Styrkta genom Jesu Kristi försoning
Äldste Dallin H. Oaks
i de tolv apostlarnas kvorum
Genom sin försoning har Frälsaren makt att bistå – att hjälpa – i varje jordisk smärta och svårighet.
Under jordelivet får vi med säkerhet uppleva döden och syndens börda. Jesu Kristi försoning kompenserar för dessa två oundvikliga delar av jordelivet. Men förutom döden och synden får vi många andra utmaningar medan vi tar oss igenom jordelivet. Tack vare försoningen kan vår Frälsare ge oss den styrka vi behöver för att klara av dessa jordiska utmaningar. Det är mitt ämne idag.
I.
De flesta skriftställena om försoningen handlar om att Frälsaren bröt dödens band och led för våra synder. I en predikan som nedtecknats i Mormons bok undervisade Alma om de här grunderna. Men han gav även vår tydligaste försäkran i skriften om att Frälsaren också upplevde sitt folks smärtor, sjukdomar och svagheter.
Alma beskrev denna del av Frälsarens försoning: ”Och han skall gå ut och lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och detta för att det ord skall kunna uppfyllas som säger att han skall ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar” (Alma 7:11; se också 2 Ne. 9:21).
Tänk på det! Under sin försoning led Frälsaren ”smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag”. Som President Boyd K. Packer förklarade: ”Han hade ingen skuld att betala. Han hade inte gjort något fel. Ändå utstod han all den samlade skuld, sorg, smärta och förödmjukelse, alla de mentala, känslomässiga och fysiska plågor människor känt – han utstod dem alla.”1
Varför genomled han dessa jordiska utmaningar ”av alla slag”? Alma förklarade: ”Och han skall ta på sig deras skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han skall bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (Alma 7:12).
Till exempel förklarade aposteln Paulus att eftersom Frälsaren ”har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas” (Hebr. 2:18). På liknande sätt lärde president James E. Faust: ”Eftersom Frälsaren har lidit allt som vi någonsin skulle kunna känna eller uppleva, kan han hjälpa de svaga att bli starkare.”2
Vår Frälsare upplevde och led till fullo alla jordiska utmaningar ”i köttet” så att han kan förstå ”i köttet” hur han ska ”bistå [vilket innebär att ge lindring eller hjälp till] sitt folk i enlighet med deras skröpligheter”. Därför förstår han våra prövningar, vår sorg, våra frestelser och våra lidanden, eftersom han villigt upplevde dem alla som en viktig del av sin försoning. Och på grund av detta ger hans försoning honom förmågan att bistå oss – att ge oss styrka att klara av allt.
II.
Även om Almas undervisning i det sjunde kapitlet är det tydligaste av alla skriftställen om denna viktiga del av försoningen, så förkunnas den också genomgående i helig skrift.
I början av sin verksamhet förklarade Jesus att han var sänd att ”hela de förkrossade” (se KJV Luke 4:18). Bibeln berättar ofta att han helade människor ”från deras sjukdomar” (se Luk. 5:15; 7:21). Mormons bok berättar att han helade dem ”som led på något sätt” (3 Ne. 17:9). Matteusevangeliet förklarar att Jesus botade folket ”för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han” (Matt. 8:17).
Jesaja lärde att Messias skulle bära vårt ”lidande”, våra ”sjukdomar” och våra ”smärtor” (Jes. 53:3–4). Jesaja lärde också att han skulle styrka oss: ”Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig” (Jes. 41:10).
Därför sjunger vi:
Ej räds, jag är med dig, nu frimodig var.
Se, jag är din Gud, städs mitt bistånd du har.
Jag styrker dig, hjälper dig och uppehåller dig …
med stöd av min rättfärdiga, allsmäktiga hand.3
På tal om några av sina egna jordiska utmaningar skrev aposteln Paulus: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Fil. 4:13).
Och därmed ser vi att Frälsaren genom sin försoning har makt att bistå – att hjälpa – i varje jordisk smärta och svårighet. Ibland helar hans kraft vår skröplighet, men skrifterna och våra erfarenheter lär oss att ibland bistår eller hjälper han genom att ge oss styrka eller tålamod att uthärda våra skröplighet.4
III.
Vilka är de jordiska smärtor och bedrövelser och skröpligheter som vår Frälsare upplevde och genomled?
Vi får alla uppleva smärta, bedrövelse och skröpligheter förr eller senare. Förutom sådant vi får uppleva på grund av våra synder är jordelivet fyllt av återkommande svårigheter, sorger och lidanden.
Vi och de vi älskar blir sjuka. Någon gång får var och en av oss också uppleva smärtor av svåra skador eller andra fysiska eller mentala svårigheter. Vi lider alla och sörjer när någon vi älskar dör. Vi upplever alla misslyckanden i våra personliga ansvar, våra familjerelationer eller våra arbeten.
När en make eller maka eller ett barn avvisar det som vi vet är sant och lämnar rättfärdighetens stig, upplever vi en särskilt svår smärta, precis som den förlorade sonens far i Jesus minnesvärda liknelse (se Luk. 15:11–32).
Som psalmisten förkunnade: ”Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt” (Ps. 34:20).
Därför innehåller våra psalmer denna sanna försäkran: ”Jorden har ingen sorg som himlen inte kan bota.”5 Det som botar oss är vår Frälsare och hans försoning.
Särskilt sårande för tonåringar är känslan av utstötthet, när kamrater tycks delta i glatt umgänge och aktiviteter och medvetet stänger dem ute. Rasmässiga och etniska fördomar orsakar annan smärtsam utstötthet, för unga och vuxna. Livet har många andra utmaningar, som arbetslöshet och andra bakslag i våra planer.
Jag talar nu om jordiska skröpligheter som inte orsakas av våra synder. En del föds med fysiska eller mentala handikapp som orsakar personligt lidande för dem och svårigheter för dem som älskar och tar hand om dem. För många är depressionens åkomma smärtsam eller permanent funktionsnedsättande. Ett annan tungt lidande är att vara ensamstående. De som lider av denna omständighet bör minnas att vår Frälsare upplevde den sortens smärta också, och att han, genom sin försoning, skänker styrka att klara av den.
Få handikapp är mer hämmande i vårt fysiska och andliga liv än beroenden. Några av dem, som beroendet av pornografi eller droger, har troligtvis uppkommit på grund av syndiga handlingar. Även när man har omvänt sig från det man gjorde kan beroendet finnas kvar. Det förlamande greppet kan också avhjälpas genom den beslutsamma styrka som Frälsaren kan skänka oss. Detsamma gäller den svåra utmaning som upplevs av dem som sitter i fängelse för brott. Ett brev som skickades nyligen vittnar om den styrka som kan ges också till någon i den situationen: ”Jag vet att vår Frälsare vandrar i dessa korridorer, och jag har ofta känt Kristi kärlek inom dessa fängelsemurar.”6
Jag älskar vittnesbördet från vår poet och vän Emma Lou Thayne. I en text vi nu sjunger som psalm skrev hon:
Var skall jag finna frid,
vem skall mig trösta?
Vem skall mig leda tryggt i jordlivets strid?
När hjärtat lider av agg eller vrede,
när själen våndas svårt,
var finns det frid?
När livets väg är mörk,
skymdes av tårar,
när dimman tätnade och solen försvann.
Vem räckte ut sin hand, vem gav mig trygghet?
Vem, vem förstod min nöd?
Han, bara han.7
IV.
Vem kan få hjälp och styrka genom Jesu Kristi försoning? Alma lärde att Frälsaren skulle ”ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar” och ”bistå sitt folk” (Alma 7:11, 12; kursivering tillagd). Vilka är ”hans folk” i det här löftet? Är det alla som har levt på jorden – alla som får uppstå tack vare försoningen? Eller är det bara de utvalda tjänarna som gjort sig värdiga genom förrättningar och förbund?
Ordet folk har många betydelser i skrifterna. Den betydelse som passar bäst in i läran att Frälsaren bistår ”sitt folk”, är betydelsen som Ammon använde när han lärde att ”Gud kommer ihåg alla folk, i vilket land de än må befinna sig” (Alma 26:37). Det är också vad änglarna menade när de förkunnade Jesusbarnets födelse: ”Bud … om en stor glädje för hela folket” (Luk. 2:10).
Tack vare sin försoning i dödligheten kan vår Frälsare trösta, hela och styrka alla män och kvinnor överallt, men jag tror att han bara gör det för dem som söker honom och ber om hans hjälp. Aposteln Jakob lärde: ”Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er” (Jak. 4:10). Vi kvalificerar oss för den välsignelsen när vi tror på honom och ber om hans hjälp.
Det finns miljontals gudfruktiga människor som ber till Gud om att bli lyfta ur sina svårigheter. Vår Frälsare har uppenbarat att han ”steg ned under allt” (L&F 88:6). Som äldste Neil A. Maxwell lärde: ”Eftersom han ’steg ned under allt’, kan han förstå, fullkomligt och personligt, det mänskliga lidandet i hela dess vidd.”8 Vi kan till och med säga att eftersom han steg ned under allt så är han perfekt placerad för att kunna lyfta oss och ge oss den styrka vi behöver för att uthärda våra svårigheter. Vi behöver bara be om det.
Många gånger i nutida uppenbarelser förkunnar Herren: ”Om ni därför ber mig skall ni få, om ni bultar skall det öppnas för er” (t.ex. L&F 6:5; 11:5; se också Matt. 7:7). Ja, på grund av sin allomfattande kärlek hör och besvarar vår himmelske Fader och hans älskade Son Jesus Kristus på rätt sätt bönerna från alla dem som söker dem i tro. Som Aposteln Paulus skrev: ”Vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende” (1 Tim. 4:10).
Jag vet att det här är sant. Vår Frälsares försoning gör mer än lovar oss odödlighet genom en universell uppståndelse och ger oss möjligheten att bli renade från synd genom omvändelse och dop. Hans försoning ger oss också möjlighet att åkalla honom som har upplevt alla våra jordiska skröpligheter och be honom om styrka att bära jordelivets bördor. Han känner våra kval, och han finns där för oss. Precis som den barmhärtige samariten: När han finner oss sårade vid vägkanten förbinder han våra sår och sköter om oss (se Luk. 10:34). Den helande och stärkande kraften hos Jesus Kristus och i hans försoning finns för oss alla som ber om den. Jag vittnar om det, liksom jag också vittnar om vår Frälsare som gör alltsammans möjligt.
En dag kommer alla jordelivets bördor att försvinna och det kommer inte längre att finnas någon plåga (se Upp. 21:4). Jag ber att vi alla ska förstå hoppet och styrkan i vår Frälsares försoning, löftet om odödlighet, möjligheten att få evigt liv, och den stödjande styrka vi kan få om vi bara ber om den, i Jesu Kristi namn, amen.