2010–2019
Tro är ingen tillfällighet, det är ett val
Oktober 2015


15:1

Tro är ingen tillfällighet, det är ett val

Tro på Jesus Kristus är en gåva från himlen som kommer om vi väljer att tro och söker och håller fast vid den.

Frälsaren förnam styrkan eller svagheten i tron hos människor omkring sig. Till en sa han instämmande: ”Din tro är stor!”1 Till andra klagade han: ”Så lite tro ni har!”2 Han frågade andra: ”Var är er tro?”3 Och Jesus skilde ut ytterligare en med orden: ”I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.”4

Jag frågar mig själv: ”Hur ser Frälsaren på min tro?” Och i kväll frågar jag er: ”Hur ser Frälsaren på er tro?”

Tro på Herren Jesus Kristus är inte något eteriskt, något flyktigt som svävar i luften. Tro kommer inte slumpmässigt, och inte heller stannar den kvar genom födslorätt. Den är, som skriften säger, ”en övertygelse … en visshet om det man inte ser”.5 Tro utsänder ett andligt ljus och det ljuset är skönjbart.6 Tro på Jesus Kristus är en gåva från himlen som kommer om vi väljer att tro7 och söker och håller fast vid den. Vår tro växer sig antingen starkare eller blir svagare. Tro är en kraftens princip som inte bara är viktig i det här livet, utan också i vår utveckling bortom slöjan.8 Genom Kristi nåd kommer vi en dag att bli frälsta genom tro på hans namn.9 Vår tros framtid beror inte av tillfälligheter utan av val.

Tron hos en ung man från Brasilien

För en månad sedan i Brasilien träffade jag Aroldo Cavalcante. Han döptes vid 21 års ålder och var den förste medlemmen i kyrkan i sin familj. Hans tro strålade klart, och han började genast förbereda sig för att verka som missionär. Sorgligt nog diagnosticerades Aroldos mamma med cancer. Tre månader senare, några dagar innan hon dog, talade hon med Aroldo om sitt bekymmer: Det fanns inga släktingar som kunde hjälpa till. Aroldo skulle behöva ta hela ansvaret för sina två yngre systrar och sin yngre bror. Han gav ett högtidligt löfte till sin döende mor.

Syskonen Cavalcante

På dagarna arbetade han på en bank, och på kvällarna studerade han på universitetet. Han fortsatte hålla sina dopförbund, men hoppet om en heltidsmission var borta. Hans mission skulle vara att ta hand om sin familj.

Flera månader senare medan han förberedde ett tal till sakramentsmötet, läste Aroldo Samuels förebrående ord till kung Saul: ”Lydnad”, läste han, ”är bättre än offer”.10 Aroldo fick den till synes omöjliga känslan att han behövde lyda profetens uppmaning att gå ut som missionär. Oförskräckt av hindren framför sig gick han vidare med enorm tro.

Äldste Aroldo Cavalcante

Aroldo sparade varenda brasiliansk cruzeiro han kunde. Vid 23 års ålder fick han sin missionskallelse. Han visade sin bror hur mycket han skulle överföra varje månad från hans konto för familjen. Han hade fortfarande inte tillräckligt med pengar till hela sin mission och omkostnaderna för sin bror och sina systrar, men i tro började han på missionärsskolan. En vecka senare fick han den första av många välsignelser. Banken där äldste Cavalcante hade varit anställd fördubblade oväntat den summa pengar han skulle få när han slutade sitt arbete. Det här underverket, tillsammans med andra, gav honom den inkomst han behövde till sin mission och sin familj medan han var borta.

Familjen Cavalcante i dag

Tjugo år senare verkar broder Cavalcante nu som president för Boa Viagems stav i Recife i Brasilien. Om den här tiden sa han: ”När jag försökte leva rättfärdigt kände jag Frälsarens kärlek och ledning. Min tro växte, vilket gjorde att jag klarade av många utmaningar.”11 Aroldos tro var ingen tillfällighet, utan ett val.

Det finns många kristna män och kvinnor med djup tro på Herren Jesus Kristus, och vi hedrar och respekterar dem.

Inte längre på neutral mark

Men bröder, vi har fått ta emot något mer: Guds prästadöme, Guds makt återställd till jorden genom heliga änglar Det gör er annorlunda. Ni står inte längre på neutral mark. Er tro växer inte av tillfälligheter, utan genom val.

Vårt sätt att leva ökar eller minskar vår tro. Lydnad, ärlighet, renhet i tanke och handling samt osjälviskhet får tron att växa. Utan dessa minskar tron. Varför sa Frälsaren till Petrus: ”Jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet”?12 För att det finns en motståndare som gläds åt att förgöra vår tro! Var hängiven i att skydda din tro.

Uppriktiga frågor

Att ställa uppriktiga frågor är en viktig del av att bygga vår tro, och vi använder både vårt intellekt och våra känslor. Herren sa: ”Jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta.”13 Inte alla svar kommer genast, men de flesta frågor kan besvaras när vi uppriktigt studerar och söker svar från Gud. Att använda vårt intellekt utan vårt hjärta leder inte till andliga svar. ”Ingen [vet] vad som är i Gud utom Guds Ande.”14 Och för att hjälpa oss lovade Jesus oss ”en annan Hjälpare, … sanningens Ande”15.

Tron kräver aldrig svar på alla frågor, men söker tillförsikt och mod att gå framåt, och medger ibland att ”jag vet inte allting men jag vet tillräckligt för att fortsätta på lärjungeskapets stig”.16

Att försjunka i ständigt tvivel, underblåst av svar från otroende och otrogna, försvagar ens tro på Jesus Kristus och återställelsen.17 ”En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne.”18

Frågor som gäller Joseph Smith är till exempel inte nya. De har utslungats av hans kritiker sedan verket påbörjades. Till de troende som ser genom 2000-talets färgade linser och undrar över händelser och uttalanden som rör profeten Joseph Smith för nästan 200 år sedan, ger jag ett vänskapligt råd: För tillfället, ge broder Joseph en chans! I framtiden kommer du att ha 100 gånger mer information än den som sammantaget finns på alla dagens sökmotorer på internet, och den kommer från vår allvetande Fader i himlen.19 Tänk på Josephs liv – född i fattigdom och med föga formell utbildning översatte han Mormons bok på mindre än 90 dagar.20 Tiotusentals ärliga, hängivna män och kvinnor tog till sig återställelsen. Vid 38 års ålder beseglade han sitt vittnesbörd med sitt blod. Jag vittnar om att Joseph Smith var en Guds profet. Låt det här sjunka in, och gå vidare!

Gåvor som stärker vår tro

Både Bibeln och Mormons bok ger oss en vacker förvissning om att Jesus är Kristus, Guds Son. Jag håller i min hand en förstautgåva av Mormons bok på franska, publicerad av John Taylor när han påbörjade verket i Frankrike 1852. Mormons bok finns nu, delvis eller fullständigt, översatt till 110 språk runtom i världen. Den utgör ett andligt och påtagligt vittne om att återställelsen är sann. När läste du senast Mormons bok från pärm till pärm? Läs den igen. Den kommer att öka din tro.21

En annan gåva från Gud som stärker vår tro är vägledningen från första presidentskapet och de tolvs kvorum. I dag stödde vi tre nya medlemmar i de tolv och jag välkomnar äldste Rasband, äldste Stevenson och äldste Renlund till de tolvs kvorums heliga cirkel. Paulus sa:

”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, …

De skulle utrusta de heliga

tills vi alla når fram till enheten i tron och … kunskapen om Guds Son. …

Vi skall då inte längre … kastas hit och dit av … varje vindkast i läran, när [de] bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.”22

Vägledning från första presidentskapet och de tolvs kvorum skyddar vår tro.

Trons eld

Fastän din tros eld från början kanske är svag, ger rättfärdiga handlingar större tillit till Gud och din tro växer. Dödlighetens svårigheter drabbar oss och onda krafter lurar i mörkret i förhoppning om att släcka vår tro. Men när du fortsätter välja rätt, litar på Gud och följer hans Son, sänder Herren oss mer ljus och kunskap, och din tro blir fast och orubblig. President Thomas S. Monson har sagt: ”Frukta inte. … Framtiden är lika strålande som er tro.”23

Porter, Zane och Max Openshaw

Tron hos de unga männen i den här kyrkan är anmärkningsvärd!

Familjen Openshaw

Den 12 juni i år fick jag ett e-postmeddelande om att biskopen i en församling i Utah, hans hustru och två av deras barn hade dödats i en flygolycka. Biskop Mark Openshaw hade flugit planet när det lyfte från ett litet flygfält, men sedan plötsligt föll från skyn och störtade. Biskop Openshaw, hans hustru Amy och deras barn Tanner och Ellie dödades i olyckan. Som genom ett under kastades deras femårige son Max ut ur flygplanet i sitt flygplanssäte och kom undan med bara benbrott.

Jag fick veta att deras son, äldste Porter Openshaw, verkade i Marshallöarna-missionen Majuro och att deras 17-årige son Zane var på ett kulturutbyte i Tyskland med sin skola.

Jag ringde äldste Openshaw på Julön. Fastän förkrossad över sin mors, fars, brors och systers oväntade död, visade äldste Openshaw genast omsorg om sina två yngre bröder.

Till slut var det äldste Openshaw och hans bror Zane som beslutade att andra kunde hjälpa till hemma och att Porter skulle stanna på mission. De visste att det var vad deras föräldrar hade velat.

Äldste Porter Openshaw vid ett dop

När jag pratade med äldste Openshaw kände jag hans sorg, men även hans outsläckliga brinnande tro. ”Jag är säker på”, berättade han för mig, ”och vet utan minsta tvivel att jag kommer att få träffa min familj igen. … Vi kan alltid hämta styrka i våra prövningar från … vår Herre Jesus Kristus. … Guds allsmäktiga hand har så tydligt hjälpt [mig] och mina bröder genom [den här] mycket svåra utmaningen.”24

Zane Openshaw talar under begravningen

Jag träffade Zane för första gången på begravningen. När jag såg på de fyra kistorna framför oss i kapellet förundrades jag över tron hos denne 17-åring när han talade till församlingen. ”I dag”, sa han, ”har vi samlats med ödmjuka hjärtan och trötta själar för att minnas mamma, pappa, Tanner och Ellie. … Vi har samtalat, gråtit tillsammans, talat om minnen tillsammans och känt Guds hand tillsammans. …

Dagen efter jag hörde nyheten om olyckan hittade jag ett brev i väskan från min mamma. I brevet skrev hon: ’Zane, kom ihåg vem du är och varifrån du kommer. Vi ber för dig och saknar dig.’” Zane fortsatte: ”Inga ord kunde passa bättre som min mammas sista ord. Jag vet att hon, tillsammans med Tanner, Ellie och pappa … ber för [mina bröder och] mig. Jag vet att … de ber att jag ska komma ihåg vem jag är … eftersom jag, precis som ni, är Guds lilla barn, och han har satt mig här. Jag vittnar om att … hur ensamma vi än känner oss, överger Gud oss inte.”25

Mina kära vänner, er tro började inte vid födelsen och upphör inte vid döden. Tro är ett val. Stärk er tro och lev så att ni blir värdiga Frälsarens välkomnande ord: ”Din tro är stor!” När ni gör det lovar jag er att er tro, genom Jesu Kristi nåd, en dag gör det möjligt för er att tillsammans med dem ni älskar stå rena i Guds närhet, i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Matt. 15:28.

  2. Matt. 6:30.

  3. Luk. 8:25.

  4. Matt. 8:10.

  5. Hebr. 11:1.

  6. Se Alma 32:35.

  7. Se L. Whitney Clayton, ”Välj att tro”, Liahona, maj 2015, s. 36–39.

  8. Se Föredrag över tron (1985), 3.

  9. Se Ef. 2:8.

  10. 1 Sam. 15:22.

  11. Personligt samtal med Aroldo Cavalcante 29 aug. 2015, Salvador, Brasilien, och e-postmeddelande daterat 31 aug. 2015. Det finns mycket mer att säga om Aroldo Cavalcantes löfte till sin mor att ta hand om sina syskon. Under åren efter moderns död kallade han sina syskon för sina ”barn”. Under hans mission handlade hans brev och samtal vid jul och mors dag ofta om varje familjemedlems personliga svårigheter. Genom stora uppoffringar efter missionstiden tog Aroldo på sig det ekonomiska ansvaret för deras utbildning och sin brors mission. Aroldo väntade tills hans systrar och hans bror gift sig, innan han gifte sig vid 32 års ålder. De är fortfarande en mycket sammanhållen familj.

  12. Luk. 22:32.

  13. L&F 8:2.

  14. 1 Kor. 2:11.

  15. Joh. 14:16–17.

  16. Se Adam Kotter, ”När tvivel och frågor uppstår”, Liahona, mars 2015, s. 38–41.

  17. Äldste Neal A. Maxwell sa en gång: ”En del envisas med att studera kyrkan genom dess avfällingars ögon – som att intervjua Judas för att förstå Jesus. Avfällingar avslöjar alltid mer om sig själva än om det som de har lämnat” (”All Hell Is Moved” [andakt vid Brigham Young University, 8 nov. 1977], s. 3, speeches.byu.edu).

  18. 1 Kor. 2:14.

  19. ”Jag har aldrig sagt att jag var fullkomlig, men det finns inget oriktigt i de uppenbarelser jag har undervisat er om” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 516).

  20. Se John W. Welch och Tim Rathbone: ”The Translation of the Book of Mormon: Basic Historical Information” (Foundation for Ancient Research and Mormon Studies, 1986).

  21. Ett andligt vittnesbörd om Mormons bok är centralt i de sista dagarnas heligas omvändelse. Det är ett vittnesbörd som behöver förnyas om och om igen. Om inte avtar de andliga känslorna och man minns inte längre den kraft man en gång kände. ”Och folket började glömma de tecken och under som de hade hört och började bli mindre och mindre förvånade över … ett under från himlen, så att de började bli hårda i sina hjärtan och blinda i sina sinnen och började tvivla på allt som de hade hört och sett … och … [började] tro att Kristi lära var något dåraktigt och fåfängt” (3 Ne. 2:1–2).

  22. Ef. 4:11–14.

  23. Thomas S. Monson, ”Var vid gott mod”, Liahona, maj 2009, s. 92.

  24. Personligt e-postmeddelande från äldste Porter Openshaw 23 aug. 2015.

  25. Tal av Zane Openshaw på familjens begravning, 22 juni 2015.