Vår sorg ska vändas i glädje
Jag uppmanar alla som känner sorg, alla som undrar vad som händer efter att vi dör, att utöva tro på Kristus.
För flera år sedan, när jag närvarade vid möten i Salt Lake City, välkomnades jag av vår käre profet. På sitt typiska varma och personliga sätt frågade han: ”Mark, hur är det med din mamma?”
Jag berättade att jag hade träffat henne tidigare den veckan hemma hos henne i Nya Zeeland och att hon höll på att bli gammal, men att hon var full av tro och var en källa till inspiration för alla som kände henne.
Han sa sedan: ”Hälsa till henne från mig … och säg till henne att jag ser fram emot att träffa henne igen.”
Jag blev ganska överraskad och frågade: ”Har du planerat att resa till Nya Zeeland snart?”
Med eftertänksam uppriktighet svarade han: ”Åh, nej, jag kommer att träffa henne i nästa liv.”
Det fanns inget lättsinnigt i hans svar. Det var ett fullkomligt naturligt uttryck för ett faktum. I detta privata, rättframma ögonblick hörde och kände jag ett rent vittnesbörd från en levande profet om att livet fortsätter efter döden.
Den här konferenshelgen får ni höra levande apostlar och profeter vittna om Jesu Kristi uppståndelse. ”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen. … Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till [denna sanning].”1 Jag lovar att om ni lyssnar med ärligt uppsåt så bekräftar Anden sanningen i dessa vittnesbörd för ert förstånd och ert hjärta.2
Jesu forntida apostlar förändrades för evigt när han hade visat sig för dem efter sin död. Tio av dem såg själva att han hade uppstått. Tomas, som inte var närvarande från början, utbrast: ”Om jag inte får se … så kan jag inte tro.”3 Senare förmanade Jesus Tomas: ”Tvivla inte, utan tro!”4 Sedan undervisade Herren om trons oumbärliga roll: ”Saliga är de som inte har sett men ändå tror.”5
Den uppståndne Herren gav sina apostlar uppdraget att vittna om honom. Precis som våra levande apostlar i dag lämnade de sina världsliga yrken bakom sig och ägnade resten av sina liv åt att frimodigt förkunna att Gud hade uppväckt denne Jesus. Deras mäktiga vittnesbörd fick tusentals att följa uppmaningen att döpas.6
Påskdagens härliga budskap är centralt för hela kristenheten. Jesus Kristus har uppstått från de döda, och tack vare detta kommer också vi att leva igen efter döden. Den här kunskapen ger mening och syfte åt våra liv. Om vi går framåt i tro blir vi för evigt förändrade, precis som de forntida apostlarna. Vi, liksom de, kan uthärda vilka svårigheter som helst med tro på Jesus Kristus. Denna tro ger oss också hopp om en tid när vår ”sorg ska vändas i glädje”7.
Min egen tro har sitt ursprung i en tid av sorg.
Min mamma och pappa var fårfarmare i Nya Zeeland.8 De njöt av livet. När de var unga och nygifta välsignades de med tre små flickor. Den yngsta av dem hette Ann. En dag när de var på semester tillsammans vid en sjö, tultade den 17 månader gamla Ann iväg. Efter minuter av desperat letande hittades hon livlös i vattnet.
Den här mardrömmen orsakade outsäglig sorg. Pappa skrev många år senare att en del av skrattet försvann från deras liv för evigt. Det här ledde också till en längtan efter svar på livets allra viktigaste frågor: Vad kommer det att bli av vår dyrbara Ann? Kommer vi någonsin att få träffa henne igen? Hur kan vår familj någonsin bli lycklig igen?
Några år efter den här tragedin kom två unga missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga till vår farm. De började undervisa om sanningarna som återfinns i Mormons bok och Bibeln. De här sanningarna innefattar förvissningen om att Ann nu lever i andevärlden. Tack vare Jesu Kristi uppståndelse kommer också hon att uppstå. De lärde att Jesu Kristi kyrka har återställts till jorden med en levande profet och tolv apostlar. Och de framlade den unika och anmärkningsvärda lärosatsen att familjer kan höra samman för evigt genom samma prästadömsmyndighet som Jesus gav sin främste apostel, Petrus.9
Mamma kände genast igen sanningen och fick Andens vittnesbörd. Pappa däremot slets under året som följde mellan tvivel och andliga impulser. Dessutom var han ovillig att ändra sitt sätt att leva. En morgon efter en sömnlös natt, medan han gick fram och tillbaka på golvet, vände han sig till mamma och sa: ”Ska jag döpa mig blir det i dag eller aldrig.”
Mamma berättade för missionärerna vad som hade hänt, och de insåg genast att det fanns en trons gnista hos min pappa som nu antingen skulle tändas eller släckas.
Samma morgon reste vår familj till närmaste strand. Omedvetna om vad som skulle hända hade vi barn picknick i sanddynerna medan äldsterna Boyd Green och Gary Sheffield ledde ner mina föräldrar i havet och döpte dem. Som en ytterligare trosgärning lovade pappa personligen Herren att oavsett vad som hände skulle han hålla fast hela livet vid de löften han ingick.
Ett år senare invigdes ett tempel i Hamilton i Nya Zeeland. Strax därpå knäböjde vår familj, tillsammans med någon som representerade Ann, runt altaret i detta heliga Herrens hus. Där, genom prästadömets myndighet, förenades vi som en evig familj i en enkel och vacker förrättning. Det gav stor frid och glädje.
Många år senare sa pappa till mig att om det inte hade varit för Anns tragiska död skulle han aldrig ha varit ödmjuk nog att ta emot det återställda evangeliet. Men Herrens Ande ingöt hopp om att det som missionärerna undervisade om var sant. Mina föräldrars tro fortsatte växa tills de var för sig brann med en vittnesbördets eld som tyst och ödmjukt vägledde varje beslut i deras liv.
Jag kommer alltid att vara tacksam för mina föräldrars föredöme för framtida generationer. Det är omöjligt att mäta det antal liv som för evigt har förändrats tack vare deras gärningar av tro som svar på djup sorg.
Jag uppmanar alla som känner sorg, alla som brottas med tvivel, alla som undrar vad som händer efter att vi dör att utöva tro på Kristus. Jag lovar att om ni önskar att tro, och sedan agerar i tro och följer Andens viskningar, så finner ni glädje i det här livet och i den kommande världen.
Jag ser så mycket fram emot dagen när jag får träffa min syster Ann. Jag ser fram emot en glädjerik återförening med min pappa, som dog för över 30 år sedan. Jag vittnar om den glädje som kommer av att leva i tro, att tro utan att se, men att veta genom den Helige Andens kraft att Jesus Kristus lever. Av hela mitt hjärta och förstånd väljer jag att följa Jesus Kristus och hans återställda evangelium. Detta välsignar varje aspekt av mitt liv. Jag vet att Jesus är Kristus, Guds Son, vår Frälsare och Återlösare. I Jesu Kristi namn, amen.