Gud står vid rodret
Äldste M. Russell Ballard
i de tolv apostlarnas kvorum
Bud och förbund är ovärderliga sanningar och lärdomar som finns i det gamla skeppet Sion, där Gud står vid rodret.
Under generalkonferensen i oktober förra året bad jag lyssnarna följa Brigham Youngs råd att stanna kvar på det gamla skeppet Sion, vilket är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, och hålla sig fast med båda händerna.1 Sedan dess gläder det mig att veta att några i min familj och andra lyssnade, och har frågat mig: ”Vad finns det i det gamla skeppet Sion som vi kan hålla fast vid?” Jag påminde dem om det som president Brigham Young sa: ”Vi är ombord på det gamla skeppet Sion. … [Gud] står vid rodret och är kvar där. … Han befaller och leder oss. Om de heliga obetingat litar på sin Gud, aldrig överger sina förbund eller sin Gud, leder han oss rätt.”2
Det är tydligt att vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus har utrustat det gamla skeppet Sion med de tydliga och enkla eviga sanningar som kan hjälpa oss hålla rätt kurs genom dödlighetens upprörda vatten. Låt mig nämna några.
Jesu Kristi kyrka har alltid letts av levande profeter och apostlar. Fastän dödliga och underkastade mänsklig ofullkomlighet, inspireras Herrens tjänare till att hjälpa oss undvika andligt livshotande hinder och för att hjälpa oss att tryggt passera genom dödligheten till vår slutliga, himmelska destination.
Under mina snart 40 år i nära samarbete med dem, har jag själv sett hur både stilla inspiration och djupsinnig uppenbarelse har rört profeter och apostlar, andra generalauktoriteter och biorganisationers ledare till handling. De är varken fullkomliga eller ofelbara, men dessa goda män och kvinnor har varit fullkomligt hängivna i att föra Herrens verk framåt enligt hans direktiv.
Och tro inget annat: Herren leder sin kyrka genom levande profeter och apostlar. Det är så han alltid har utfört sitt arbete. Ja, Frälsaren lärde: ”Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig.”3 Vi får inte skilja Kristus från hans tjänare. Utan hans tidiga apostlar skulle vi inte ha en ögonvittnesskildring av mycket av hans undervisning, hans verksamhet, hans lidande i Getsemane eller hans död på korset. Utan deras vittnesbörd skulle vi inte ha de apostoliska vittnena om den tomma graven och uppståndelsen.
Han befallde dessa tidiga apostlar:
”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.”4
Det uppdraget förnyades i vår tid när Herren kallade Joseph Smith till att återställa kyrkan, med ordinerade apostlar som förkunnar hans evangelium en sista gång innan han kommer tillbaka.
Det har alltid varit svårt för världen att acceptera levande profeter och apostlar, men det är viktigt att vi gör det för att helt förstå Jesu Kristi försoning och lärdomar och ta emot alla prästadömets välsignelser som har getts till dem han har kallat.
Alltför många anser att kyrkans ledare och medlemmar borde vara fullkomliga eller nästan fullkomliga. De glömmer att Herrens nåd är tillräcklig för att utföra sitt arbete genom dödliga människor. Våra ledare har de bästa avsikter, men ibland gör vi misstag. Det är inte unikt för kyrkan – samma sak händer i våra relationer bland vänner, grannar och arbetskamrater och till och med mellan äkta makar och i familjen.
Att söka efter mänskliga svagheter hos andra är ganska lätt. Men vi gör ett allvarligt misstag om vi bara lägger märke till varandras mänskliga natur och inte ser Guds hand verka genom dem han kallat.
Att fokusera på hur Herren inspirerar sina utvalda ledare och hur han leder de heliga till att göra anmärkningsvärda och stora ting trots sin mänsklighet, är ett sätt att hålla fast vid Jesu Kristi evangelium och stanna i trygghet på det gamla skeppet Sion.
En annan sanning är läran om frälsningsplanen. Genom profeten Joseph Smith gav Gud Mormons bok, Läran och förbunden och många andra lärdomar till kyrkan. Till exempel en kunskap om frälsningsplanen, som är en karta över varifrån vi kommer, vårt syfte här på jorden och vart vi går när vi dör. Planen ger oss också det unika, eviga perspektivet att vi är Guds andebarn. När vi förstår vem vår himmelske Fader är och vår relation till honom och hans älskade Son Jesus Kristus, tar vi emot deras bud och ingår förbund med dem som leder oss tillbaka till deras eviga närhet.
Varje gång jag håller ett nyfött barn i famnen undrar jag: ”Vem är du, lille vän? Vad kommer du att bli genom Jesu Kristi försoning?”
Vi reflekterar över liknande frågor när någon vi älskar dör: ”Var är de? Vad ser och upplever de? Fortsätter livet? Hur kommer våra käraste relationer att se ut i den stora värld där de dödas andar befinner sig?”
I den världen finns tre av våra barnbarn: två flickor, Sara och Emily, och en pojke, Nathan. Varje gång ett barnbarn gick bort höll vi som familj fast vid evangeliets sanningar med båda händerna. Våra frågor besvarades med tröst och tillförsikt genom Frälsarens försoning. Vi saknar våra barnbarn, men vi vet att de lever och vi vet att vi kommer att träffa dem igen. Vi är så tacksamma för den andliga insikten i tider av turbulens för oss som personer och som familj.
En annan viktig sanning i kyrkan är att vår himmelske Fader skapade Adam och Eva i ett ädelt syfte. Det var deras uppgift – och därigenom också deras efterkommandes uppgift – att skapa jordiska kroppar åt Guds andebarn så att de kunde uppleva dödligheten. På det sättet sänder vår himmelske Fader sina andebarn till jorden för att lära och växa genom jordelivets upplevelser. Eftersom Gud älskar sina barn sänder han gudomliga budbärare och apostlar att undervisa om Jesu Kristi centrala roll som vår Frälsare.
Genom århundradena har profeter uppfyllt sin plikt när de varnat folket för kommande faror. Herrens apostlar har plikten att vaka, varna och sträcka sig ut för att hjälpa dem som söker svaren på livets frågor.
I september 1995 utfärdade första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen.” Vi avslutade det inspirerade dokumentet med följande: ”Vi varnar dem som bryter mot kyskhetsbudet, som förgriper sig på maka eller barn, eller som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud. Vi varnar vidare för att familjens upplösning kommer att frambringa de stora olyckor över enskilda människor, samhällen och nationer som förutsagts av forntida och nutida profeter.”5
Som apostlar betonar vi återigen denna allvarliga varning i dag. Kom ihåg att bud och förbund är ovärderliga sanningar och lärdomar som finns i det gamla skeppet Sion, där Gud står vid rodret.
En annan viktig lära som vi bör hålla fast vid är att helga sabbatsdagen. Det hjälper oss att hålla oss obefläckade av världen, ger oss fysisk vila och ger var och en av oss andlig näring genom att vi tillber Fadern och Sonen varje söndag.6 När sabbaten är vår lust och vår glädje är det ett tecken på vår kärlek till dem.7
I vårt arbete att göra sabbaten till en lust och en glädje har vi bett kyrkans lokala ledare och medlemmar att komma ihåg att sakramentsmötet är Herrens och ska vara förankrat i och grundat på hans lära. Sakramentets förrättning ger oss möjlighet att förnya våra förbund och på nytt bekräfta vår kärlek till Frälsaren och minnas hans offer och hans försoning.
Samma anda av gudsdyrkan bör genomsyra våra månatliga faste- och vittnesbördsmöten. Det sakramentsmötet är till för att medlemmar kortfattat ska uttrycka tacksamhet, kärlek och uppskattning för vår himmelske Fader, Jesus Kristus och det återställda evangeliet och personligen vittna om dessa ting. Under faste- och vittnesbördsmötet delar vi med oss av kortfattade inspirerande tankar och bär högtidligt vittnesbörd. Där håller vi inte tal.
Unga barn bör öva sig på att bära vittnesbörd i Primär och med sina föräldrar under familjens hemafton tills de förstår den viktiga innebörden av ett vittnesbörd.
Den senaste tidens satsning på att göra sabbaten till en lust och en glädje är ett direkt resultat av inspiration från Herren till kyrkans ledare. Församlingsrådets medlemmar bör bistå biskopen flera veckor i förväg genom att gå igenom den musik och de ämnen som har lagts fram för varje sakramentsmöte.
Alla välsignas när sabbaten fylls av kärlek till Herren i hemmet och i kyrkan. När våra barn undervisas om Herrens vägar lär de sig känna och följa hans Ande. Alla vill närvara varje söndag för att ta del av sakramentet när vi känner Herrens ande. Och alla, unga som gamla, som bär på tunga bördor känner den andliga uppbyggelse och tröst som kommer under en sabbatsdag av hängiven meditation över vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus.
Tack och lov är Kristus alltid nära, redo och villig att hjälpa oss när vi ber om hjälp och vill omvända oss och komma till honom.
Nu, när vi begrundar dess sanningar som finns i det gamla skeppet Sion, låt oss stanna ombord och komma ihåg att ett skepp per definition är ett fartyg, och att syftet med ett fartyg är att ta oss till en destination.
Vårt skepps destination är evangeliets alla välsignelser, himmelriket, den celestiala härligheten och Guds närhet!
Guds plan är på plats. Han står vid rodret och hans stora och mäktiga skepp seglar fram mot frälsning och upphöjelse. Kom ihåg att vi inte kan komma dit genom att hoppa ur båten och försöka simma dit på egen hand.
Upphöjelse är målet för denna jordiska resa och ingen kommer dit utan hjälp av Jesu Kristi evangelium: hans försoning, förrättningarna och de vägledande principerna som finns i kyrkan.
Det är i kyrkan som vi lär oss om Guds gärningar och tar emot den nåd från Herren Jesus Kristus som frälser oss. Det är i kyrkan som vi tar på oss de förpliktelser och sluter de förbund i eviga familjer som blir våra pass till upphöjelse. Det är kyrkan som har prästadömets drivkraft som för oss fram genom dödlighetens oförutsägbara vatten.
Låt oss vara tacksamma för det gamla skeppet Sion, för utan det driver vi vind för våg, ensamma och maktlösa, utan roder eller åror, bortsvepta av de starka strömmar som skapas av motståndarens vindar och vågor.
Bröder och systrar, håll fast vid och segla med det fantastiska skeppet, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, så når vi vår destination. Det är mitt vittnesbörd och min bön för oss alla i det namn som det gamla skeppet Sion kallas efter, ja, vår Herres och Frälsares Jesu Kristi namn, amen.