Vad är det mer som fattas?

Äldste Larry R. Lawrence

i de sjuttios kvorum

Om vi är ödmjuka och läraktiga manar den Helige Anden oss att förbättra oss och han leder oss hem, men vi behöver be Herren om vägledning längs vägen.

När jag var en ung vuxen började jag undersöka kyrkan. I början drogs jag till evangeliet på grund av mina sista dagars heliga vänners exempel, men så småningom blev jag intresserad av den unika läran. När jag fick veta att trofasta män och kvinnor kunde fortsätta utvecklas och till slut bli lika våra himmelska föräldrar, blev jag ärligt talat förundrad. Jag älskade konceptet, det kändes rätt.

Kort efter mitt dop studerade jag bergspredikan och insåg att Jesus undervisade om denna sanning, evig utveckling, i Bibeln. Han sa: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.”¹

Jag har varit medlem i kyrkan i över 40 år nu och när jag läser det här skriftstället, påminns jag om vårt syfte här på jorden. Vi kom hit för att lära och utvecklas tills vi gradvis blir mer helgade eller fullkomliga i Kristus.

Lärjungeskapets resa är inte lätt. Den har kallats ”den ständiga förbättringens kurs”². När vi färdas på den raka och smala stigen, uppmanar Anden ständigt oss att bli bättre och klättra högre. Den Helige Anden är en idealisk reskamrat. Om vi är ödmjuka och läraktiga, tar han vår hand och leder oss hem.

Men vi måste be Herren om ledning längst vägen. Vi måste ställa vissa svåra frågor som: ”Vad behöver jag förändra?” ”Hur kan jag förbättra mig?” ”Vilken svaghet behöver stärkas?”

Låt oss se på Nya testamentets berättelse om den rike unge mannen. Han var en rättfärdig ung man som redan höll de tio budorden men han ville bli bättre. Hans mål var evigt liv.

När han träffade Frälsaren frågade han: ”Vad är det mer som fattas?”³

Jesus gav genast råd som var särskilt avsedda för den rike unge mannen. ”Jesus svarade: ’Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. … Och kom sedan och följ mig.’”⁴

Den unge mannen var mållös. Han hade aldrig övervägt en sådan uppoffring. Han var tillräckligt ödmjuk för att fråga Herren men inte tillräckligt trofast för att följa det gudomliga råd som gavs honom. Vi måste vara villiga att handla när vi får ett svar.

President Harold B. Lee lärde: ”Var och en av oss, om vi vill uppnå fullkomning, måste någon gång ställa oss själva denna fråga: ’Vad är det som fattas?’”⁵

Jag kände en trofast mor som ödmjukade sig och frågade: ”Vad hindrar mig från att utvecklas?” I hennes fall kom svaret från Anden omedelbart: ”Sluta klaga.” Detta svar överraskade henne. Hon hade aldrig sett sig själv kverulant. Men budskapet från den helige Anden var glasklart. Under de dagar som följde blev hon mer medveten om sin ovana att klaga. Tacksam mot maningen om förbättring, beslöt hon att räkna sina välsignelser istället för sina svårigheter. Inom några dagar kände hon Andens varma bifall.

En ödmjuk ung man som inte verkade kunna hitta den rätta unga kvinnan, gick till Herren för att få hjälp: ”Vad hindrar mig från att vara den rätte?” frågade han. Svaret kom till hans hjärta och sinne: ”Vårda ditt språk.” I det ögonblicket insåg han att flera råa uttryck hade blivit en del av hans vokabulär och han beslöt att ändra på det.

En ensamstående syster ställde modigt frågan: ”Vad behöver jag ändra på?” och Anden viskade till henne: ”Avbryt inte andra när de pratar.” Den Helige Anden ger verkligen personligt anpassade råd. Han är en fullständigt ärlig följeslagare och säger saker som ingen annan vet eller vågar säga.

En hemvänd missionär kände sig stressad av sitt mycket hektiska schema. Han försökte få tid för arbete, studier, familj och ett ämbete i kyrkan. Han bad Herren om råd: ”Hur kan jag känna frid trots allt som jag behöver göra?” Svaret var inte det han hade väntat sig. Han fick maningen att han behövde tänka mer på sabbatsdagen och hålla den helig. Han beslöt att ägna söndagen åt att tjäna Herren – att lägga sina kurser åt sidan och istället studera evangeliet. Denna lilla anpassning gav honom den frid och balans som han sökte.

För flera år sedan läste jag i en av kyrkans tidningar om en ung kvinna som flyttat hemifrån för att börja på universitetet. Hon låg efter i sina kurser, hade inte det sociala liv som hon hoppats på, och var olycklig i största allmänhet. Till slut knäböjde hon en dag och utbrast: ”Vad kan jag göra för att förbättra mitt liv?” Den Helige Anden viskade: ”Res dig upp och städa ditt rum.” Denna maning kom som en total överraskning men var precis det avstamp hon behövde. När hon tagit sig tid att organisera och göra i ordning, kände hon hur Anden fyllde rummet och lättade hennes hjärta.

Den Helige Anden säger inte åt oss att ändra allt på en gång. Om han gjorde det skulle vi bli missmodiga och ge upp. Anden arbetar med oss i vår egen takt, ett steg i taget, eller som Herren lärt oss, ”rad på rad, bud på bud … Och välsignade är de som hörsammar mina bud … Ty åt den som tar emot skall jag ge mer.”⁶ Om den Helige Anden till exemplet har manat dig att säga tack oftare, och du följer den maningen, så känner han kanske att det är dags för dig att gå vidare till någonting svårare, som att säga ”Förlåt, det var mitt fel.”

Ett perfekt tillfälle att fråga ”Vad är det mer som fattas?” är när vi tar sakramentet. Aposteln Paulus sa att det är ett tillfälle när var och en av oss kan rannsaka sig själv.⁷ I denna vördnadsfulla miljö, när vi vänder våra tankar mot himlen, kan Herren milt tala om för oss vad vi behöver arbeta på härnäst.

Liksom ni har jag genom åren ofta fått budskap från Anden som visat mig vad jag kan förbättra. Jag vill berätta om några personliga exempel på budskap som jag tagit till mig: Maningarna har innefattat:

Höj inte rösten.
Bli organiserad, skapa en daglig lista över vad som behöver göras.
Ta hand om din kropp bättre genom att äta mer frukt och grönsaker.
Besök templet oftare.
Ta dig tid att tänka efter innan du ber.
Be din fru om råd.
Och ha tålamod när du kör, överskrid inte hastighetsbegränsningen. (Den där sista arbetar jag fortfarande på.)

Det är Frälsarens försoningsoffer som gör fullkomlighet eller helgelse möjlig. Vi skulle aldrig klara det själva, men Guds nåd är tillräcklig för att hjälpa oss. Som äldste David A. Bednar en gång påpekade: ”De flesta av oss förstår att försoningen är avsedd för syndare. Men jag är inte så säker på att vi vet och förstår att försoningen också är avsedd för heliga – för goda män och kvinnor som är lydiga och värdiga och samvetsgranna, och som strävar efter att bli bättre.”⁸

Jag vill föreslå att var och en av er inom en snar framtid deltar i en andlig övning, kanske rentav ikväll när ni ber. Ställ ödmjukt följande fråga till Herren: ”Vad hindrar mig från att utvecklas?” Med andra ord: ”Vad är det mer som fattas?’” Vänta sedan tyst på ett svar. Om du är uppriktig, blir svaret snart tydligt. Det blir en uppenbarelse som är menad för just dig.

Kanske säger Anden att du måste förlåta någon. Eller så kanske budskapet är att du ska vara mer selektiv i fråga om de filmer du ser eller den musik du lyssnar på. Anden kanske manar dig att vara mer ärlig i din yrkesutövning eller mer generös med dina fasteoffer. Möjligheterna är oändliga.

Anden kan visa oss våra svagheter men han kan också visa oss våra starka sidor. Ibland måste vi fråga vad vi gör rätt så att Herren kan lyfta och uppmuntra oss. När vi läser våra patriarkaliska välsignelser påminns vi om att vår himmelske Fader känner till vår gudomliga potential. Han gläds varje gång vi tar ett steg framåt. För honom är vår riktning mycket viktigare än vår hastighet.

Var ihärdiga, bröder och systrar, men bli aldrig modfällda. Vi behöver gå bortom graven innan vi faktiskt når fullkomlighet, men här under jordelivet kan vi lägga grunden. ”Det är vår plikt att vara bättre i dag än vi var i går och att vara bättre i morgon än vi är i dag.”⁹

Om andlig tillväxt inte är prioriterad i våra liv, om vi inte är på den stadiga förbättringens kurs, går vi miste om de viktiga erfarenheter som Gud vill ge oss.

För många år sedan läste jag dessa ord av president Spencer W. Kimball som gjorde stort intryck på mig. Han sa: ”Jag har förstått att där det finns ett bedjande hjärta, en hunger efter rättfärdighet, där synder överges och Guds bud efterlevs, utgjuter Herren mer och mer ljus, tills det slutligen finns kraft att tränga igenom himlens slöja. … En person med sådan rättfärdighet har det ovärderliga löftet att en dag får se Herrens ansikte och veta att han är Gud.”¹⁰

Det är min bön att denna fulländade erfarenhet en dag kan bli vår om vi låter den Helige Anden leda oss hem. I Jesu Kristi namn, amen.