Hjärtan förenade i enighet och kärlek
När ni visar andra vänlighet, omtanke och medkänsla lovar jag att ni kommer att lyfta kraftlösa armar och hela hjärtan.
Inledning
Är det inte fascinerande att betydande vetenskapliga upptäckter ibland inspireras av så enkla händelser som ett äpple som faller från ett träd?
Låt mig i dag berätta om en upptäckt som skedde på grund av en grupp försökskaniner.
På 1970-talet organiserade forskare ett experiment för att undersöka dieters effekt på hjärthälsan. Under flera månader gav de en kontrollgrupp med kaniner mat med hög fetthalt och övervakade deras blodtryck, puls och kolesterol.
Som väntat påvisades hos många av kaninerna en ansamling av fettdepåer i artärerna. Men det var inte allt! Forskarna hade upptäckt något som var ganska obegripligt. Fastän alla kaniner hade fettansamlingar så fanns det en grupp som hade så mycket som 60 procent mindre än de andra. Det verkade som att de hade två olika grupper av kaniner.
För vetenskapsmän kan sådana här resultat orsaka sömnbrist. Hur kunde det vara så? Kaninerna var av samma ras från Nya Zeeland, från en praktiskt taget identisk genpool. Alla hade fått lika mycket av samma mat.
Vad kunde det betyda?
Gjorde resultaten studien ogiltig? Fanns det brister i hur studien var uppbyggd?
Vetenskapsmännen kämpade med att förstå det här oväntade resultatet!
Så småningom vändes deras uppmärksamhet till forskningspersonalen. Var det möjligt att forskarna hade gjort något för att påverka resultaten? När de fortsatte granskningen upptäckte de att varje kanin med färre fettdepåer hade skötts av samma forskare. Hon gav kaninerna samma mat som alla andra fick. Men som en vetenskapsman rapporterade: ”Hon var en ovanligt vänlig och omtänksam person.” När hon matade kaninerna ”pratade hon med dem, gosade med och klappade dem. … Hon kunde inte hjälpa det. Det var bara sådan hon var.”1
Hon gjorde mer än bara matade kaninerna. Hon gav dem kärlek!
Vid första anblicken verkade det osannolikt att det var orsaken till den dramatiska skillnaden, men forskarlaget kunde inte se någon annan möjlighet.
Så de upprepade experimentet – och den här gången kontrollerade de noggrant alla andra variabler. När de analyserade resultaten hade samma sak hänt! Kaninerna som sköttes av den kärleksfulla forskaren hade påtagligt bättre hälsoresultat.
Vetenskapsmännen publicerade resultatet av sin studie i den prestigefyllda tidskriften Science.2
Åratal senare tycks resultaten från detta experiment fortfarande ha inflytande i den medicinska världen. Dr Kelli Harding har de senaste åren publicerat en bok som heter The Rabbit Effect, som hämtat sin titel från experimentet. Hennes slutsats: ”Ta en kanin med ohälsosam livsstil. Prata med den. Håll den. Ge den kärlek. … Relationen gjorde skillnad. … I slutändan”, sammanfattar hon, ”har det som påverkar vår hälsa i allra högsta grad lika mycket att göra med hur vi behandlar varandra, hur vi lever och hur vi tänker om vad det innebär att vara människa.”3
I en sekulär värld tycks broarna som sammankopplar vetenskap med evangeliesanningar ibland vara väldigt få. Men som kristna, Jesu Kristi följare, sista dagars heliga, kanske de här forskningsresultaten känns mer naturliga än förvånande. För mig bygger det här vidare på uppfattningen att vänlighet är en grundläggande, helande evangelieprincip – en som kan hela hjärtan känslomässigt, andligt och, som det visats här, även fysiskt.
Hjärtan förenade i enighet och kärlek
När Frälsaren fick frågan ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” svarare han: ”Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta”, följt av ”du ska älska din nästa som dig själv.”4 Frälsarens svar understryker vår himmelska plikt. En forntida profet befallde att ”det inte skulle finnas några stridigheter bland [oss], utan [att vi] skulle se framåt … med [våra] hjärtan förenade i enighet och i kärlek till varandra”.5 Vi lär oss vidare att ”makt … [eller] inflytande … bör göra sig gällande … genom mildhet och ödmjukhet … genom välvilja … utan svek”.6
Jag tror att denna princip universellt kan tillämpas på alla sista dagars heliga: vuxna, ungdomar och barn.
Med det sagt, låt mig tala direkt till er som är primärbarn en stund.
Ni förstår redan hur viktigt det är att vara vänlig. Refrängen i en av era primärsånger, ”Jag vill gärna likna Jesus”, lär oss:
Älska varandra, som Jesus har sagt.
Han har sin kärlek i människan lagt.
Var vänlig och hjälpsam i handling och ord,
bad Jesus här nere på jord.7
Men ni kanske ändå har det jobbigt ibland. Här följer en berättelse som kan hjälpa er, om en primärpojke som heter Minchan Kim från Sydkorea. Hans familj gick med i kyrkan för ungefär sex år sedan.
”En dag i skolan retade några av mina klasskamrater en annan elev genom att kalla honom olika saker. Det såg kul ut, så under några veckor gjorde jag det också.
Flera veckor senare berättade pojken för mig att han blev sårad av våra ord fastän han låtsades som om han inte brydde sig, och han grät varje kväll. Jag började nästan gråta när han berättade det. Jag kände mig väldigt ledsen och ville hjälpa honom. Dagen därpå gick jag fram till honom och lade armen om hans axlar, bad om förlåtelse och sa: ’Jag är verkligen ledsen för att jag retade dig.’ Han nickade och ögonen fylldes av tårar.
Men de andra barnen fortsatte att reta honom. Då kom jag att tänka på det jag hade lärt mig i min primärklass: välj det rätta. Så jag bad mina klasskamrater att sluta. De flesta bestämde sig för att inte sluta, och de blev arga på mig. Men en av de andra pojkarna bad om förlåtelse och vi tre blev goda vänner.
Trots att några fortfarande retade honom kändes det bättre för honom eftersom han hade oss.
Jag valde det rätta genom att hjälpa en vän i nöd.”8
Är inte det här ett bra exempel för er på att bli som Jesus?
Nu till er unga män och unga kvinnor: När ni blir äldre kan detta att reta någon utvecklas på ett mycket farligt sätt. Ångest, depression och värre saker åtföljer ofta mobbning. ”Mobbning är inte ett nytt koncept, men sociala medier och teknik har fört mobbning till en ny nivå. Det blir ett mer konstant, ständigt hot – nätmobbning.”9
Det är tydligt att motståndaren använder det här för att skada er generation. Det finns inget utrymme för det här i er cyberrymd, i era grannskap, skolor, kvorum eller klasser. Gör allt ni kan för att dessa platser ska vara vänligare och tryggare. Om ni är passiva åskådare eller deltar i något av detta så har jag inget bättre råd än det som tidigare har getts av äldste Dieter F. Uchtdorf:
”När det gäller att hata, skvallra, ignorera, förlöjliga, vägra förlåta eller vilja någon illa – så tillämpa följande:
Sluta!”10
Hörde ni det? Sluta! När ni visar andra vänlighet, omtanke och medkänsla, även digitalt, så lovar jag att ni kommer att lyfta kraftlösa armar och hela hjärtan.
Efter att ha talat till primärbarn och ungdomar så riktar jag mig nu till de vuxna i kyrkan. Vi har ett primärt ansvar att ange tonen och vara förebilder i vänlighet, i att inkludera andra samt i artighet – att undervisa det uppväxande släktet om kristuslikt beteende genom det vi säger och det vi gör. Det är särskilt viktigt eftersom vi ser en markant förändring i samhället mot splittring inom politik, samhällsklasser och nästan alla andra särskillnader som människor skapat.
President M. Russell Ballard har också sagt att sista dagars heliga måste vara vänliga, inte bara mot varandra, utan också mot alla omkring oss. Han sa: ”Ibland hör jag talas om medlemmar som sårar dem som har en annan tro genom att ignorera dem och utestänga dem. Detta kan särskilt vara fallet i samhällen där våra medlemmar är i majoritet. Jag har hört talas om trångsynta föräldrar som säger till sina barn att de inte kan leka med ett visst barn i grannskapet, bara därför att hans eller hennes familj inte tillhör vår kyrka. Ett sådant beteende är inte i överensstämmelse med Herren Jesu Kristi lärdomar. Jag kan inte förstå hur någon medlem i vår kyrka kan tillåta sig något sådant. … Jag har aldrig hört någon uppmana medlemmarna i denna kyrka att vara någonting annat än kärleksfulla, vänliga, toleranta och välvilliga mot våra vänner och grannar som har en annan tro.”11
Herren förväntar sig att vi undervisar om att inkludering är ett positivt verktyg för enighet och att exkludering leder till splittring.
Som Jesu Kristi efterföljare blir vi förskräckta när vi hör hur Guds barn behandlas illa på grund av sin ras. Vi har blivit förtvivlade över att höra talas om överfallen den senaste tiden på människor som är mörkhyade, asiater, latinamerikaner eller tillhör andra grupper. Fördomar, rasrelaterade spänningar eller våldsamheter bör aldrig få utrymme i våra grannskap, samhällen eller inom kyrkan.
Låt oss alla, oavsett ålder, sträva efter att vara vårt bästa jag.
Älska dina fiender
När ni strävar efter att visa andra kärlek, respekt och vänlighet kommer ni utan tvivel att bli sårade eller negativt påverkade av andras dåliga beslut. Vad gör vi då? Vi följer Herrens förmaning ”älska era fiender … och be för dem som förolämpar er”.12
Vi gör allt vi kan för att övervinna de motgångar som ställs i vår väg. Vi strävar efter att hålla ut till änden, hela tiden med en bön om att Herrens hand ska ändra våra omständigheter. Vi tackar för dem som han för in på vår väg för att hjälpa oss.
Jag berörs av ett exempel på detta från vår tidiga historia i kyrkan. Under vintern 1838 satt Joseph Smith och andra ledare i kyrkan fängslade i fängelset i Liberty när de sista dagars heliga med våld drevs från sina hem i delstaten Missouri. De heliga var utblottade, utan vänner och led djupt av kylan och bristen på resurser. Invånarna i Quincy i Illinois såg deras desperata omständigheter och sträckte sig ut i medkänsla och vänskap.
Wandle Mace, en invånare i Quincy, erinrade sig senare när han först såg de heliga längs Mississippifloden i provisoriska tält: ”Några hade sträckt ut lakan för att skapa lite skydd från vinden, … barnen huttrade runt en eld som vinden blåste runt i, så den gjorde inte mycket nytta. De stackars heliga led förskräckligt.”13
När invånarna i Quincy såg de heligas omständigheter samlades de för att hjälpa till, och några hjälpte till och med sina nya vänner över floden. Mace fortsatte: ”[De] gav generöst, köpmännen tävlade med varandra om vilka som var mest generösa … med mjöl, fläsk, … socker, stövlar, skor och kläder, allt som dessa stackars utstötta behövde så väl.”14 Inom kort var flyktingarna fler än Quincyborna. Invånarna öppnade sina hem och delade med sig av sina knappa tillgångar, vilket innebar stora personliga uppoffringar.15
Många av de heliga överlevde den svåra vintern endast tack vare Quincybornas medkänsla och generositet. Dessa jordiska änglar öppnade sina hjärtan och hem, skänkte livräddande näring, värme, och – kanske viktigast av allt – en vänskapens hand till de lidande heliga. Även om de heligas vistelse i Quincy var relativt kort glömde de aldrig sin tacksamhetsskuld till sina älskade grannar och Quincy blev känd som ”tillflyktsstaden”16.
När motgångar och lidanden kommer till oss genom kritiska, negativa eller elaka handlingar kan vi välja att hoppas på Kristus. Detta hopp kommer från hans inbjudan ”var dock vid gott mod, för jag ska leda er”17, och från hans löfte att han ska helga våra lidanden till vårt bästa.18
Den gode herden
Låt oss sluta där vi började: med en medkännande vårdgivare som visade vänlighet med sitt omtänksamma sinnelag, samt ett oväntat resultat – hon helade hjärtat hos de kaniner hon hade förvaltarskap över. Varför? För att det bara var sådan hon var!
När vi ser genom evangeliets lins inser vi att också vi blir omskötta av en barmhärtig vårdgivare, som visar vänlighet och ett omtänksamt sinnelag. Den gode herden känner oss var och en vid namn och har ett personligt intresse för oss.19 Herren Jesus Kristus själv sa: ”Jag är den gode herden, och jag känner mina får. … Och jag ger mitt liv för fåren.”20
Denna heliga påskhelg finner jag bestående frid i vetskapen om att ”HERREN är min herde”21 och att han känner oss var och en och att han vänligt vakar över oss. När vi tacklar livets vindar och regnoväder, sjukdomar och skador, kommer Herren – vår herde, vår vårdare – att nära oss med kärlek och vänlighet. Han kommer att hela våra hjärtan och återställa våra själar.
Om detta vittnar jag – och om att Jesus Kristus är vår Frälsare och vår Återlösare – i Jesu Kristi namn, amen.