen och avlägsnar oss från det andliga ljuset och glömmer bort att idag, här och nu, har vi en profet.¹⁹

Den roll som dessa gudasända budbärare har, som representerar Herren i varje tidsutdelning då evangeliet finns på jorden, kan åskådliggöras med en händelse som berättades av en resenär i norra Europa. Vår resenär tog båten från Stockholm och färdades ut på Östersjön. För att kunna göra detta måste båten passera förbi tusentals öar. Stående på främre däck upptäckte resenären att han blev alltmer otålig över det som för honom tycktes vara en planlös färdriktning. Varför inte följa en kurs närmare den eller den ön, och som är mer intressant än den som lotsen valde? Han blev nästan irriterad och sade till sig själv: “Vad är det för fel med den gamle lotsen? Har han tappat känslan för färdriktningen?” Plötsligt blev han medveten om de markörer som stakade ut kursen och som bara såg ut som kvasthandtag som stack upp ur vattnet. Någon hade noggrant undersökt dessa sund och stakat ut den säkraste färdvägen för fartygen. På samma sätt är det på livets färdväg mot odödlighet och evigt liv. “Guds ingenjörer” har, genom att följa den ritning som gjorts upp i himlen, stakat ut den säkraste och tryggaste färdvägen och varnat oss för farliga områden.²⁰

Herren ger inspiration till sina tjänare att leda kyrkan på rätt sätt. Han inspirerar sina profeter att säga till kyrkans medlemmar: “Här är vägen, vandra på den” (Jesaja 30:21). Även under de kriser som kommer i den tid som vi lever i, som har beskrivits i nutida uppenbarelser, vill Herren att vi ska se en bild av stabilitet och solidaritet. Ni minns att han sade till sina lärjungar: “Men mina lärjungar skola stå på heliga platser och icke beröras” (L&F 45:32).²¹

Förslag till studier och diskussion

Vem är kyrkans sanna överhuvud? Till vem ger Herren direktiv och vägledning för sin kyrka?
Hur förs nya lärdomar fram till kyrkan?
Hur förbereds kyrkans president för sitt stora ansvar? Hur leder Herren valet av kyrkans presidenter?
Vilket av den levande profetens råd har varit till särskild välsignelse i ditt liv?
Varför tror du att en del människor hedrar profeter i det förflutna men brister i att hedra den levande profeten? Vad blir följderna av att inte ge akt på den levande profetens ord eller att ifrågasätta hans auktoritet?
Vilka löften ges dem som ger akt på den levande profetens ord och befallningar?