”Utvalda att bära vittne om mitt namn”
Äldste David A. Bednar
i de tolv apostlarnas kvorum
Det är underbart att ha äldre män med stor andlig mognad och gott omdöme som tjänar i högre ledarpositioner i Jesu Kristi återställda kyrka.
År 1996 medverkade president Gordon B. Hinckley i det nationella nyhetsprogrammet 60 Minutes. Mike Wallace, en erfaren och ihärdig journalist, intervjuade president Hinckley om ett antal viktiga ämnen.
Mot slutet av samtalet sa Mike Wallace: ”Det finns de som säger: ’Det här är en gerontokrati. Det här är en kyrka som leds av gamla män.’”
President Hinckley svarade glatt och utan tvekan: ”Är det inte underbart att ha en mogen man i ledningen, en man med en uppfattning som inte påverkas av varje vindkast i läran?” (sändes den 7 apr. 1996).
Mitt syfte är att förklara varför det verkligen är underbart att ha äldre män med stor andlig mognad och gott omdöme som tjänar i högre ledarpositioner i Jesu Kristi återställda kyrka – och varför vi bör ”höra” och ”hörsamma” (Mosiah 2:9) undervisningen som ges av de här männen som av Herren ”utvaldes att bära vittne om [hans] namn … bland alla nationer, släkter, tungomål och folk” (L&F 112:1).
Jag ber att vi alla kan undervisas av den Helige Anden, när vi tillsammans begrundar detta viktiga ämne.
Lärdom från en livstid
Jag talar om det här ämnet ur ett, minst sagt, speciellt perspektiv. Under de senaste elva åren har jag varit den yngste medlemmen i de tolv vad gäller fysisk ålder. Under mina år av tjänande har medelåldern bland männen som verkar i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum varit 77 år – den äldsta medelåldern bland apostlarna under en elvaårsperiod i denna tidsutdelning.
Jag har välsignats av den samlade apostoliska, personliga och yrkesmässiga erfarenheten och insikten hos kvorummedlemmarna som jag tjänar tillsammans med. Ett exempel från mitt umgänge med äldste Robert D. Hales belyser de enastående möjligheter jag har att lära av och tjäna tillsammans med dessa ledare.
För flera år sedan tillbringade jag en söndagseftermiddag med äldste Hales i hans hem, medan han återhämtade sig från en allvarlig sjukdom. Vi samtalade om våra familjer, våra ansvar i kvorumet och viktiga erfarenheter.
Vid ett tillfälle frågade jag äldste Hales: ”Du har varit en framgångsrik make, far, idrottsman, pilot, verkställande direktör och ledare i kyrkan. Vilka lärdomar har du fått av att åldras och begränsas av minskad fysisk förmåga?”
Äldste Hales var tyst ett ögonblick och svarade sedan: ”När du inte kan göra det du alltid har gjort, då gör du bara det som betyder mest.”
Jag slogs av enkelheten och omfattningen av hans svar. Min älskade apostoliska ämbetsbroder delade med sig av en lärdom från en livstid – en lärdom vunnen genom eldprov av fysiskt lidande och andligt sökande.
Mänskliga begränsningar och svagheter
De begränsningar som är en naturlig följd av tilltagande ålder kan faktiskt bli enastående källor till andlig lärdom och insikt. Samma faktorer som många kanske tror begränsar effektiviteten hos dessa tjänare, kan i själva verket bli några av deras främsta styrkor. Fysiska begränsningar kan ge ökad klarsynthet. Begränsad uthållighet kan klargöra prioriteringar. Oförmåga att göra många olika saker kan rikta fokus mot de få ting som är av störst betydelse.
En del har antytt att yngre, mer energiska ledare behövs i kyrkan för att vi effektivt ska kunna möta vår moderna världs allvarliga utmaningar. Men Herren använder inte nutida ledarskapsfilosofier eller ledarpraxis för att uppnå sina syften (se Jes. 55:8–9). Vi kan förvänta oss att kyrkans president och andra högre ledare kommer att vara äldre och andligt mogna män.
Herrens uppenbarade mönster för ledning genom råd i hans kyrka, täcker upp för och minskar effekterna av mänskliga svagheter. Intressant nog bekräftar dessa mäns mänskliga begränsningar faktiskt den gudomliga källan till de uppenbarelser som kommer till och genom dem. Sannerligen, de här männen har kallats av Gud genom profetia (se TA 1:5).
Ett mönster av förberedelse
Jag har hos mina bröder sett åtminstone en del av Herrens syfte med att ha äldre män med mognad och gott omdöme som verkar i högre ledarpositioner i kyrkan. Dessa män har under en längre tid undervisats av Herren, som de representerar, tjänar och älskar. De har lärt sig att förstå den Helige Andens gudomliga språk och Herrens mönster för att ta emot uppenbarelse. De här ordinära männen har genomgått en högst extraordinär utvecklingsprocess som har skärpt deras vision, upplyst deras insikt, frambringat kärlek till människor från alla nationer och omständigheter, och intygat återställelsens verklighet.
Gång på gång har jag sett mina bröder flitigt sträva efter att uppfylla och ära sina ansvar medan de kämpar med allvarliga fysiska problem. Dessa män är inte förskonade från lidande. Snarare är de välsignade och styrkta så att de tappert kan sträva framåt medan de får uthärda plågor.
Genom att tjäna tillsammans med dessa Herrens representanter, har jag insett att deras högsta önskan är att urskilja och göra vår himmelske Faders och hans älskade Sons vilja. När vi har rådgjort med varandra har inspiration mottagits och beslut fattats som återspeglar en grad av ljus och sanning som är långt bortom mänsklig intelligens, tankegång, och erfarenhet. När vi arbetar tillsammans i enighet på invecklade problem, har vår gemensamma förståelse för en fråga vidgats på oväntade sätt genom den Helige Andens kraft.
Jag är välsignad med att dagligen se de enskilda personligheterna, förmågorna och ädla karaktärerna hos dessa ledare. En del anser att brödernas mänskliga brister är störande och trosförsvagande. För min del är ofullkomligheterna uppmuntrande och trosstärkande.
En till lärdom
Jag har nu sett hur sex av mina bröder genom den fysiska döden går vidare till nya ansvarsuppgifter i andevärlden: President James E. Faust, president Gordon B. Hinckley, äldste Joseph B. Wirthlin, äldste L. Tom Perry, president Boyd K. Packer och äldste Richard G. Scott.
De här tappra bröderna ägnade ”hela sin själ” (se Omni 1:26) åt att vittna om Jesu Kristi namn i hela världen. Summan av deras lärdomar är ovärderlig.
Dessa tjänare gav oss, under sina sista jordiska verksamhetsår, kraftfulla, andliga sammanfattningar av lärdomar de erhållit genom årtionden av hängivet tjänande. Dessa ledare förmedlade sanningar av stort värde vid en tidpunkt när en del kanske tror att de hade som minst att ge.
Tänk på de sista lärdomarna från stora profeter i skrifterna. Nephi, till exempel, avslutade sin uppteckning med följande ord: ”Ty så har Herren befallt mig, och jag måste lyda” (2 Ne. 33:15).
Mot slutet av sitt liv förmanade Jakob:
”Omvänd er då och gå in genom den trånga porten, och fortsätt på den väg som är smal, till dess ni uppnår evigt liv.
O, var visa. Vad mera kan jag säga?” (Jakob 6:11–12).
Moroni avslutade sitt arbete med att färdigställa plåtarna med en hoppfull förväntan inför uppståndelsen: ”Jag går snart till vila i Guds paradis till dess min ande och kropp återförenas och jag segerrik förs fram genom luften för att möta er inför den store Jehovas behagliga skrank, han som är den evige Domaren över både levande och döda” (Moro. 10:34).
Ni och jag välsignas av att kunna dra lärdom från sista dagars profeters och apostlars avslutande undervisning och vittnesbörd. I dag heter de inte Nephi, Jakob eller Moroni, utan president Faust, president Hinckley, äldste Wirthlin, äldste Perry, president Packer och äldste Scott.
Jag antyder inte att de sista budskapen från dessa älskade män nödvändigtvis var de mest anmärkningsvärda eller viktiga under deras verksamhet. Men summan av dessa ledares andliga kunskap och livserfarenhet gjorde det möjligt för dem att framhålla eviga sanningar med fullständig äkthet och stor genomträngande kraft.
I sitt sista generalkonferenstal i april 2007 förkunnade president Faust:
”Frälsaren erbjuder oss alla en kostbar frid genom sin försoning, men den får vi endast om vi är villiga att driva ut negativa känslor av vrede, agg eller hämndlystnad. …
Låt oss minnas att vi måste förlåta för att bli förlåtna. … Jag tror av hela min själ och mitt hjärta på den helande kraft vi får när vi följer Frälsarens råd att ’förlåta alla människor’ [L&F 64:10]” (”Förlåtelsens helande kraft”, Liahona, maj 2007, s. 69).
President Fausts budskap är en kraftfull lärdom från en livstid, från en man som jag älskar och en av de mest förlåtande män jag någonsin känt.
President Hinckley vittnade under sin sista generalkonferens i oktober 2007: ”I dag bekräftar jag mitt vittnesbörd för er om profeten Josephs kallelse, om hans verk, om att hans blod beseglade hans vittnesbörd som martyr för den eviga sanningen. … Ni och jag ställs inför den avgörande frågan om vi ska acceptera sanningen om den första synen och det som följde därpå. Hela denna kyrkas giltighet vilar på om det är sant. Om det är sant, och jag vittnar om det, då är det verk som vi är engagerade i det viktigaste arbetet på jorden” (”Stenen som revs loss från berget”, Liahona, nov. 2007, s. 86).
President Hinckleys vittnesbörd bekräftar en kraftfull lärdom från en livstid, från en man som jag älskar och vet var en Guds profet.
Äldste Wirthlin höll sitt sista generalkonferenstal i oktober 2008.
”Jag minns fortfarande [min mors] råd till mig den där dagen för så länge sedan när mitt lag förlorade fotbollsmatchen: ’Komma vad som komma skall, och älska det.’ …
Motgångar kan välsigna oss om vi möter dem på rätt sätt. …
När vi söker efter humor, söker det eviga perspektivet, förstår kompensationsprincipen och närmar oss vår himmelske Fader, kan vi uthärda motgångar och svårigheter. Vi kan säga som min mor sa: ’Komma vad som komma skall, och älska det.’” (”Komma vad som komma skall”, Liahona, nov. 2008, s. 28).
Äldste Wirthlins budskap är en kraftfull lärdom från en livstid, från en man som jag älskar och som var en levande predikan om att övervinna svårigheter genom tro på Frälsaren.
Äldste Perry stod vid den här talarstolen för bara sex månader sedan. Då kunde vi inte föreställa oss att det vittnesbördet skulle bli hans sista på en generalkonferens.
”Jag vill avsluta med att vittna om (och mina nittio år här på jorden ger mig rätt att säga detta) att ju äldre man blir, desto mer inser man att familjen är det centrala i livet och nyckeln till evig glädje.
Jag är tacksam för min hustru, mina barn, mina barnbarn och barnbarnsbarn, och för alla … släktingar som gör mitt liv så rikt och, ja, evigt. Om denna eviga sanning bär jag mitt starkaste och heligaste vittnesbörd, i Jesu Kristi namn, amen” (”Varför äktenskapet och familjen betyder något – överallt i världen”, Liahona, maj 2015, s. 42).
Äldste Perrys budskap är en kraftfull lärdom från en livstid, från en man som jag älskar och som genom bred erfarenhet förstod det viktiga förhållandet mellan familjen och evig lycka.
President Packer betonade på generalkonferensen för sex månader sedan Faderns plan för vår lycka, Frälsarens försoning och eviga familjer:
”Jag vittnar om att Jesus är Kristus och den levande Gudens Son. Han står i ledningen för kyrkan. Genom hans försoning och prästadömets makt kan familjer som påbörjas på jorden vara tillsammans i all evighet. …
Jag är så tacksam för … försoningen som kan tvätta bort alla fläckar hur svåra de än är, hur varaktiga eller hur många gånger de upprepas. Försoningen kan göra dig fri så att du kan gå vidare, ren och värdig” (”Lycksalighetsplanen”, Liahona, maj 2015, s. 28).
President Packers sista budskap är en lärdom från en livstid från en man som jag älskar och som med eftertryck och gång på gång förkunnade att målet ”för alla aktiviteter i kyrkan är att se till att en man och en kvinna tillsammans med sina barn är lyckliga hemma och beseglade för tid och all evighet” (Liahona, maj 2015, s. 26).
Äldste Scott förkunnade under sitt sista generalkonferenstal i oktober 2014: Vi kom till jordelivet just för att växa genom prövningar. Prövningar hjälper oss att bli mer lika vår Fader i himlen och Jesu Kristi försoning gör det möjligt för oss att uthärda de här utmaningarna. Jag vittnar om att när vi aktivt kommer till honom kan vi uthärda varje frestelse, varje sorg, varje utmaning vi möter” (”Sätt utövandet av din tro främst”, Liahona, nov. 2014, s. 94).
Äldste Scotts budskap är en kraftfull lärdom från en livstid från en man som jag älskar och ett älskat särskilt vittne om Kristus i hela världen (se L&F 107:23).
Löfte och vittnesbörd
Frälsaren förkunnade: ”Antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, ty det är detsamma” (L&F 1:38). Må vi höra och hörsamma de eviga sanningar som undervisats av Herrens bemyndigade representanter. När vi gör det, lovar jag att vår tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus stärks, och vi får andlig vägledning och beskydd i våra personliga omständigheter och behov.
Med hela min själ vittnar jag om att den uppståndne och levande Kristus leder sin återställda och levande kyrkas angelägenheter genom sina tjänare, som har utvalts att bära vittne om hans namn. Det vittnar jag om i Jesu Kristi heliga namn, amen.