Överlämna hjärtat åt Gud
Neill F. Marriott
andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap
När vi är öppna för Anden lär vi känna Guds väg och hans vilja.
Under generalkonferensen i april talade äldste Dallin H. Oaks om behovet av att ”förändra våra liv”1. Jag menar att personlig förändring börjar med hjärtats förvandling – oavsett våra livserfarenheter och var vi är födda.
Jag kommer från den amerikanska södern och som barn lärde orden i gamla protestantiska psalmer mig att en sann lärjunges hjärta är ett förändrat hjärta. Begrunda dessa textrader som jag älskar:
Din vilja ske, Herre!
Din vilja ske!
Jag är blott lera,
som danas av din hand.
Forma, min skapare,
din viljas kärl av mig,
och jag ska vänta
stilla och villigt på dig.2
Hur kan vi, som moderna, upptagna, tävlingsinriktade människor, vänta stilla och villigt? Hur gör vi Herrens vägar till våra? Jag tror att vi gör det genom att lära oss om honom och be om kunskap. När vår tillit till honom ökar öppnar vi våra hjärtan, strävar efter att göra hans vilja och väntar på de svar som hjälper oss att förstå.
Mitt eget hjärtas förvandling påbörjades när jag som tolvåring började söka efter Gud. Förutom ”Fader Vår”3 visste jag egentligen inte hur man bad. Jag minns att jag knäböjde, att jag hoppades kunna känna hans kärlek och frågade: ”Var finns du, himmelske Fader? Jag vet att du måste finnas där ute någonstans, men var?” Jag fortsatte fråga under hela min tonårstid. Jag fick glimtar av att Jesus Kristus fanns, men min himmelske Fader lät mig i sin visdom söka och vänta i 10 år.
1970, när missionärerna undervisade mig om Faderns frälsningsplan och Frälsarens försoning, var min väntan slut. Jag tog till mig dessa sanningar och blev döpt.
Baserat på denna kunskap om Herrens kraft och nåd, valde min man, mina barn och jag det här som familjens motto: ”Allt kommer att bli bra.” Men hur kan vi säga så till varandra när stora svårigheter kommer och det inte finns några svar?
När vår härliga, värdiga, 21-åriga dotter Georgia låg svårt skadad på sjukhuset efter en cykelolycka, sa vi i familjen till varandra: ”Allt kommer att bli bra.” När jag omedelbart flög från vår mission i Brasilien till Indianapolis i Indiana, USA för att vara hos henne, höll jag fast vid familjens motto. Men vår underbara dotter gick vidare till andevärlden bara några timmar innan mitt plan landade. Hur kunde vi, när denna chockvåg av sorg drabbade vår familj, fortfarande se på varandra och säga: ”Allt kommer att bli bra.”
Efter Georgias död var det mycket smärtsamt. Vi hade det svårt och än i dag har vi stunder av stor sorg, men vi håller fast vid vetskapen om att ingen någonsin dör egentligen. Trots vår djupa smärta när Georgias fysiska kropp slutade fungera trodde vi på att hon genast skulle fortsätta leva som ande, och vi tror på att vi kommer att vara tillsammans med henne för evigt om vi håller våra tempelförbund. Tron på vår Återlösare och hans uppståndelse, tron på hans prästadömes kraft och tron på eviga beseglingar gjorde att vi kunde hålla fast vid vårt motto med övertygelse.
President Gordon B. Hinckley sa: ”Om ni gör så gott ni kan, blir allt bra. Lita på Gud. … Herren överger oss inte.”4
Vår familjs motto är inte ”Allt blir bra nu.” Det handlar om vårt hopp om det eviga resultatet – inte nödvändigtvis om hur det blir just nu. I skrifterna står det: ”Sök flitigt, be alltid, och ha tro, och allt skall samverka till ert bästa.”5 Det betyder inte att allt är bra, men för de ödmjuka och trofasta samverkar allt, både positivt och negativt, till vårt bästa och i Herrens tid. Vi väntar på honom, ibland som Job i sitt lidande, med vetskap om att Gud ”sargar och … förbinder, han slår och hans händer helar”6. Ett ödmjukt hjärta accepterar prövningen och väntan på att stunden ska komma när det blir botat och helt.
När vi är öppna för Anden lär vi känna Guds väg och hans vilja. Under sakramentet, som jag kallar sabbatens hjärta, har jag märkt att när jag bett om förlåtelse för mina synder är det lärorikt att fråga min himmelske Fader: ”Fader, finns det mer?” I stunder av ödmjukhet och stillhet kan våra sinnen riktas mot något mer som vi behöver förändra – som begränsar vår förmåga att ta emot vägledning och kanske hjälp och lindring.
Till exempel kanske jag går och bär på bitterhet gentemot någon. När jag frågar om det finns mer att bekänna, kommer den ”hemligheten” tydligt till mitt minne. I princip viskar den helige Anden: ”Du frågade om det fanns mer, och det gör det. Din bitterhet begränsar din utveckling och skadar din förmåga till hälsosamma relationer. Du kan släppa det här.” Ja, det krävs mycket arbete. Vi kanske känner att vår illvilja är befogad, men att överlämna oss till Herren är den enda vägen till varaktig lycka.
Tids nog och gradvis får vi hans nåderika styrka och vägledning – som kanske leder oss till att besöka templet oftare, studera Frälsarens försoning mer omsorgsfullt eller att rådfråga en vän, en biskop, en professionell terapeut eller kanske en läkare. Hjärtats läkning börjar när vi underkastar oss och tillber Gud.
Sann gudsdyrkan börjar när hjärtat är rätt inför Fadern och Sonen. Hur står det till med våra hjärtan i dag? Paradoxalt nog kan vi inte få ett helt och trofast hjärta utan att först tillåta att det brister inför Herren. ”Som offer till mig skall ni frambära ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”,7 förkunnar Herren. När vi offrar vårt hjärta eller vår vilja till Herren blir resultatet att vi får den andliga vägledning vi behöver.
Med växande kunskap om Herrens barmhärtighet och nåd märker vi att våra självrådiga hjärtan spricker och brister av tacksamhet. Då sträcker vi oss mot honom och längtar att dela vårt ok med Guds enfödde Son. När vi förkrossat vänder oss till och delar bördan med honom, får vi nytt hopp och ny vägledning genom den Helige Anden.
Jag har kämpat med att fördriva min mänskliga önskan att allt ska ske på mitt sätt, och jag har så småningom förstått att mitt sätt är så bristfälligt, begränsat och underlägset Jesu Kristi sätt. ”Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen.”8 Kan vi älska Jesus Kristus och hans sätt mer än vi älskar oss själva och våra egna avsikter?
Vissa tror att de har misslyckats för många gånger och känner sig för svaga för att förändra syndiga handlingar eller hjärtats världsliga begär. Men som Israels förbundsbarn söker vi inte bara förändring på egen hand. Om vi uppriktigt vädjar till Gud tar han oss som vi är – och gör oss till mer än vi någonsin kunnat föreställa oss. Den kände teologen Robert L. Millet skriver om ”en hälsosam längtan efter att förbättras”, avvägd med en andlig ”visshet om att vi i och genom Jesus Kristus ska klara det”9. Med den kunskapen kan vi uppriktigt säga till vår himmelske Fader:
Allt lägger jag i din ömma vård,
din kärlek stark mig gör.
Jag verka vill uti ödmjuk tro,
din hand mig till himmelen för.10
När vi offrar vårt förkrossade hjärta till Jesus Kristus, tar han emot vårt offer. Han tar oss tillbaka. Oavsett vilka förluster, skador och avvisanden som vi fått lida, är hans nåd och helande kraft större. När vi verkligen delar vårt ok med Frälsaren kan vi med säkerhet säga: ”Allt kommer att bli bra.” I Jesu Kristi namn, amen.