Det här är vår tid!
Gud har sänt oss just hit, just nu, i denna avgörande tid i historien.
År 1978 stod jag på en amerikansk fotbollsplan i en arena som fyllts av 65 000 supportrar. Framför mig fanns ett flertal väldigt stora motståndare som såg ut som om de ville slita mig i stycken. Det var min första match som ny quarterback i National Football League, och vi spelade mot de regerande Super Bowl-mästarna. Ärligt talat tvivlade jag på om jag var bra nog för att vara på planen. Jag sträckte mig bakåt för att kasta iväg min första boll, och när jag släppte den anfölls jag hårdare än jag någonsin anfallits tidigare. I det ögonblicket, liggandes under en hög av enorma idrottsmän, undrade jag vad jag gjorde där. Jag behövde fatta ett beslut. Skulle jag låta mina tvivel överväldiga mig, eller skulle jag finna mod och styrka att resa mig upp och att fortsätta kämpa?
Associated Press
Jag insåg inte just då hur den här upplevelsen skulle förbereda mig för framtida möjligheter. Jag behövde lära mig att jag kunde vara stark och modig i svåra situationer.
En fotbollsmatch är kanske inte alls så viktig som de utmaningar du möter. I de flesta fall finns det inte en arena full av åskådare. Men dina tappra beslut får evig betydelse.
Vi känner kanske inte alltid att vi kan klara av utmaningen. Men vår himmelske Fader ser oss som oförskräckta uppbyggare av hans rike. Det var därför han sände oss hit under den mest avgörande tiden i världshistorien. Det här är vår tid!
Lyssna på vad president Russell M. Nelson sa efter att ha blivit kyrkans president: ”Vår Frälsare och Återlösare Jesus Kristus utför några av sina mäktigaste kraftgärningar under tiden från nu och fram till sin återkomst. Vi kommer att se mirakulösa tecken på att Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus presiderar över den här kyrkan i majestät och härlighet” (”Uppenbarelse för kyrkan, uppenbarelse för våra liv”, Liahona, maj 2018, s. 96).
Mäktigaste kraftgärningar? Mirakulösa tecken? Hur kommer det att se ut? Vilka roller kommer vi att spela och hur ska vi förstå vad vi ska göra? Jag har inte alla svaren, men jag vet att Herren vill att vi ska vara redo! Att värdigt utöva prästadömet har aldrig varit mer avgörande.
Tror vi på Guds profet? Kan vi finna och uppfylla vår bestämmelse? Ja det kan vi, och ja, det måste vi, eftersom det här är vår tid!
När vi hör berättelser om Guds mäktiga tjänare som kom före oss – såsom Mose, Maria, Moroni, Alma, Ester, Josef och många andra – verkar de så exceptionella. Men de var inte helt olika oss. De var vanliga människor som stötte på utmaningar. De förtröstade på Herren. De gjorde rätt val när det verkligen gällde. Och de utförde, med tro på Jesus Kristus, de gärningar som krävdes på deras tid.
Goodsalt
Tänk bara på den gammaltestamentlige hjälten Josua. Han var en hängiven följare till Mose – en av historiens största ledare. Efter Moses bortgång var det Josuas tid. Han skulle leda Israels barn in i det utlovade landet. Hur skulle han göra det? Josua hade fötts och växt upp i slaveri i Egypten. Han hade varken handbok eller instruktionsvideor till hjälp. Han hade inte ens någon smarttelefon! Men han hade det här löftet från Herren:
”Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig. Jag ska inte lämna dig eller överge dig.
Var stark och frimodig” (Jos. 1:5–6).
När jag var ny och oerfaren sjuttio fick jag ett brådskande telefonsamtal från första presidentskapets kontor och ombads att som representant för profeten besöka en ung man på sjukhuset – genast. Den unge mannen hette Zach. Han förberedde sig för sin mission men hade råkat ut för en olycka och led av en allvarlig skallskada.
När jag körde till sjukhuset rusade tankarna. Ett ärende åt profeten – på allvar? Vad är det som väntar mig? Hur ska jag hjälpa den här unge mannen? Har jag tro nog? Innerliga böner och vetskapen om att jag hade det heliga prästadömets myndighet blev mina ankare.
När jag kom fram låg Zach i en sjukhussäng. En sjukvårdare stod redo att snabbt föra honom till operationssalen så att läkarna kunde lätta på trycket i hans hjärna. Jag såg på hans snyftande mamma och en skrämd ung vän som stod i närheten, och jag bara visste att Zach behövde en prästadömsvälsignelse. Hans vän hade nyligen tagit emot melkisedekska prästadömet, så jag bad honom att hjälpa mig. Jag kände prästadömets kraft när vi ödmjukt gav Zach en välsignelse. Sedan fördes han i hast bort för operation och en fridfull känsla bekräftade att Frälsaren skulle hantera det hela enligt sin visdom.
Sjukvårdspersonalen tog en sista röntgenbild innan de skulle lägga det första snittet. De upptäckte till sin häpnad att en operation inte behövdes.
Efter en hel del terapi lärde sig Zach att gå och tala igen. Han utförde en framgångsrik mission och har nu en fin egen familj.
Självklart slutar det inte alltid så här. Jag har gett andra prästadömsvälsignelser med lika mycket tro, utan att Herren gav fullständigt helande i det här livet. Vi litar på hans avsikter och låter resultatet bero på honom. Vi kan inte alltid välja resultatet av våra handlingar, men vi kan välja att vara redo att agera.
Du kanske aldrig ombes av första presidentskapet att representera dem i en livshotande situation. Men vi har alla ombetts att utföra livsförändrande gärningar som Herrens representanter. Han överger oss inte. Det här är vår tid!
Petrus, Frälsarens främste apostel, satt i en båt på sjön när han fick se Jesus komma gående på vattnet. Han ville gå till honom, och Frälsaren sa: ”Kom!” Modigt och mirakulöst nog lämnade Petrus tryggheten på båten och började gå mot Frälsaren. Men när Petrus fokuserade på stormvindarna sviktade hans tro. ”Han [blev] rädd. Han började sjunka och ropade: ’Herre, rädda mig!’ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.” (Se Matt. 14:22–33.)
När vindarna blåser i våra liv, var är då vårt fokus? Kom ihåg att det alltid finns en pålitlig källa till styrka och mod. Jesus räcker ut sina händer efter oss, precis som han gjorde med Petrus. När vi räcker ut handen mot honom räddar han oss kärleksfullt. Vi är hans. Han sa: ”Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min” (Jes. 43:1). Han kommer att råda i ditt liv om du låter honom göra det. Valet är ditt. (Se Russell M. Nelson, ”Låt Gud råda”, Liahona, nov. 2020, s. 92–95.)
Mot slutet av sitt liv vädjade Josua till sitt folk: ”Välj i dag vem ni vill tjäna … Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN” (Jos. 24:15). Tack vare de val Josua gjorde att tjäna Herren blev han en stor ledare på sin tid. Mina kära vänner, det här är vår tid! Och de val vi gör avgör vår bestämmelse (se Thomas S. Monson, ”Decisions Determine Destiny” [andakt vid Brigham Young University, 6 nov. 2005], speeches.byu.edu).
När jag verkade som biskop hade vi ett motto i vår församling: Goda val är lika med lycka – för evigt. När ungdomarna gick förbi mig i korridoren brukade de säga: ”Biskopen, jag gör goda val!” Det är en dröm för en biskop!
Vad menar vi med ”goda val”? Någon frågade en gång Jesus: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade:
”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Det är det största och första budet.
Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv” (Matt. 22:36–39).
Jag vet inte om du gör det, men när jag läste de här två stora buden upptäckte jag ett tredje, underförstått bud: att älska sig själv.
Har du någonsin tänkt på det som ett bud, att älska sig själv? Kan vi verkligen älska Gud och älska hans barn om vi inte älskar oss själva?
En vis ledare gav nyligen råd till en man som försökte övervinna år av destruktiva val. Mannen skämdes och tvivlade på att han var värd någons kärlek.
Hans ledare sa till honom: ”Herren känner dig, älskar dig och är nöjd [med] dig och de modiga steg du håller på att ta.” Men så tillade han: ”[Du] behöver lyssna till budet att älska dig själv så att du kan känna [Guds] kärlek och älska andra.”
När den här brodern hörde det rådet såg han livet med nya ögon. Han sa senare: ”Jag har tillbringat hela livet med att försöka finna frid och erkännande. Jag har sökt efter detta på så många felaktiga platser. Endast i min himmelske Fader och Frälsaren kan jag finna tröst. Jag vet att de vill att jag ska älska mig själv; det är verkligen det enda sättet för mig att känna deras kärlek för mig.”
Vår himmelske Fader vill att vi ska älska oss själva – inte att vi ska bli högmodiga eller självcentrerade, utan att vi ska se oss själva så som han ser oss: vi är hans dyrt aktade barn. När den här sanningen sjunker djupt in i våra hjärtan växer vår kärlek till Gud. När vi ser på oss själva med djup respekt öppnas våra hjärtan för att behandla andra på det sättet också. Ju mer vi erkänner vårt gudomliga värde, desto bättre förstår vi den här gudomliga sanningen: att Gud har sänt oss just hit, just nu, i denna avgörande tid i historien, så att vi kan göra det mesta möjliga goda med de talanger och gåvor vi har. Det här är vår tid! (Se Russell M. Nelson, ”Att verkligen tillhöra millenniegenerationen” [världsomfattande andakt för unga vuxna, 10 jan. 2016], broadcasts.ChurchofJesusChrist.org.)
Joseph Smith lärde att alla profeter i alla tidsåldrar ”har sett framåt med glädjefull förväntan till den dag vi lever i, och … de [har] sjungit och skrivit och profeterat om denna vår dag. … Vi är det gynnade folk som Gud har utvalt till att förverkliga de sista dagarnas härlighet” (se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 184).
När ni ställs inför era dagliga utmaningar, kom då ihåg dessa ord av tillförsikt från äldste Jeffrey R. Holland: ”Så mycket åvilar oss, men det blir en härlig upplevelse. … Segraren i den här slutliga striden [har] redan … utsetts. Segern är redan inskriven i uppteckningarna – [skrifterna]!” (”Var inte rädd, tro endast” [tal till KUV:s lärare, 6 feb. 2015], broadcasts.ChurchofJesusChrist.org.)
Låt mig denna vackra påskhelg förmedla en inbjudan till oss alla att be om att vi ska kunna inse och ta till oss våra individuella roller i vår förberedelse för den härliga dag då Frälsaren kommer tillbaka. Herren älskar oss mer än vi kan förstå, och han kommer att besvara våra böner! Vare sig vi befinner oss på en fotbollsplan, i en sjukhussal eller någon annanstans kan vi vara en viktig del av dessa anmärkningsvärda händelser – för det här är vår tid! I Jesu Kristi namn, amen.